Nyhetsbrev nr 4/2017

Välkommen till LO-TCO Rättsskydds nyhetsbrev! Vi planerar att komma ut med fyra nyhetsbrev om året, och du har fått det därför att du antingen är angiven som kontaktperson hos oss eller har anmält att du vill få det. Sprid det gärna vidare!

Glöm inte att du kan prenumerera på all information vi lägger ut i vårt pressrum, genom att gå in på vår hemsida och anmäla dig under fliken pressrum.

Vill du slippa fler utskick, eller har du en kollega som vill ha nyhetsbrevet, skicka ett mejl till angelin.olssondegroat@fackjuridik.com

Gott nytt år från oss på LO-TCO Rättsskydd AB

2017 går mot sitt slut och det är dags att summera året för LO-TCO Rättsskydd. Den stora förändringen för oss har varit att vi har fått in väldigt många fler ärenden till vår försäkringsrättsenhet efter flera års minskning. Ökningen ligger runt 75 procent och beror i stor utsträckning på Försäkringskassans hårda linje när det gäller att bevilja sjukpenning.

Den s k rehabiliteringskedjan innebär att man efter 180 dagars sjukskrivning ska prövas mot vanliga jobb på arbetsmarknaden. Då anser Försäkringskassan i många fall att svårt sjuka människor skulle kunna klara ett på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete. Vi menar att prövningarna är helt orealistiska och att det inte finns några arbeten på arbetsmarknaden som dessa personer klarar. Vi har nyligen beviljats prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen när det gäller dessa frågor och det ska bli spännande att se vad domstolen kommer fram till. Förhoppningsvis kan en sådan dom öka förutsebarheten i bedömningarna som idag varierar kraftigt. Vi vet också att många politiker oroar sig för utvecklingen där svårt sjuka människor slängs ut från sjukförsäkringssystemet och man efterfrågar därför våra erfarenheter och idéer kring vilka förändringar som borde ske.

När det gäller arbetsrättsliga tvister har vi märkt en viss nedgång i antalet ärenden sedan i våras. Troligen har avtalsrörelsen slukat mycket resurser hos förbunden. Även den goda arbetsmarknadskonjunkturen kan ha betydelse för antalet tvister. Det är naturligtvis bra om minskningen beror på att man i ökad utsträckning kommer överens vid förhandlingsbordet och därmed slipper gå till domstol.

2018 ser ut att bli ett spännande år med en valrörelse där ”våra” frågor kommer att debatteras och där partierna har helt olika inställning. Med vår stora erfarenhet av hur reglerna fungerar i praktiken har vi en viktig uppgift att hjälpa våra uppdragsgivare att analysera och beskriva effekterna av de olika förslag som läggs fram. Förutom att driva ärenden i domstol kommer vi att fortsätta att erbjuda utbildning inom våra rättsområden till ombudsmän och förtroendevalda inom förbunden.

I princip alla fackförbund i Sverige anlitar numera oss. Det är inspirerande att vi åtnjuter ett så stort förtroende bland förbunden och att våra kunskaper respekteras hos domstolar, myndigheter och politiker. Vi ska göra allt för att leva upp till det förtroendet även under 2018.

Dan Holke
Chefsjurist

Anställdas integritetsskydd

Förbundsjuristerna Erik Grahn och Susanna Kjällström har skrivit boken Anställdas integritetsskydd – och dataskyddsförordningen (Wolters Kluwer). Boken innehåller en genomgång av juridiken kring personlig integritet i arbetslivet. Bokens fokus ligger på Arbetsdomstolens praxis kring arbetsgivarens rätt att vidta kontrollåtgärder (drogtester etc) samt tillämpningen av personuppgiftslagen och den kommande dataskyddsförordningen (GDPR) i anställningsförhållandet. Boken tar även upp det skydd som brottsbalken och Europakonventionen kan ge. Europadomstolens dom Barbulescu mot Rumänien redovisas tillsammans med vår syn på vilka följder domen får för svensk rätt avseende dataskydd och arbetsgivares rätt att vidta kontrollåtgärder.

Med anledning av #metoo

Vilka krav ställs på arbetsgivare att bedriva ett förebyggande arbete mot sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön? Vilken är skillnaden mellan sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön? Vilken skyldighet har en arbetsgivare att ta reda på om sexuella trakasserier förekommer på arbetsplatsen? Hur ska en utredning gå till och vilka åtgärder bör vidtas? Hur ser Arbetsdomstolens praxis ut när det gäller sexuella trakasserier? Vilken roll har facket i arbetet mot sexuella trakasserier?

LO TCO Rättsskydd erbjuder utbildning om diskrimineringslagens bestämmelser och även om bestämmelserna om kränkande särbehandling i AFS 2015:4. Välkomna att kontakta oss.

Medlem har själv ansvar för uppgifter om inkomster vid beräkning av livränta

En metallarbetares besvär godkändes som arbetsskada och han beviljades tidsbegränsad livränta från och med 2002 och därefter vid ett antal ytterligare tillfällen. Trots att Försäkringskassan inför varje enskilt beslut fick information om att medlemmen hade regelbunden övertidsersättning från arbetsgivaren, underlät Försäkringskassan att räkna in övertiden i livränteunderlaget. Medlemmen har på grund av detta misstag från Försäkringskassan fått för låg ersättning. 2013 uppmärksammade medlemmen Försäkringskassan på att livräntebesluten hade blivit felaktiga och begärde att besluten skulle ändras.

Försäkringskassan är skyldig att ändra ett beslut om det har blivit oriktigt på grund av att det har fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag. Om det har gått mer än två år sedan beslutet meddelades, får det ändras endast om det först därefter har kommit fram att beslutet fattats på uppenbart felaktigt eller ofullständigt underlag eller om det finns andra synnerliga skäl.

Högsta förvaltningsdomstolen är av den uppfattningen att besluten visserligen har blivit oriktiga, men eftersom Försäkringskassan skickade livränteunderlagen till medlemmen inför varje enskilt beslut och att medlemmen då inte hade några synpunkter på dessa, så har besluten inte fattats på uppenbart felaktigt eller oriktigt underlag. Uppgifterna ansågs därmed ha varit kända. Domen innebär att det ställs stora krav på den försäkrade när det gäller att granska Försäkringskassans utredningar.

IF Metall beviljade rättshjälp i ärendet och förbundsjurist Jimmie Söndergaard var ombud.

Visstid istället för tillsvidare var inte uppsägning

Omsorgscompagniet i Norden AB hade ett antal tillsvidareanställda personliga assistenter i Falun. De hade tidigare arbetat i Falu kommun men kom att övergå till bolaget genom en verksamhetsövergång. Övriga personliga assistenter vid bolaget var visstidsanställda i en anställningsform som reglerades i kollektivavtal. Efter två år beslutade bolaget att det fortsättningsvis inte skulle finnas några tillsvidareanställningar för personliga assistenter i bolaget. Assistenterna erbjöds därför istället visstidsanställningar i enlighet med kollektivavtalet. Assistenterna motsatte sig förändringen men accepterade ändå de nya villkoren ”under protest”

Arbetsdomstolen prövade om bolagets agerande skulle jämställas med uppsägningar och om uppsägningarna i så fall varit sakligt grundade eller om bolagets agerande varit i strid med god sed på arbetsmarknaden

Arbetsdomstolen konstaterade att det faktum att bolaget önskade att fortsättningsvis bedriva verksamheten utan tillsvidareanställningar var en organisatorisk förändring som medförde att det uppkom arbetsbrist, att den erbjudna visstidsanställningen var en av de centrala parterna överenskommen anställningsform och att det inte var skäligt att kräva att bolaget skulle ha undersökt möjligheterna till omplacering till annan ort än Falun. Erbjudandena om visstidsanställningar var inte att jämställa med att arbetstagarna blev uppsagda. Inte heller ansåg Arbetsdomstolen att förfarandet stod i strid med god sed på arbetsmarknaden.

Förbundets talan avslogs, AD 2017 nr 56.

Ombud för Kommunal var förbundsjuristerna Sussanne Lundberg och Ellinor Gudmundsson.

SSAB slipper företagsbot när brottslig oaktsamhet inte kan styrkas

Hovrätten för Övre Norrland fastställer tingsrättens dom i ett mål gällande en arbetsplatsolycka där två män omkom på SSAB:s koksverk i Luleå i oktober 2013. SSAB behöver därmed inte betala fyra miljoner kronor i företagsbot.

SSAB friades tidigare i Luleå tingsrätt från ansvar för att två män i 60-års åldern omkom sedan en lucka i en tjärtank släppte. De båda männen drunknade i tjära när de skulle såga upp en cistern och 300 kubikmeter tjära läckte ut. Åklagaren menade i tingsrätten att kokverkets avdelningschef inte hade samordnat arbetet på det sätt han var skyldig att göra. Åklagaren menade också att avdelningschefen borde ha samrått med de omkomnas arbetsgivare. Avdelningschefen hade även skyddsansvar för tjärtanken. Både stålkoncernen och en chef friades i tingsrätten, men åklagaren överklagade domen och yrkade att företaget skulle dömas för brott mot arbetsmiljölagen.

Den 3 november 2017 kom Hovrätten i Övre Norrland med sin dom: tingsrättens dom fastställs i den överklagade delen. Hovrätten klargör att för att SSAB ska kunna dömas att betala företagsbot, krävs att ett arbetsmiljöbrott har begåtts i verksamheten som orsakats av att någon anställd av oaktsamhet åsidosatt vad denne är skyldig att göra för att förebygga ohälsa eller en olycka enligt arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

Hovrätten håller med tingsrätten om att olyckan haft sin grund i att tankens nivåmätare inte visade rätt nivå och att sidorna på mantelluckan skars upp för högt medan de två arbetarna fortfarande stod på marken. Hovrätten konstaterar att olyckan med hög grad av sannolikhet inte hade inträffat om nivåmätaren hade visat den verkliga nivån och information om detta hade spritts till arbetsgruppen. Hovrätten finner att bolaget genom att inte ha vetskap om innehållet i tjärtanken och genom underlåtenheten att sprida denna information varit oaktsamt och att detta har ett orsakssamband med olyckan. Hovrätten anser dock att åklagaren inte i tillräcklig grad lyckats styrka att någon inom bolaget brustit så i sitt ansvar att denna oaktsamhet kan bedömas som brottslig. Hovrätten anser därför det inte bevisat att bolaget brustit i vad som hade kunnat krävas för att förebygga olyckan. De anhörigas ombud i målet är förbundsjurist Olov Östensson.

Försäkringsrättsenhetens nya rutiner från 2018

De förbund som anlitar oss har under hösten informerats om att försäkringsrättsenheten från och med den 1 januari 2018 inför nya rutiner. Den största förändringen är att möjligheten att skicka ärenden enligt alternativ 1 och 2 försvinner. Istället kan ärenden skickas för bedömning alternativt handläggning. I samtliga ärenden görs en bedömning av förutsättningarna för framgång innan överklagan sker. Skillnaden mellan de två alternativen är att bedömningsärenden ska vara av enklare karaktär då bedömning sker på befintligt underlag. I bedömningsärenden bevakar vi inte gällande frister. Under en övergångsperiod kommer vi ha löpande kontakter med förbunden för att säkerställa att förbunden får den hjälp som önskas. Syftet med förändringen är att förtydliga och förenkla både för er och oss. För frågor m.m. hänvisas till den information som skickats ut alternativt till enhetschefen Robert Sjunnebo.

Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat prövningstillstånd i två mål avseende tolkningen av begreppet ”normalt förekommande arbete”

De två målen är mål 667-17 samt 607-17. Båda målen avser frågeställningen om den försäkrades arbetsförmåga kan anses vara nedsatt i förhållande till sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden. Om en försäkrad har sådan förmåga har den enskilde normalt inte rätt till någon sjukpenning efter dag 180 i den s.k. rehabiliteringskedjan.

Försäkringskassan har sedan årsskiftet kraftigt skärpt prövningen av arbetsförmågan vid dag 180 i rehabiliteringskedjan dvs när prövningen ska göras mot ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. Det har medfört att ett mycket stort antal människor nekats sjukpenning trots svåra sjukdomstillstånd. Det har skett en glidning i tillämpningen av begreppet normalt förekommande arbete hos Försäkringskassan och domstolarna. Beskrivningar av sjukdomars konsekvenser, som tidigare berättigade den försäkrade rätt till sjukersättning enligt RÅ 2008 ref. 15, räcker normalt inte längre för att få sjukpenning beviljad. Det finns anledning att tro att tidigare förarbetsuttalanden och praxis, vad avser begreppet ”förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden” inte fått det genomslag som lagstiftaren avsett i den praktiska tillämpningen i och med att begreppet återinfördes den 1 juli 2012.

Det är mycket vanligt att Försäkringskassan och domstolarna, utan någon närmare diskussion, enbart konstaterar att den försäkrade klarar ett normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden.  Försäkringskassan har dragit definitionen av begreppet normalt förekommande arbete så långt att det i praktiken aldrig uppstår en diskussion om behov av anpassning eller rehabilitering. Det är LO-TCO Rättsskydds uppfattning att Försäkringskassan inte följer gällande rätt och att domstolarna inte följer den rättspraxis som finns på området. Mot bakgrund av detta är det mycket glädjande att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd i två mål. Förhoppningsvis är det Högsta förvaltningsdomstolens uppfattningen att den tidigare meddelade domen från 2008 inte fått avsett genomslag hos Försäkringskassan och domstolarna.

I mål 667-17 har mannen funktions- och aktivitetsbegränsningar i form av rörelseinskränkningar och smärtproblematik utifrån diagnoserna grav fetma och knäledsartros. Dessutom anges under aktuellt sjukdomsförlopp nydebuterad diabetessjukdom, misstänkt sömnapnésyndrom och svårbehandlad hypertoni. Kammarrätten ansåg, även med hänsyn till den komplexa sjukdomsbilden i det medicinska underlaget och övrig utredning, att det inte tillräckligt klart framgår på vilket sätt mannen har aktivitetsbegränsningar som gör att han inte kan utföra ett fysiskt lättare arbete där han huvudsakligen kan sitta ned och undvika att gå längre sträckor. Sådana arbeten är, menar kammarrätten, normalt förekommande på arbetsmarknaden och kräver inte mer än ringa anpassning. Han har därför inte rätt till sjukpenning enligt kammarrätten.

I mål 607-17 har kvinnan funktions- och aktivitetsbegränsningar i form av nedsatt funktion i sina händer och sömnsvårigheter utifrån fingerledsartros och smärtproblematik. Som följd av sina problem har kvinnan svårt med vridmoment, svårt att plocka upp mynt och sedlar, svårt att vrida ur skurtrasa, röra om i en gryta, lyfta samt arbeta statiskt. Hennes svårigheter innebär även att hon har svårt att hålla i en penna, svårt att skriva på dator och svårigheter i sitt dagliga liv. Således kan kvinnan knappt använda sina händer. Förvaltningsrätten ansåg att ett arbete där händerna knappt kan användas ställer krav på anpassning både avseende tempo och arbetsuppgifter. Ett sådant arbete ansåg inte förvaltningsrätten var normalt förekommande. Kammarrätten ansåg dock att kvinnan hade arbetsförmåga i arbeten som inte ställer krav på finmotorik eller god handstyrka.

Frågan hur begreppet normalt förekommande arbete ska tolkas har mycket stor praktisk betydelse för fackets medlemmar. LO-TCO Rättsskydd har därför, på uppdrag av fackföreningsrörelsen, försökt lyfta frågan till högsta instans. Målet är att försöka få till stånd en mera rättssäker prövning jämfört med hur det går till idag.

Mål 667-17 berör en medlem i Svenska Pappersindustriarbetareförbunden och medlemmen företräds av förbundsjuristen Tom Aspengren. Mål 607-17 berör en medlem i Handelsanställdas förbund och medlemmen företräds av förbundsjuristen/enhetschefen Robert Sjunnebo.

Om oss

LO-TCO Rättskydd är fackets juridiska byrå. Vi ägs av LO och TCO och är Sveriges största juridiska byrå för arbetsrätt och socialförsäkringsrätt. Sedan starten 1971 har vi haft över 70 000 ärenden. Vi driver rättsfall som exempelvis rör arbetsskador, sjukförsäkring, löner och felaktiga uppsägningar. Vi är ombud i var tredje refererad dom i Arbetsdomstolen. Våra klienter är i huvudsak enskilda fackliga medlemmar som får rättshjälp av sina respektive fackförbund och därmed möjlighet att driva sitt mål med vår hjälp. Vi är cirka 45 anställda, varav drygt 35 jurister, och det enda fackligt ägda juridiska bolaget som är specialiserat på att driva den här typen av domstolsprocesser i Sverige. Varje år får medlemmar dela på cirka 200 miljoner kr efter vunna mål och många får tillbaka jobbet eller blir frikända från anklagelser för brott.

Prenumerera