Väktare som släcker bränder är samhällsekonomiskt lönsamma

I flera kommuner i Sverige har räddningstjänsten börjat samarbeta med väktare som hjälper till att åka på larm för att minska insatstiden. En studie vid Linköpings universitet på Centrum för forskning inom respons- och räddningssystem, CARER, visar att samarbetet ger positiva samhällsekonomiska effekter, bland annat i form av lägre kostnader och mindre skador.

I Botkyrka, Söderköping och Södertälje kommuner får sedan en tid tillbaka väktare larm, samtidigt som räddningstjänsten, och har därmed möjlighet att göra en första insats. En analys visar att nyttan av att väktare snabbare kan nå olycksplatsen och på så sätt påbörja släckningsarbetet och minska riken att elden sprider sig är betydligt högre än kostnaderna för att utrusta och utbilda väktarna. I Söderköping beräknades exempelvis den årliga nyttan för samarbetet till 172 000 kronor medan den årliga kostnaden uppskattades till 21 000 kronor.

Studien visar också att nyttan är betydligt större än så eftersom flertalet av fördelarna inte går att värdera i kronor och ören, som att väktarna bidrar med lägesrapporter som hjälper räddningstjänsten att vara bättre förberedda vid ankomst. De stöttar även genom att vara behjälpliga vid olycksplatsen, de upptäcker ibland incidenter och bränder vid sina ordinarie ronder och de har god lokalkännedom.

- Samarbetet bidrar också till att väktarna arbetar förebyggande, de pratar med ungdomar och andra grupper i samhället och skapar relationer som kan bidra till en ökad säkerhet och trygghet i kommunerna, säger Åsa Weinholt, doktorand på Avdelningen för kommunikations och transportsystem, Campus Norrköping, och den som tillsammans med forskaren Tobias Andersson Granberg, utfört studien.  

Den nytta som har varit möjlig att värdera i pengar är de tidsbesparingar som väktarna åstadkommer. Väktarna cirkulerar i samhället och har därmed i regel möjlighet att anlända snabbare än räddningstjänsten som behöver ta sig från brandstationen med rätt antal brandmän och utrustning.

Kostnaderna för att utbilda och utrusta väktarna är idag låga. Studien visar också att väktarna gärna skulle vilja ha mer utrustning och utbildning för att kunna åka på fler typer av larm, exempelvis hjärtstopp och trafikolyckor.

Kostnaderna är låga och den potentiella nyttan mycket hög. Väktarna är ett exempel på ett relativt nytt fenomen; så kalladenya aktörer” inom respons och räddning. Förutom väktare finns även exempel där hemtjänstpersonal utrustats med handbrandsläckare, eller hjärt-lungräddningsutbildade privatpersoner som får larm vid hjärtstopp.

Viktiga aspekter att ta hänsyn till när nya aktörer anlitas är utbildning och utrustning, kommunikationsmöjligheter samt förbättrad rapportering för att möjliggöra lärande och utvärderingar.

De fortsatta studierna kommer att fokusera på möjligheten att förbättra och optimera användandet av de nya aktörerna, främst väktarna. Ett av de kommande projekten kommer att studera om och hur man kan optimera planeringen av väktarnas ordinarie arbetsuppgifter så att de även har möjlighet att utföra räddningsuppdrag.

Rapport: En samhällsekonomisk utvärdering av samarbete mellan räddningstjänst och väktare av Åsa Weinholt och Tobias Andersson Granberg. CARER arbetsrapport Nr 6, 2013.

Kontakt:
Åsa Weinholt, doktorand, 070-5463324,
asa.weinholt@liu.se 

CARER 

Pressmeddelandet skickat av  Monica Westman, Vetenskapsredaktör, Linköpings universitet

www.liu.se  013-28 68 39, monica.westman@liu.se

Taggar:

Prenumerera