Bengt Kasemo i samtal med Finwire - "Ledningen är viktigare än tekniken i utvecklingsbolag"

På kort tid har tre bolag som uppstått på Chalmers och Göteborgs universitet gått publika: Pexa, Alzinova och Toleranzia. I veckan är första handelsdag för Alzinova, därefter Toleranzia.

Bengt Kasemo är professor på Chalmers och hjärnan bakom flera lyckade start-ups, bland annat Q-Sense och Insplorion. I en intervju med Finwire berättar han om en del av de fällor han själv trampat i genom åren, och tipsar potentiella investerare om vad de ska tänka på när de investerar i ett utvecklingsbolag.

Han håller med om det välkända påståendet att forskare är dåliga på affärer, och ofta har orealistiska förväntningar på det han kallar “sin baby”:

- Den risken är väldigt konkret, påtaglig och stor och jag har själv gjort det misstaget. Forskare tänker som forskare tänker och ett av de största hindren för forskare att driva kommersiell verksamhet är att de inte har ett marknads- och säljtänk, och det är en jättestor skillnad. Om man lär sig det har man väldigt stor nytta av sin forskningsbakgrund och analytiska förmåga, men man måste kunna trycka på en knapp i huvudet när forskarens sätt att tänka riskerar att ställa sig i vägen för affären. Det finns en stor risk att man ser bolagsresan som en möjlighet att ge stöd till den egna forskningen och det är fel inställning, så det är en väldigt påtaglig risk.

Vad kan man göra för att undvika den fällan, ditt bästa tips?

- Att hitta rätt bemanning. I kommersialiseringsprocessen måste man ha en bemanning som väldigt tydligt kan tala om att det kommersiella äventyret, den kommersiella resan är något helt annorlunda och inte har mycket gemensamt med forskningsresan. Forskningen var upphovet till uppfinningen eller produkten, men sedan måste man försöka glömma det så fort som möjligt och bemanna det kommersiella äventyret med rätt personer. Om man har en uppfinning, något patenterbart eller säljbart är det ju så att man förr eller senare tar steget mot en bolagsbildning och bolagsbildningen i sig är en markering: forskningsstadiet är över, det är affärer som gäller. Rena forskningsbolag är en lite annan historia men även här är forskningen av helt annorlunda slag än fri grundforskning.

Att som investerare gå in i ett forskningsbolag i tidigt skede är per definition förknippat med hög risk. Personer runt Toleranzia talar redan öppet om att det ska bli ett miljardbolag, och det är kanske bra att de har den inställningen men tror du de är helt medvetna om vad som återstår när de säger så?

- Jag tror sällan att man är medveten om hur lång resan är och hur många snubbelstenar som finns på vägen, man behöver hjälp i det skedet. När man har sin produktidé eller uppfinning så behöver man hjälp att göra en realistisk bedömning av marknadens storlek. Jag kan se till mig själv, jag hade varit med i en del bolag innan så jag visste redan en del, men när jag var med och startade i Q-sense (som idag ingår i Biolin Scientific) hade jag en lite ovanlig fördel eftersom jag kunde marknad och kunder. Produkten var ett forskningsinstrument och kunderna var mina kollegor. Därför kunde jag göra en väldigt enkel uppskattning av hur många kollegor här i Sverige som skulle kunna ha nytta av det här instrumentet. Så jag sa till mig själv: “okej, si och så många kan ha användning av det vi gör i Sverige, så multiplicerade jag det med 40 för att Europas folkmängd just då var ungefär så många gånger Sveriges och multiplicerade med tre (huvudmarknaderna Europa, Asien , Nordamerika), vilket blev 120, som jag därefter rundade av till 100.” 100 gånger den svenska marknaden var alltså min uppskattning av världsmarknaden, och det har visat sig hålla ganska bra genom åren. Det blev en mångmiljardmarknad men produkten är, tjugo år senare inte vid en miljard utan snarare några hundra miljoner. Men det är ovanligt att man som forskare kan göra en sådan uppskattning och då behöver man väldigt god hjälp för att uppskatta marknaden. Är det här en miljardmarknad? Eller är det en produkt som kommer kunna hålla igång tio personer med en omsättning på några tiotal miljoner? Det kan kanske räcka men då ska man veta det och inte ha fel ambitioner och prognoser.

Tror du att det finns en risk att de på det här sättet drar till sig en sorts aktieägare som inte är så nyttiga för dem, genom att prata om miljardbolag?

- Ja, så är det, och det är generellt ett stort dilemma för den akademiska uppfinnaren som skall bli kommersiell: man drivs väldigt lätt att lova mer än produkten kan hålla volymmässigt, omsättningsmässigt och så vidare: man utsätts för pressen att “ni måste sätta en större marknadssiffra, måste ha en snabbare utveckling”, och så går man med på det även om man inte riktigt tror på det själv.

Tror du de här tre bolagen kan bli miljardbolag?

- Jag vet för lite om dem, och har för liten erfarenhet av pharma, men från ett helikopterperspektiv så tror jag mest på Toleranzia, och det är ju vad teckningsintresset indikerar. Toleranzia är säkert en miljardaffär om de lyckas. Däremot tror jag det kan gå snabbare för diagnosbolaget Pexa om diagnosmetoden håller måttet.

När du bildade Q-Sense i mitten på nittiotalet köpte storägaren Biolin Scientific ut dig och de andra, och du hamnade i deras styrelse för att du förknippades med produkten, och med det i bagaget: vilka erfarenhet har du av att driva noterade forskningsbolag, och av otåliga och oroliga aktieägare?

- Biolin var noterat på Small Cap och det var en ovärderlig och intressant erfarenhet och lärdom att sitta i styrelsen för ett noterat bolag. Mycket av lärdomarna har att göra med hur man kommunicerar från ett noterat bolag jämfört med ett onoterat. En annan specifik lärdom är att man lätt hamnar i ett dilemma mellan vad man innerst inne tror om utvecklingstakten i bolaget och vad ledningen och aktiemarknaden önskar kunna kommunicera i olika pressmeddelanden för att hålla och helst höja kursen. Man kan hamna i konflikt med sin egen bedömning – skall man ligga på den mest realistiska eller den mest optimistiska nivån? Jag kände ju marknaden för forskningsinstrument och fattade att det skulle ta tid: jag visste ju hur mina kollegor resonerade, och att de oavsett hur intresserade de var skulle tassa fram. Och sedan, när de väl bestämt sig och sa att de skulle vilja ha produkten var det många månader för att inte säga år, innan de kunde få pengar, och det gjorde att ledtiderna blev väldigt mycket längre än vad till exempel en VD eller styrelsen i sin helhet ville sätta upp i en budgetprognos för tre, fyra år.

Vad är ditt bästa tips för att lyckas så som Q-Sense och Insplorion gjorde?

- Två saker: det första att övertyga sig om att marknaden finns och få en uppfattning om hur stor den är. Det andra att bemanna de centrala funktionerna - styrelse och vd - med personer som gynnar bolaget. Om jag skulle lägga till en tredje sak är det den stora betydelsen av referenskunder som både är nöjda och "trendsetters."

Och vad tycker du en VD i ett sådant här bolag ska ha för bakgrund?

- Det är en mycket intressant fråga för jag tycker inte att vi gjort riktigt rätt i något av de här bolagen jag varit med att grunda, och suttit ordförande i under de första åren. Detta är ingen kritik mot de personer som blivit VD utan snarare en kritik mot styrelsen och kanske mig själv som ordförande, och en insikt som kommit med tiden: när man kör bolag genom inkubatorer som Chalmers Ventures, Ideon eller Karolinska Development och så vidare, och särskilt de universitet som har entreprenörsskolor, då är det väldigt lätt och frestande att göra en student med affärssinne till VD. De ger järnet för att sätta sig in i företagsidén och är hur motiverade som helst. Att bli VD är fantastiskt bra som en skola för dem men inte optimalt för företaget eller företagets aktieägare. Jag har stor respekt för dessa unga begåvade och entusiastiska människor, men med det sagt tror jag det är bättre med en tränad VD som gjort den här resan och byggt upp små- och medelstora bolag från grunden. Sådana VD:ar kan på en dag göra det jobb som en ung otränad student-vd gör på en vecka eller längre, och dessutom bättre. Vad jag skulle vilja se är istället en kader av VD:ar som rattar en tre, fyra, fem bolag samtidigt. Det skulle bli billigare än en grön vd. De här gröna student-VD:arna skulle kunna fungerar som operativa vice-VD:ar under en erfaren VD, som tar en av de fem dagarna och fungerar som mentor åt sin vice-VD.

Om jag förstått rätt tycker du det hade varit bättre för vanliga småsparare att kunna investera i till exempel GU Venture än enskilda bolag, ungefär som med Karolinska Development?

- Nej, jag utesluter ingen av vägarna. Det beror på hur aktiv man vill vara som investerare och hur mycket jobb man vill lägga ner på att sätta sig in i de olika bolagen. Om man tänker “jag vill gärna investera i en korg av start-up bolag från akademin men har inte tid eller intresse av att sätta mig in i de enskilda bolagen", ja då är GU Venture vägen att rekommendera. Men om man är beredd att lägga ner tid och engagemang på att sätta sig in i enskilda bolag då finns en möjlighet att plocka russinen ur kakan och skapa sin egen start-up-bolagskorg.

Vad tycker du en småsparare ska titta på när hen vill gå in i ett utvecklingsbolag?

- Man ska titta väldigt mycket på teamet bakom. När ett bolag introduceras på till exempel Aktietorget, så har det redan gått igenom en ganska tuff screeningprocess vad gäller marknad, produktidé och så vidare, och det innebär som regel att produkten har någon sorts marknad, och då blir teamet avgörande för om den kommersiella resan kommer att lyckas eller inte.

Tycker du man bör man vara ingenjör eller läkare för att kunna gå in i de här bolagen, om man tycker det är viktigt att veta vad man ger sig in i?

- Nej, absolut inte, och jag skulle säga att det är väldigt sällan som de här bolagen faller på tekniken. Den är i allmänhet väldigt stark och gedigen, så risken med en suboptimal ledning är större.

Taggar:

Om oss

Insplorion AB är ett svenskt företag som utvecklar och säljer den egna teknologin NanoPlasmonic Sensing (NPS) som på ett helt nytt sätt ser vad som händer på nanonivå. Affärsområdet "Instruments" riktar sig mot forskningsmarknaden där Insplorions mätinstrument ger forskare runt om i världen möjlighet att få realtidsdata med nanometerkänslighet inom materialvetenskap och life-science. Inom det andra affärsområdet "Sensor Systems" används Insplorions NPS-teknik för specifika mätproblem där teknikens kombination av mätkänslighet, robusthet och möjlighet till miniatyrisering utnyttjas. I partnerskap med industriella aktörer utvecklar Insplorion här serieproducerade sensorlösningar för exempelvis realtidsstyrning av effektnivå i elbilars batterier eller luftkvaliteten i världens storstäder.

Prenumerera

Dokument & länkar