Parterna kan påverka arbetslösheten

Högkonjunkturen fortsätter under 2016–2017 och det råder brist på arbetskraft i många sektorer. Samtidigt förstärks uppdelningen på arbetsmarknaden, där de utan efterfrågade färdigheter och utbildning har betydligt högre arbetslöshet. Här kan arbetsmarknadens parter bidra genom väl avvägda avtal för generella löneökningar och lägstalöner som underlättar inträdet på arbetsmarknaden för grupper som står utanför. Det framgår av årets Lönebildningsrapport som publiceras i dag.

Både arbetskraftsdeltagande och sysselsättning är på en hög nivå i Sverige relativt andra länder. Samtidigt är arbetslösheten hög bland vissa grupper där även den genomsnittliga tiden i arbetslöshet är lång. Det gäller särskilt utrikes födda samt personer med låg utbildning. Dessa grupper ökar i antal kommande år, vilket riskerar att driva upp arbetslösheten.

Denna utveckling behöver bemötas från flera håll, bland annat genom lönebildningen och arbetsmarknadspolitiken. Förutsättningarna är bättre än på många år eftersom det finns en stark efterfrågan på arbetskraft för närvarande. Bland annat syns detta i företagens anställningsplaner som är mer positiva än normalt, såväl inom industrin som inom tjänstebranscherna och handeln. Arbetslösheten faller från 6,8 procent i år till 6,3 procent 2018.

Arbetsmarknadens parter kan bidra till en gynnsam arbetsmarknadsutveckling genom att löneökningen inte tar för mycket fart under rådande högkonjunktur. De kan också minska trösklarna för inträde på arbetsmarknaden genom att anpassa lägstalönerna. KI:s analys visar att lönesättningen är relativt flexibel i förhållande till konjunkturen, med löner som anpassar sig till det regionala arbetsmarknadsläget. Detta bidrar till att minska variationerna i arbetslösheten över konjunkturcykeln.

Svag produktivitetstillväxt och stigande inflation

En faktor att ta i beaktande för parterna är produktivitetstillväxten som förväntas vara lägre än historiskt genomsnitt under 2017−2020 och i näringslivet uppgå till i genomsnitt knappt 1,8 procent per år. Detta kan jämföras med medelvärdet på 2,1 procent för åren 1980−2015. En annan faktor är lönsamheten i näringslivet som i nuläget kan betraktas som normal. Inflationsförväntningarna stiger och inflationen mätt med KPIF når 2 procent 2018. Företag och löntagare har mycket att vinna på att inflationen återförs till inflationsmålet. Det är viktigt att parterna gemensamt litar på inflationsmålet och sluter avtal som är förenliga med målet, då det minskar risken för att Riksbanken tvingas bedriva en politik som skapar onödig variation i arbetslösheten.

För ytterligare information kontakta:

Åsa Olli Segendorf enhetschef, 08-453 59 42 (även mobil)
Sarah Hegardt Grant, informationschef, 08-453 59 11(även mobil)

Taggar:

Om oss

Konjunkturinstitutet tar fram prognoser som används som beslutsunderlag för den ekonomiska politiken i Sverige. Vi analyserar den ekonomiska utvecklingen både i Sverige och internationellt och bedriver forskning med anknytning till detta. Institutet, som grundades 1937, är en statlig myndighet under Finansdepartementet. I likhet med andra myndigheter har KI en självständig ställning. Vårt analysarbete och forskning bedrivs utan politisk hänsyn. Vi är cirka 60 anställda.

Prenumerera

Dokument & länkar