Läkemedelsrester spåras i avloppsvatten

Hur mycket läkemedelsrester lyckas reningsverken fånga upp? Och hur påverkar det kvaliteten på det avloppsslam som sedan sprids på åkrarna? Miljövetaren Estelle Larsson har undersökt detta i en ny avhandling från Lunds universitet.

Under det senaste årtiondet har förekomsten av läkemedel i miljön rönt stor uppmärksamhet. Studier har visat att flera läkemedel hittats i sjöar och vattendrag och kan förorsaka negativa effekter hos vattenlevande organismer. Efter att vi ätit ett läkemedel kommer kroppen att utsöndra det via urin och avföring varmed det hamnar i avloppsvattnet och därmed når reningsverket. Om det inte avlägsnas fullständigt från vattnet under själva avloppsreningen kan det därmed spridas i sjöar och vattendrag.

– Det är därför lätt att tro att om ett läkemedel inte längre kan uppmätas i det renade avloppsvattnet så har det försvunnit och problemet är löst. Situationen är dock mer komplex än så, säger Estelle Larsson, doktorand vid Lunds universitet.

I vissa fall sker verkligen en fullständig nedbrytning av läkemedel till koldioxid och vatten under reningen. Men det kan också vara så att läkemedlen inte bryts ner fullständigt utan istället omvandlas till andra substanser som i sin tur kan spridas i miljön via utgående vatten. Läkemedel kan även binda till de olika typer av slam som bildas under reningen. Avloppsslam används ofta som gödselmedel på åkermark. Eventuella risker relaterade till förekomst av läkemedel i avloppsslam är idag förhållandevis okända, menar Estelle Larsson.

– Det är därför av stort intresse att undersöka dessa processer mer ingående. Ett problem är dock att detta innebär mätningar av mycket låga halter, miljondels gram per liter, av läkemedel och deras nedbrytningsprodukter, säger hon.

Även med de sofistikerade analysinstrument som finns idag kan inte dessa prover analyseras direkt utan måste genomgå en så kallad provupparbetning först. Estelle Larsson har i sin doktorsavhandling därför fokuserat på utvecklingen av en sådan upparbetningsmetod. I sin avhandling presenterar hon resultaten för fyra av våra vanligaste smärtstillande läkemedel (ketoprofen, naproxen, diklofenak och ibuprofen) samt totalt elva av deras kända nedbrytningsprodukter. Försöken visar att metoden fungerar bra för analys av både avloppsvatten och slam.

Alla fyra ämnena har i forskningsstudien hittats i inkommande vatten till Källby reningsverk i Lund. I inkommande vatten uppmättes också mycket höga halter av flera nedbrytningsprodukter. Detta beror på att substanserna görs om i vår kropp och därmed utsöndras i förändrad form, förklarar Estelle Larsson. Resultaten visar att alla substanserna avlägsnas effektivt under reningen, men endast en liten andel av de fyra läkemedlen visade sig binda till slammet. Alltså sker elimineringen i reningsverket huvudsakligen via biologisk nedbrytning, menar Estelle Larsson.

– Läkemedlen omvandlas till antingen koldioxid och vatten eller andra substanser med okänd struktur. Detta skulle jag vilja undersöka närmare framöver, säger hon.

Den andel av läkemedlen som trots allt hamnar i slammet visade sig finnas kvar i låga halter även efter rötning av slammet. Efter sex månaders mellanlagring kunde ketoprofen och naproxen inte längre uppmätas i slammet, och halterna av diklofenak och ibuprofen hade sjunkit. Vid gödsling av vete och sojabönor med mellanlagrat slam, med såväl den rekommenderade som dubbla rekommenderade slamgivan, kunde inget upptag i någon av växterna påvisas av varken diklofenak eller ibuprofen efter 110 dagar.

Estelle Larsson lägger fram sin avhandling vid Lunds universitet den 20 december. Hon berättar också kortfattat om sin forskning i den 16:e luckan i Lunds universitets adventskalender. Kalendern finns att se på www.lu.se/adventskalender

För mer information, kontakta:
Estelle Larsson, doktorand, Lunds universitet
Estelle.Larsson@chem.lu.se

Taggar: