Riksbanken och Fed gör en u-sväng

Den globala återhämtningen har mer att ge. Ekonomiska uppgångsfaser slutar sällan helt på egen hand. Normalt föregås recessioner av ett ökande inflationstryck som utlöser en stramare penningpolitik. Generellt handlar det nu inte om några drastiska omläggningar av politiken. I USA kommer Feds politik gradvis att stramas åt under 2015 och 2016, vilket leder till en ekonomisk avmattning 2017. I euroområdet ökar däremot deflationsriskerna, förutom i Tyskland där temperaturen på arbetsmarknaden redan börjat stiga. Även i flera tillväxtekonomier förväntar vi oss gradvis lättare politik. Därmed blir den globala uppgången mer seglivad än vad som vanligtvis är fallet.

I USA utvecklas ekonomin fortsatt enligt plan och förväntas leverera robust tillväxt såväl i år som under de närmaste åren. Ur ett cykliskt perspektiv står det klart att den amerikanska ekonomin fått en snabb start. Andra ekonomier går det betydligt trögare för. I takt med att aktivitetsnivån stiger förväntar vi oss fortsatta fall i arbetslösheten. Detta kommer i sin tur leda till en omläggning av penningpolitiken. I och med att centralbanken Fed nu fasar ut obligationsköpen riktas uppmärksamheten mot styrräntan. Arbetslösheten närmar sig stadigt nivåer som från Feds perspektiv innebär uppåtrisker för inflationen. Vår bedömning är att Fed kommer vilja stävja sådana tendenser och genomföra en första höjning av styrräntan innan årsskiftet. Sedan kommer ytterligare höjningar till mitten av 2017 då vi förväntar oss att den cykliska uppgången når sin kulmen.

Euroområdet håller också på att återhämta sig men till skillnad från USA har man inte klarat av att lösa de problem som tyngt ekonomin sedan finanskrisen. Bortsett från Tyskland och dess närmaste grannar så präglas euroområdet av hög och kronisk arbetslöshet. Flera ekonomier står inför betydande utmaningar i de offentliga finanserna som bara kan mötas genom utgiftsnedskärningar. Bankerna är i en process där de förstärker sina balansräkningar samtidigt som kreditmarknaderna är långt ifrån normala. ECB har därmed inget annat val än att tillhandahålla ytterligare stimulanser för att minska riskerna för inflation och en alltför stark euro.

I Japan framstår nu vinsterna av ”Abenomics” mindre imponerande än när den tredelade ekonomiska strategin lanserades. Investeringarna var den främsta drivkraften i ekonomin i fjol. I år har konsumtionen tagit över i och med förväntningar om högre indirekta skatter. Yenen har slutat att försvagas. Centralbanken måste därför, likt ECB, ut på banan igen med en ny runda av penningpolitisk stimulans. Det viktiga tredje benet i myndigheternas strategi–strukturreformer–lyser fortsatt med sin frånvaro. Därmed är det svårt att tro på någon förbättrad tillväxt under åren som kommer.

Storbritannien ligger i täten bland G7-länderna i termer av BNP-tillväxt. Även om en del mörka moln har skingrats under det senaste året är det oklart i vilken utsträckning denna trend kommer visa sig uthållig. Uppgången har hittills främst drivits av konsumtionen medan investeringarna knappt har återhämtat sig alls sedan finanskrisen. Oavsett det så tror vi att Bank of England, likt Fed, kommer att behöva justera penningpolitiken.

Oron för en omedelbar finansiell kris i Kina är enligt vår mening överdriven. Men det betyder inte att Kina inte står inför stora utmaningar. President Xis ambitiösa reformer ser ut att ta längre tid att genomföra än vad vi skulle önska. Mäktiga särintressen sätter käppar i hjulet. Kortsiktigt kan Kina hålla tillväxten uppe med relativt modesta stimulansåtgärder. Den underliggande tillväxttakten är dock på väg ned. Detta hindrar dock inte att Kina kommer lämna ett rejält bidrag till den globala tillväxten även framöver.

I Indien förväntas resultatet från det nyss avslutade parlamentsvalet bli offentliggjort under dagarna som kommer. De flesta förutspår att oppositionspartiet BJP kommer att ta över regeringsmakten. Partiet leds av Narendra Modi, chefsminister i delstaten Gujarat, som är känd som företagsvänlig och har åtagit sig att bekämpa inflationen, snabba på den ekonomiska utvecklingen, attrahera utländskt kapital och förbättra infrastrukturen på landsbygden och höja inkomsterna där. Vi ser dessa ambitioner som berömvärda men misstänker samtidigt att det kommer ta längre tid än många hoppas till dess att de ger tydliga resultat. I andra delar av Asien har investerarnas attityder blivit mer positiva. Denna omsvängning stöds också av hårda data. Den främsta risken på nedsidan är fortsatt avmattning i Kina. Vårt huvudscenario är dock att de flesta länder kommer klara att växa på i god takt.

I råvarubaserade Brasilien så har myndigheterna i flera års tid stått inför utmaningen att hantera en kombination av låg tillväxt och relativt hög inflation. Centralbankens strategi har gått ut på att höja räntorna. Detta har dämpat den inhemska efterfrågan samtidigt som vinsterna i termer av lägre inflation låtit vänta på sig. Vi ser fortfarande ingen lösning på problemen under prognosperioden. I ett annat råvaruinriktat land, Ryssland, var de ekonomiska utsikterna dystra redan krisen i Ukraina blev förstasidesstoff. I och med att Ryssland misslyckats med att diversifiera sin ekonomi under den långa råvaruhaussen förväntades redan då en utdragen period med låg tillväxt. I och med konflikten i Ukraina så framstår Rysslands framtidsutsikter om möjligt som ännu mera avslagna. Hur det än blir med relationerna med västländerna så tror vi fortsatt dock inte att den viktiga energiexporten blandas in i konflikten.

På det stora hela så står vi fast vid vår ganska positiva syn på Sverige. Vi tror att såväl investeringarna som exporten lägger in en högre växel och sällar sig till konsumtionen som hittills varit den främsta drivkraften i ekonomin. Den politiska situationen gör att det är extra svårt att sia om hur finanspolitiken kan tänkas utformas framöver. Oavsett det räknar vi med att penningpolitiken kommer att behöva skärpas. Det är dock möjligt att styrräntan kommer att göra en u-sväng, sänkas först och höjas därefter. Ur ett makroekonomiskt perspektiv vore det dock önskvärt om ansvarsfördelningen kunde förskjutas i riktning mot ett större ansvarstagande för finanspolitiken. På lite längre sikt tror vi att det är möjligt med revideringar av det ekonomisk-politiska ramverket, vilket kan innebära ett utrymme för mer flexibel politik avseende offentliga utgifter.

För ytterligare information kontakta:
Jan Häggström, chefsekonom, +46-8 701 10 97, +46 70 761 43 66

För mer information om Handelsbanken hänvisas till: www.handelsbanken.se

Taggar: