Löst kisel minskar i Östersjön
Mängden kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet, något som kan påverka ekosystemet negativt. Det visas i ett sambaltiskt forskningsprojekt som redovisas i en doktorsavhandling vid Tema Vatten, Linköpings universitet.
Löst kisel spelar en viktig roll för näringskedjan i vatten. Det behövs för att bygga kiselalger, vilka äts av djurplankton. Plankton i sin tur är viktig näring för fisk. Liana Papush är kemist och nybliven doktor vid Tema Vatten, Linköpings universitet. Hennes studie visar att kiselhalterna i Östersjöns vatten har minskat under perioden 1970-2001. Studien ingår i ett EU-finansierat projekt, SIBER, där forskare från Danmark, Finland, Lettland, Polen och Sverige har samarbetat. Ett av projektets övergripande resultat är att löst kisel i Östersjöns vatten har halverats under 1900-talet. SIBER står för Silicate and Baltic Sea Ecosystem Response.
Övergödning och dammbyggen är de två orsaker som forskarna pekar ut till de sjunkande kiselhalterna. Övergödning orsakas av ökad tillförsel av näringsämnena fosfor och kväve. Det är balansen mellan dessa ämnen och kisel, samt kiselhalterna i vattnet, som är viktig för kiselalgerna. För lite kisel i förhållande till de andra två ämnena kan begränsa kiselalgernas tillväxt. Färre kiselalger kan påverka hela den akvatiska näringskedjan.
Dammbyggen påverkar tillflödet av kisel. Kisel vittrar från berggrund och följer med sötvattensflöden ut i havet. Forskarna tror att kislet börjat minska med de stora dammbyggena på 1950- och 60-talet. Minskningen fortsätter sedan under 1900-talets andra hälft. Då anses övergödning vara den främsta orsaken.
Forskarna har analyserat kiselhalterna i förhållande till de potentiellt begränsande nivåerna. Kiselhalterna är fortfarande höga i de norra delarna av Östersjön, medan andra områden, särskilt Rigabukten och Finska viken men också egentliga Östersjön, är i riskzonen för att utveckla en begränsning av kiselalgernas möjlighet att växa.
Liana Papush´s studie baseras på en omfattande databas och går fram till år 2001. Vad som hänt sedan dess vågar hon inte säga säkert.
- Mot slutet av vår mätperiod planade minskningen ut något. Men situationen är sårbar på grund av den pågående övergödningen.
Avhandlingen heter “Silicon cycling in the Baltic Sea. Trends and budget of dissolved silica”. Liana Papush disputerade den 24 november. Hon nås på telefon 0731-017109.
Anika Agebjörn, vetenskapsredaktör, 013-281334, 0709-791334 anika.agebjorn@liu.se
Taggar: