Betänkande från ”Utredningen om en mer jämställd och rättssäker försäkring vid arbetsskada”

Den 28 januari 2016 fick en särskild utredare i uppdrag att se över försäkringen vid arbetsskada. Betänkandet är nu klart och har fått namnet Samlad kunskap – stärkt handläggning, SOU 2017:25. Utredaren fick i uppdrag att utreda en mängd olika frågor, men särskilt kan nämnas att utredaren skulle se över hur det kan förhindras att människor gör rättsförluster på grund av att det inte prövas om en skada är en arbetsskada. I denna del skulle en central utgångspunkt vara att kvinnor och män ska ha lika möjligheter att få sina skador erkända som arbetsskada.

Möjligheten att på ett rättssäkert sätt få en arbetsskada prövad har under en längre tid varit en fråga som LO-TCO Rättsskydd arbetat särskilt med. Före den 1 juli 2008 aktualiserades frågan om livränta ofta i samband med att det efter ett års sjukskrivning prövades om en försäkrad var berättigad till sjukersättning istället för sjukpenning. Samma varaktighetskrav gällde då för sjukersättning och livränta, d.v.s. nedsättning skulle antas bestå under minst ett år. Från och med den 1 juli 2008 kan sjukersättning endast beviljas då arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Det finns därför numera ingen given tidpunkt vid vilken frågan om livränta aktualiseras. Sedan denna förändring genomfördes har antalet ansökningar om livränta minskat markant. Våra jurister har även sett att kvinnor har svårare att få sina besvär godkända som arbetsskada. Många gånger saknas tillräcklig forskning på de besvär som uppstår i kvinnodominerade yrken.

Prövning av rätt till livränta

Utredningen har inte föreslagit införandet av en fast tidpunkt för prövningen av livränta som arbetstagarorganisationerna föreslog under utredningsarbetet. Utredningens förslag är istället inriktat på att förbättra utredningsunderlaget i ärenden om arbetsskada. Idag är den vanligaste avslagsgrunden för ansökningar om livränta att varaktighetskravet inte är uppfyllt. Mot bakgrund av detta föreslår utredningen att det vid sidan av Försäkringskassans allmänna utrednings- och serviceskyldighet behövs en tydligare reglering för när Försäkringskassan ska inhämta ett läkarintyg vid arbetsskada. Som huvudregel införs därför en skyldighet för Försäkringskassan att begära läkarutlåtande om varaktighetskravet.

Enligt LO-TCO Rättsskydd är detta i avsaknad av en fast tidpunkt för prövning av livränta ett bra förslag. Vår bedömning är att möjligheten att få en livränta godkänd förhoppningsvis kommer att bli bättre om utredningsunderlaget förbättras. Genom att frågan avgränsas till varaktighetskravet kommer det bli tydligare för läkare vilka uppgifter som efterfrågas. Idag är det mycket svårt för en försäkrad att få ett godtagbart läkarintyg. Detta är det enskilt viktigaste förslaget i utredningen.

Rättssäkerhet och jämställdhet

För att få en mer jämställd arbetsskadeförsäkring pekar utredningen särskilt på behovet av mer forskning och bättre kunskap om arbetsförhållandena i kvinnodominerade yrken. Vidare pekar utredningen på att det är vanligare med otillräckliga utredningar i ärenden som prövas av Försäkringskassan som berör kvinnor.

Ett införande av en uttrycklig utredningsskyldighet för Försäkringskassan enligt ovan är ett bra steg enligt LO-TCO Rättsskydd. Vidare lämnar utredningen en rad förslag som syftar till att stärka kunskap och forskning inom detta område.

Övriga förslag

Undantagsbestämmelsen vid arbetsskada förtydligas

Enligt 39 kap. 5 § socialförsäkringsbalken anses inte en skada av psykisk eller psykosomatisk natur vara en arbetsskada om den är en följd av en företagsnedläggelse, bristande uppskattning av den försäkrades arbetsinsatser, vantrivsel med arbetsuppgifter eller arbetskamrater eller därmed jämförliga förhållanden. Utredningen har föreslagit en ny utformning av denna regel. Någon förändring av arbetsskadebegreppets omfattning är inte avsedd. Bakgrunden till undantagsbestämmelsen är att sådana förhållanden som är tätt förbundna med arbetslivet som sådant och som är normala på alla arbetsplatser och därmed ingår som en del av förutsättningarna för att delta i arbetslivet inte ska grunda rätt till ersättning. Arbetstagarorganisationerna har haft betydande inflytande över utformningen av den nya bestämmelsen.

Rehabiliteringspenning vid arbetsskada

En ny ersättningsform införs som innebär att en försäkrad som är beviljad rehabiliteringspenning även kan beviljas rehabiliteringspenning vid arbetsskada. Ersättningen lämnas under en sammanlagd period om högst tolv månader inom en sammanhängande period om tre år. Ersättningen utgörs av den enskildes SGI minskad med utbetald ”vanlig” rehabiliteringspenning. Den nya ersättningsformen kommer att möjliggöra att varaktighetskravet vid livränta under rehabilitering kan frångås.

Omräkningsregler för livränta

Omräkning av livränta föreslås ske enligt inkomstindex. Genom denna förändring knyts regeln för omräkning av livränta till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Denna förändring kommer ge viss förbättring av hur livräntan räknas upp.

Smitta

För arbetsskada i form av smitta finns särskilda regler i arbetsskadeförordningen. Dessa regler innebär att en sjukdom som framkallats genom arbete med smittsamma ämnen på laboratorium kan anses som arbetsskada. Detta gäller även sjukdomar som är upptagna i förordningen, eller har förtecknats i en bilaga till förordningen om smittan har skett genom arbete vid sjukvårdsinrättning eller genom visst annat arbete. Således ska en rad olika krav vara uppfyllda för att smitta ska anses utgöra en arbetsskada. Utredningen föreslår att denna specialreglering tas bort och smitta ska enligt utredningen prövas på samma sätt som övriga arbetsskador.

Robert Sjunnebo
enhetschef