Hur ska man bedöma arbetsförmågan i sjukförsäkringen?

Vilka ska arbeta och vilka ska ha sjukpenning? Vad är arbetsförmåga och hur bedöms den egentligen?

Ett kunskapsseminarium arrangerat av LO-TCO Rättsskydd AB.

Tid: Torsdagen den 28 november 2013 kl. 08.45 -10.00. Kaffe/te och smörgås från kl. 08.15.

Lokal: Hotell Sheraton, Tegelbacken 6

08.45            Förbundsjurist Magnus Eriksson, LO-TCO Rättskydd AB

                     Vilka är problemen med arbetsförmågebegreppet i sjukförsäkringen?

08.55            Professor Ruth Mannelqvist, Umeå universitet

                     Rättsliga utgångspunkter. Vilket stöd för bedömningen anger lagen?

09.10            Verksamhetsområdeschef Jan Larsson, Försäkringskassan

                     Hur görs bedömningen hos Försäkringskassan och hur kan den göras i framtiden?

09.20            Panelsamtal mellan ledamöterna i socialförsäkringsutskottet Tomas Eneroth (s)

                     och Finn Bengtsson (m) samt Ruth Mannelqvist och Jan Larsson.

                     Moderator: Förbundsjurist Kerstin Burman.

09.50            Frågor från publiken

Anmälan senast den 25 november 2013

Anmälan görs till Mia Larsson, mia.larsson@fackjuridik.com

Frågor

Enhetschef Claes Jansson, tel. 08-676 63 16, 070-662 63 16,

claes.jansson@fackjuridik.com



Hur ska man bedöma arbetsförmågan i sjukförsäkringen?

Förtroendet för sjukförsäkringen har sjunkit stadigt under många år. Sedan1990-

talet har lagstiftaren försökt att komma tillrätta med de problem som man anser

har funnits. Försäkringen har omväxlande ansetts vara för generös eller för

sträng.

Efter alla förändringar i sjukförsäkringen är osäkerheten stor bland både såväl de

sjuka som de som arbetar med försäkringen. Kan man göra en individuell

bedömning och hur ska den i så fall gå till? Vad ska man bedöma förmågan

emot? Genom åren har man använt olika begrepp, t.ex. ”det vanliga arbetet”,

”lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder”, ”arbete på den reguljära

arbetsmarknaden”, ”normalt förekommande arbete”, ”lämpligt arbete som är

tillgängligt”, ”arbete på arbetsmarknaden” etc.

Arbetsförmågeutredningen (SOU 2009:89) som leddes av Anna Hedborg

föreslog bl.a. att ett nytt begrepp skulle införas ”medicinska förutsättningar

för arbete”. Samtidigt menade utredningen att det krävdes en politisk normering

i försäkringens regelverk om vilka ansträngningar som ska krävas av individen.

Hur skarpa ska kraven på omställning vara? Hur skapar man en rimlig balans

mellan krav och förutsättningar? Ska man kunna ta hänsyn till vad som rimligen

kan begäras av individen, t.ex. p.g.a. ålder?

Vi hoppas att detta seminarium ska öka kunskapen om begreppet arbetsförmåga

och samtidigt bli en utgångspunkt i framtida diskussioner om vilka regler

sjukförsäkringen bör bygga på.

Välkomna den 28 november!

Claes Jansson

enhetschef försäkringsrättsenheten

LO-TCO Rättsskydd AB

Ps.

I bifogad bilaga har vi refererat tre domar från kammarrätterna under hösten

2013. Domarna gäller sjukpenning. De illustrerar bl.a. den problematik som den

försäkrade ställs inför när behandlande läkare inte tillräckligt tydligt förmår

uppfylla de krav som ställs på att beskriva aktivitetsbegränsningar, när det tar tid

att fastställa en diagnos, när det saknas aktuella arbetsförmågeutredningar och när

ett sjukdomsförlopp blir längre än 365 dagar.

Kammarättsdomar hösten 2013.

1. Städerska född 1973. Sjukskriven mer än 365 dagar efter operationer i båda händer. Ska bedömas mot normalt förkommande arbete på arbetsmarknaden. Enligt läkarintyg kvarstående värk och svaghet i händerna, smärtproblematik. Klarar inte lätt belastning i höger hand och inte tung belastning med vänster hand, har även samtalsbehandling hos psykolog p.g.a. psykiska besvär, depression.

Någon månad efter att Försäkringskassan stoppat sjukpenningen inlagd för sluten vård p.g.a. suicidrisk och får bl.a. diagnosen bipolär sjukdom. Försäkringskassan och förvaltningsrätten ansåg att läkarintygen endast bedömde arbetsförmågan mot arbetet som städerska och att det inte tillräckligt tydligt angavs i intygen att psykiska besvär satte ned arbetsförmågan i samband med att sjukpenningen drogs in. Kammarrätten ändrade så att hon fick sjukpenning.

2. Kvinna född 1965 som varit helt arbetsoförmögen sedan en trafikolycka 1997 där hon ådrog sig en whiplashskada. Arbetsförmedlingen bedömer efter utredning att hon har en fjärdels arbetsförmåga i anpassat arbete och hon får därefter en fjärdedels lönebidragsanställning som skolvärdinna.

Försäkringskassan nekar sjukpenning på resterande del och menar att sjukpenningen är en dagersättning som ska styrkas med läkarintyg. De aktuella medicinska underlagen anger inte betydande aktivitetsbegränsningar utifrån objektivt konstaterbara fynd. Man kan inte beakta resultaten av utredningar tre år tidigare. Den försäkringsmedicinska rådgivaren anser att läkarintygen i huvudsak baseras på kvinnans egna upplevelser.

De tidigare utredningarna bestod dels av en neuropsykologisk utredning som bl.a. angav kronisk värkproblematik, tydliga neurokognitiva nedsättningar och nedsatt arbetsminne, dels en försäkringsmedicinsk utredning som angav nedsatt rörelseförmåga i halsrygg med smärta/ömhet, tydlig koncentrationsstörning m.m. Stora begränsningar att använda hand/arm och att lyfta samt att hantera stress och krav.

Behandlande läkare angav vid muntlig förhandling att kvinnan klarade arbete till en fjärdedel med tung medicinering, att arbetsplatsen är maximalt anpassad efter hennes behov och att hälsotillståndet inte förändrats sedan de tidigare utredningarna. Kammarrätten ansåg det mindre sannolikt att kvinna skulle ha en restarbetsförmåga som skulle kunna tas till vara och hon erhöll därmed sjukpenning.

3. Jockey född 1971 som varit sjukskriven för kotfraktur i nio månader, därefter i arbete i 42 dagar men åter sjukskriven för blodpropp i lungan. Efter tre månaders sjukskrivning uppnås gränsen 365 dagar och då ska bedömningen göras mot normalt förekommande arbete om det inte är oskäligt. Försäkringskassan avslår sjukpenning.

Enligt läkarintyg behöver mannen ytterligare tre månaders sjukskrivning i arbetet som jockey. Efter de tre månadernas sjukskrivning kan han också återgå i sitt arbete. Han menar att det är obegripligt att han ska anmäla sig på Arbetsförmedlingen i stället för att träna/rehabilitera för att snabbt faktiskt kunna återgå i arbete. Om han ska kunna behålla sin professionella status måste han vistas i galoppmiljö.

Kammarrätten avslår och konstaterar att vad som angivits i förarbetena med ”oskäligt” och att kunna skjuta upp prövningen mot andra arbeten avser funktionshinder med betydande konsekvenser för arbetsförmågan (stroke, omfattande brännskador, förlamningar, förlust av kroppsdel eller förmågan att se eller tala etc.). Prövningen ska vara restriktiv. Jockeyns besvär ansågs inte vara av den art och grad som avses.

Om oss

LO-TCO Rättskydd är fackets juridiska byrå. Vi ägs av LO och TCO och är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och socialförsäkringsrätt. Sedan starten 1971 har vi haft över 70 000 ärenden. Vi driver rättsfall som exempelvis rör arbetsskador, sjukförsäkring, löner och felaktiga uppsägningar. Vi är ombud i var tredje refererad dom i Arbetsdomstolen. Våra klienter är i huvudsak enskilda fackliga medlemmar som får rättshjälp av sina respektive fackförbund och därmed möjlighet att driva sitt mål med vår hjälp. Vi är cirka 45 anställda, varav drygt 35 jurister, och det enda fackligt ägda juridiska bolaget som är specialiserat på att driva den här typen av domstolsprocesser i Sverige. Varje år får medlemmar dela på cirka 200 miljoner kr efter vunna mål och många får tillbaka jobbet eller blir frikända från anklagelser för brott.

Prenumerera