Aktias Ekonomiska översikt 1/2011

Pressmeddelande
fritt för publicering
19.1.2011 kl. 10.00

VÄRLDSEKONOMIN VÄXER KRAFTIGARE ÄN VÄNTAT INFLATION KRYPER UPP PÅ DEN EKONOMISK-POLITISKA AGENDAN ÅTERHÄMTNINGEN FORTSÄTTER I FINLAND MEN SVACKAN ÄR DJUP
 

Världsekonomin växer 2010–11 klart starkare än man ännu efter sommaren vågade vänta sig. Primus motor för den positiva utvecklingen är Asien, men även euroekonomin har lidit överraskande litet av den till följd av skuldkriserna skapade osäkerheten som dominerat rubrikerna. Förstärkningen i euroområdet har stöttats av den snabba tillväxten i Tyskland, men också i hela euroområdet har den för två år sedan startade ökningen i både företagens och konsumenternas förtroende fortsatt.

Den hyperlätta penningpolitiken har bidragit till återhämtningen. Samtidigt har den ökat risken för att den globala inflationen tar fart och bubblor utvecklas. Tecknen på att dessa risker kan realiseras sågs under 2010 på råvarumarknaden då priset på olja och mat steg. Nu har trycket börjat avspeglas på konsumentpriserna i både utvecklade och fattiga länder. När inflationen accelererar ökar trycket på centralbankerna att strama åt penningpolitiken.

Åren 2005–10 lånade utvecklade länder tillväxt av framtiden. Därför kommer deras ekonomiska tillväxt att under många år vara mattare än den tillväxt man vant sig vid före krisen. Detta gäller även Finland som förutom skuldsättning även lider av försvagad konkurrenskraft på grund av snabbare löneökningar än hos konkurrentländerna. Vår BNP som håller på att repa sig från det snabba fallet 2009 ökar 2010–11 med cirka 3 % per annum. Därefter stabiliseras dock tillväxten till ett par procent, och BNP i Finland närmar sig toppnivån från våren 2008 först i slutet av 2012. Pensioneringen kommer att sänka arbetslöshetsgraden 2011–12.

När vår föregående prognos skrevs i september gällde den hetaste frågan hur exit i den ekonomiska politiken, dvs. avvecklingen av stimulansen, ska framskrida. Hösten medförde många ändringar. I november fattade den amerikanska centralbanken FED sitt QE2-beslut och i december inledde Obamas regering ny stimulans. I Europa svarade krisen i Irland för dramatiken, och efter det har man frågat sig när och var följetongen fortsätter.

En central bedömning i Aktias prognos är att skuldkrisen i euroområdet inte förväntas sprida sig från Portugal till Spanien. Om Spanien eller något annat stort land hamnar i en fullskalig kris förändras bilden av ränteutvecklingen och den ekonomiska tillväxten dramatiskt. Vi ger detta hotscenario en sannolikhet på 25 %.

De största förändringarna i prognosbilden sedan september är:

• Återhämtningen startade kraftigt i USA men tillväxten saktade av under 2010, och konsensusprognoserna reviderades ner. Då det blivit uppenbart att tidigare stimulansåtgärders tillväxtstödande effekt förbrukats beslutade man om nya stimulanssatsningar i november–december 2010. De främjar tillväxten 2011 med 0,6–0,8 procentenheter.

• Oron för en överhettning i Kina har minskat när centralbanken har stramat åt och hypertillväxten har lagt sig.
• Euroskepticismen ökade under finanskrisen i Irland trots att stabila länders och i synnerhet Tysklands tillväxt varit över förväntan. Å andra sidan varierar det ekonomiska läget dramatiskt från land till land, och det har bildats tre tillväxtgrupper i området: 1) länder med stark tillväxt (Tyskland, Finland), 2) länder med måttlig tillväxt (Frankrike, Österrike, Belgien, Holland) och 3) länder med svag tillväxt (Grekland, Irland, Portugal, Spanien, Italien).
• Vändningen i räntepolitiken har skjutits längre upp än tidigare räknats med på båda sidor om Atlanten, men diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning står kvar på agendan. FEDs QE2-äventyr förorsakar förvirring. ECB:s utlåtanden ger anledning att förvänta sig att centralbanken vänder räntorna uppåt så snart euroekonomin tillåter det. Den accelererande inflationen kan dock ändra på situationen överraskande snabbt på båda sidor om Atlanten.
• Skuldsättningen i de olika länderna har gått i otakt, vilket gör det mycket svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för.
• Den hyperlätta penningpolitiken ökar oron för en prisbubbla inom råvaror och för att den övergår i både utvecklade länders och fattiga länders konsumentprisinflation.

• Också i Finland förutsågs en accelerering av inflationen, men i slutet av året skedde det klart våldsammare än väntat. De positiva överraskningarna angående arbetslöshetens utveckling har däremot fortsatt

Viktigaste skillnader mot konsensusprognoser

• Vi bedömer USA:s tillväxt som något svagare än i konsensusprognoserna och inflationen som något snabbare, speciellt mot slutet av prognosperioden.
• Euroområdets ekonomiska tillväxt anser vi vara något starkare än i konsensusprognoserna. Samma gäller inflationen. Marknadens riskbedömningar om skuldkrisens längd och effekt på tillväxten i euroområdet ser vi åtminstone delvis som en överdrift.
• Vi räknar med att både FED och ECB vänder styrräntan uppåt 2–4 månader tidigare än enligt rådande marknadsförväntning.
• Vi ser riskerna med en uppgång i de långa räntorna vara större än enligt den rådande marknadssynen.
• Den finska ekonomiska tillväxten förväntar vi ligga i nedre kanten av de senaste prognoserna 2011 och vara klart lägre 2012.

Centrala prognossiffror

• Recessionen i världsekonomin tog slut sommaren 2009 och global BNP växte med 4,8 % 2010 (i septemberprognosen var motsvarande siffra 4,3 %). Året med den kraftigaste återhämtningen ligger bakom oss. I år kommer världsekonomin att växa med 4,5 (3,8) % och 2012 med 4,0 (3,5) %.
• I de utvecklade länderna har inflationen inte ansetts vara ett ekonomisk-politiskt problem på kort sikt. Den fortsatt hyperlätta penningpolitiken ökar dock inflationsriskerna på lång sikt och kan generera bubblor på ränte-, råvaru- och valutamarknaderna.
• Tack vare en våldsam stimulans tog den allvarliga recessionen i USA slut i juni 2009, och BNP växte 2010 med 2,8 (2,7) %. Sommarens dåliga ekonomiska siffror och den dystra stämningen i höstas fick både centralbanken och regeringen att vidta nya stimulansåtgärder i slutet av året. Vändningen i styrräntan kommer således att skjutas upp till slutet av 2011. Det vore nödvändigt att avveckla hyperstimulansen i tid för att undvika okontrollerad inflation och hindra nya bubblor från att uppstå. Stimulansen ökar tillväxten till 2,8 (2,1) % 2011. Den stabiliseras till cirka 2 (2) % 2012.
• Kinas BNP växte med 10,3 (9,8) % 2010. År 2011 når tillväxten 9,5 (9,0) % för att 2012 vara 8,5 (8,5) %.
• Euroekonomin gick ur recessionen sommaren 2009. Först befarades Greklands- och därefter Irlandskrisen att äta upp möjligheten till tillväxt i euroområdet, men tillväxten 2010 överträffade alla förväntningar – speciellt i Tyskland. Euro-BNP ökade med 1,8 (1,7) % 2010. Tillväxten uppgår till 1,8 (1,6) % också 2011 och mattas av till 1,5 (1,5) % 2012.
• Osäkerheter i anslutning till skuldsättningen av euroländerna nådde upp till ytan igen i samband med krisen i Irland. Vi anser marknadens riskbedömningar vara en överdrift som kan upplösas överraskande snabbt under 2011. Trots detta är osäkerheten i anslutning till hur smittan går vidare en stor tillväxtrisk 2011–12, och i varje fall har den skjutit upp exit i penningpolitiken med månader. Europeiska centralbanken ECB vänder styrräntan uppåt i höst, och i juni 2011 kommer den att ligga på 1,75 %.
• För att penningpolitiken ska kunna vända i slutet av 2011 förutsätts att uppsvinget i ekonomin visar sig vara uthålligt och statliga skuldkriser slutar sprida sig. Om risker för en ny recession gör sig påminda och/eller skuldkrisen på allvar drabbar Spanien, kan normaliseringen av penningpolitiken dröja ytterligare. Tack vare den amerikanska centralbankens och regeringens nya stimulansåtgärder ger vi ett hotscenario där USA hamnar i en ny recession en sannolikhet på bara 15 (30) %.   I euroområdet, där tillväxten belastas av skuldproblemen i Grekland, Irland och Portugal, är sannolikheten något större, 25 (20) %.
• Den internationella recessionen är över men aktiviteten förblir dämpad i många länder. Den framstående ofrånkomliga åtstramningen av finans- och penningpolitiken samt ökningen i statsskulden begränsar de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt. Tillväxten kommer att vara mattare än sedvanligt till andra hälften av årtiondet.
• I Finland varade recessionen bara några månader, men den hade en oerhörd styrka och BNP minskade med 8,0 % 2009. Återhämtningen som inleddes hösten 2009 har fortsatt sedan dess. År 2010 växte BNP med 3,1 (3,0) %. På årsbasis kommer tillväxten 2011 att vara 2,9 (3,0) %, trots att tillväxttakten stabiliserar sig på ca 2 (2) % i slutet av innevarande år. BNP i Finland når toppnivån från våren 2008 först i slutet av prognosperioden.
• Den finländska ekonomiska tillväxten fortsätter starkare än medeltillväxten i euroområdet. Vår tillväxtfördel beror bl.a. på att vi har mindre behov av att strama åt finanspolitiken, tyngdpunkten i vår export ligger på Asien och vår banksektor har en bättre kreditgivningsförmåga. Å andra sidan har löneökningen, som hos oss varit snabbare än i konkurrentländerna, försämrat vår priskonkurrenskraft. Detta anstränger tillväxtmöjligheterna inom exporten.
• Utvecklingen av arbetslösheten har varit mycket gynnsammare än vad man kunde ha väntat sig utgående från produktionssiffrorna. Arbetslöshetsgraden steg från 8,2 % 2009 till 8,3 (8,5) % 2010 och den kommer att sjunka till 7,5 (7,9) % 2011 och vidare till 7,2 (7,5) % 2012. Inflationen som 2010 var 1,2 (1,1) % kommer att uppgå till 2,2 (2,2) % 2011 och till 2,0 (2,0) % 2012.

Stabilisering av den offentliga ekonomin i Finland

Den ökande statsskulden äventyrar välfärdstjänsterna och det sociala skyddsnätet. Som botemedel har erbjudits dels skattehöjningar, dels utgiftsnedskärningar. Ett centralt villkor för stabiliseringen är en god sysselsättningsutveckling. 

En nedbantning av skattekilen som riktar sig på arbete och utgivande av arbete har varit en central del av 2000-talets strukturpolitik som stött sysselsättningen. Det skulle vara vettigt att fortsätta med den, men det är knappast möjligt. Om skattehöjningar inte kan undvikas, vore det med tanke på sysselsättningen önskvärt att de inte riktade sig på utförande och utgivande av arbete. Det säkraste sättet att ta kål på "välfärdssamhället" skulle vara att införa fel typ av skattehöjningar. Sysselsättningen borde förstärkas genom ett omfattande omstruktureringsprogram där programmets olika delar stöder varandra.

Omstruktureringar som förbättrar produktivitetstillväxten påskyndar nedgången i skuldförhållandet varvid balanseringen av statsekonomin i princip inte förutsätter skattehöjningar. Om beskattningen stramas åt så att produktivitetstillväxten dämpas blir balanseringen långsammare. Om offentliga reella utgifter per capita minskar försnabbas balanseringen under den förutsättningen att produktivitetstillväxten inte mattas av eller att avmattningen inte är stor. Enligt denna modell har utgiftsnedskärningar, som ökar produktiviteten, en mera hållbar effekt på underskottet än en höjning av skatter som i regel mattar av tillväxten.

En förutsättning för framgång är att man gör upp ett mångårigt balanseringsprogram och ser till att det blir trovärdigt. För att uppnå trovärdighet ska de första stegen tas snabbt och genomföras samvetsgrant. Så undviker man överdrivna paniklösningar som i onödan försämrar medborgarnas levnadskvalitet.

Centrala osäkerheter och hot      

Tillväxten i världsekonomin kommer att mattas av bara litet 2011-12, eftersom tillväxtländernas starka drivkraft kompenserar den dämpade aktiviteten i de utvecklade länderna. I hotscenariot avbryts återhämtningen av nya störningar på finansmarknaden, av en uppgång i råvarupriserna eller av en för aggressiv avveckling av stimulansen.   

En stor risk anknyter till skuldkriskedjans framfart. Kommer krisen att bli allmäneuropeisk? Hamnar den amerikanska federationens skuldtrend i eldlinjen? Kommer den privata konsumtionen att öka eller den höga arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Investerar företagen? Lyckas exit i den ekonomiska politiken? Klarar bostadsmarknaden av högre låneräntor? Hur hög blir inflationen? Hur mycket stiger de långa räntorna? 

FEDs QE2-beslut ökade klart risken för att FEDs exit inte kommer att verkställas i tid och inflationen i USA blir okontrollerad 2012–14. Oron ökas av den snabba uppgången i råvarupriserna. När detta skrivs ökar dollarpriset på olja med över 20 % och råvarorna med över 25 % i årstakt.

Kinariskerna ansluter till en mera bestående accelerering av inflationen. Om den ekonomiska politiken stramas åt för hårt kan tillväxten mattas av för mycket. Då skulle Kinas import minska och det skulle återspeglas förutom på Asien även på råvaruproducerande länder i Afrika och Sydamerika. Och Kina är inte någon obetydlig marknad för Europa och USA heller. För närvarande anser vi Kinariskerna vara obetydliga. I det långa loppet är det främst miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga stabiliteten som hotar den kinesiska framgångssagan.

Ur europeisk synvinkel är skuldkrisen den största risken på kort sikt. I Finland är den inhemska efterfrågeosäkerheten inte så hög 2011–12 tack vare att arbetslösheten har minskat, men exporten ansträngs av vår försämrade konkurrenskraft på grund av löneökningarna i Finland 2003–10. När den elektrotekniska industrin har mognat till en sektor med låg tillväxt och befolkningen åldras saktar trendtillväxten i vår ekonomi av varaktigt. En risk på lång sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från Kontinentaleuropa bekanta misstagen i mottagningen och anpassningen av invandrare?

De största riskerna i den globala ekonomin på kort sikt anknyter till finanssektorns stabilitet och spänningar i valutakurserna på grund av obalanserna i världshandeln. Den största långtidsrisken anknyts till klimatförändringen och reduceringen av växthusutsläppen. En annan megautmaning – som förutom alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) – har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det.

Aktias ekonomiska översikt

Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi.

AKTIA BANK ABP

Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543

Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294

Distribution: Massmedier