Högsta förvaltningsdomstolen ger prövningstillstånd avseende tolkningen av begreppet ”normalt förekommande arbete”

Beslutet gäller två mål, 607-17 och 667-17 , och avser frågan om den försäkrades arbetsförmåga kan anses vara nedsatt i förhållande till sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Om en försäkrad har sådan förmåga har den enskilde normalt inte rätt till någon sjukpenning efter dag 180 i den s.k. rehabiliteringskedjan.

Försäkringskassan har sedan årsskiftet kraftigt skärpt prövningen av arbetsförmågan vid dag 180 i rehabiliteringskedjan, dvs när prövningen ska göras mot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Det har medfört att ett mycket stort antal människor nekats sjukpenning trots svåra sjukdomstillstånd. Det har skett en glidning i tillämpningen av begreppet ”normalt förekommande arbete” hos Försäkringskassan och domstolarna. Beskrivningar av olika sjukdomars konsekvenser, som tidigare gav den försäkrade rätt till sjukersättning enligt rättsfallet RÅ 2008 ref. 15, räcker normalt inte längre för att få sjukpenning beviljad. Det finns anledning att tro att tidigare förarbetsuttalanden och praxis, vad avser begreppet ”förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden” inte fått det genomslag som lagstiftaren avsett i den praktiska tillämpningen när begreppet återinfördes den 1 juli 2012. Det är mycket vanligt att Försäkringskassan och domstolarna, utan någon närmare diskussion, enbart konstaterar att den försäkrade klarar ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.  Försäkringskassan har dragit definitionen av begreppet ”normalt förekommande arbete” så långt att det i praktiken aldrig uppstår en diskussion om behov av anpassning eller rehabilitering. Det är LO-TCO Rättsskydds uppfattning att Försäkringskassan inte följer gällande rätt och att domstolarna inte följer den rättspraxis som finns på området. Mot bakgrund av detta är det mycket glädjande att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd i målen. Förhoppningsvis är det Högsta förvaltningsdomstolens uppfattningen att den tidigare meddelade domen från 2008 inte fått genomslag hos Försäkringskassan och domstolarna.

I mål 667-17 har mannen funktions- och aktivitetsbegränsningar i form av rörelseinskränkningar och smärtproblematik pga diagnoserna grav fetma och knäledsartros. Dessutom anges under aktuellt sjukdomsförlopp nydebuterad diabetessjukdom, misstänkt  sömnapnesyndrom och svårbehandlad hypertoni. Kammarrätten ansåg, även med hänsyn till den komplexa sjukdomsbilden i det medicinska underlaget och övrig utredning, att det inte tillräckligt klart framgår på vilket sätt mannen har aktivitetsbegränsningar som gör att han inte kan utföra ett fysiskt lättare arbete där han huvudsakligen kan sitta ned och undvika att gå längre sträckor. Sådana arbeten är, menar Kammarrätten, normalt förekommande på arbetsmarknaden och kräver inte mer än ringa anpassning. Han har därför inte rätt till sjukpenning.

I mål 607-17 har kvinnan funktions- och aktivitetsbegränsningar i form av nedsatt funktion i sina händer och sömnsvårigheter pga fingerledsartros och smärtproblematik. Som följd av sina problem har kvinnan svårt med vridmoment, svårt att plocka upp mynt och sedlar, svårt att vrida ur skurtrasa, röra om i en gryta, lyfta samt arbeta statiskt. Hennes svårigheter innebär även att hon har svårt att hålla i en penna, svårt att skriva på dator och svårigheter i sitt dagliga liv. Således kan kvinnan knappt använda sina händer. Förvaltningsrätten ansåg att ett arbete där händerna knappt kan användas ställer krav på anpassning både avseende tempo och arbetsuppgifter. Ett sådant arbete ansåg inte förvaltningsrätten var normalt förekommande. Kammarrätten ansåg dock att kvinnan hade arbetsförmåga i arbeten som inte ställer krav på finmotorik eller god handstyrka.

Frågan hur begreppet normalt förekommande arbete ska tolkas har mycket stor praktisk betydelse för fackets medlemmar. LO-TCO Rättsskydd har därför, på uppdrag av fackföreningsrörelsen, försökt lyfta frågan till högsta instans. Målet är att försöka få till stånd en mer rättssäker prövning än idag.

Mål 667-17 berör en medlem i Svenska Pappersindustriarbetareförbundet och medlemmen företräds av förbundsjuristen Tom Aspengren, 08-6766348. Mål 607-17 berör en medlem i Handelsanställdas förbund och medlemmen företräds av förbundsjuristen/enhetschefen Robert Sjunnebo, 08-6766304.

Om oss

LO-TCO Rättskydd är fackets juridiska byrå. Vi ägs av LO och TCO och är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och socialförsäkringsrätt. Sedan starten 1971 har vi haft över 70 000 ärenden. Vi driver rättsfall som exempelvis rör arbetsskador, sjukförsäkring, löner och felaktiga uppsägningar. Vi är ombud i var tredje refererad dom i Arbetsdomstolen. Våra klienter är i huvudsak enskilda fackliga medlemmar som får rättshjälp av sina respektive fackförbund och därmed möjlighet att driva sitt mål med vår hjälp. Vi är cirka 45 anställda, varav drygt 35 jurister, och det enda fackligt ägda juridiska bolaget som är specialiserat på att driva den här typen av domstolsprocesser i Sverige. Varje år får medlemmar dela på cirka 200 miljoner kr efter vunna mål och många får tillbaka jobbet eller blir frikända från anklagelser för brott.

Prenumerera