Ljus in i hjärnan

En tredjedel av alla patienter med epilepsi blir inte hjälpta av dagens läkemedel, utan råkar fortfarande ut för svåra krampanfall. Professor Merab Kokaia från Lunds universitet har nu i laboratorieförsök lyckats hejda sådana kramper genom att utsätta kramp-benägna hjärnceller för ljus. Det öppnar vägen för en tänkbar behandling som kombinerar genterapi med att föra in ljus i hjärnan via en optisk fiber.

Att flytta in ett ljuskänsligt protein i sjuka nervceller och sedan belysa dem med hjälp av en inplanterad optisk fiber, det låter som science fiction. Metoden ligger också långt i framtiden – men de första stegen har redan tagits. Professorn i neurologi Merab Kokaia från Wallenberg Neuroscience Center i Lund beskriver sina försök i senaste numret av den amerikanska vetenskapliga tidskriften PNAS. Utgångspunkten är att nervceller med benägenhet för kramp kan förses med gener för ett visst ljuskänsligt protein. Detta protein pumpar in kloridjoner i nervcellerna och stoppar på så sätt deras elektriska signalering. Det ljuskänsliga proteinet kommer från en bakterie från den salthaltiga sjön Zug i västra Sahara. Bakterien själv har nytta av detta protein eftersom det tillför energi till dess celler. Hos epilepsipatienterna skulle processen användas inte för att ge cellerna energi, utan för att stoppa den felaktiga elektriska signalering som orsakar kramper. Processen "sätts på" med hjälp av ljus, men att få ljus in i hjärnan är inte så omöjligt som det kan låta. – Att plantera in elektroder som stimulerar hjärncellerna med elektricitet görs redan vid Parkinsons sjukdom och epilepsi. Optiska fibrer skulle kunna planteras in på samma sätt. Ljuskällan kan vara liten nog för att sättas in under huden på samma sätt som en pacemaker, säger Merab Kokaia. – En fördel med metoden skulle vara att den är mer selektiv. Elektrisk stimulering påverkar ju alla celler i elektrodens närhet, medan optisk stimulering bara skulle påverka de epilepsisjuka nervceller som blivit försedda med det ljuskänsliga proteinet. Merab Kokaia kallar metoden för "optogenetik". Den har visat sig fungera i experiment med hjärnceller, och forskargruppen hoppas snart kunna gå vidare till djurförsök. Arbetet sker i samarbete med Karl Deisseroth på Stanford och Cecilia Lundberg på Wallenberg Neuroscience Center. Artikeln kan läsas hos PNAS, Proceedings of the National Academy of Science, http://www.pnas.org/. Mer information Merab Kokaia, 046-2220547, 0706-620899 och Merab.Kokaia@med.lu.se. Bild på Merab Kokaia finns att hämta här: http://www.med.lu.se/plain/content/download/38057/257365/file/merab_kokaia_04.jpg

Om oss

Lunds universitet grundades 1666. Universitetet rankas idag som ett av världens 100 bästa och är samtidigt Sveriges mest internationella lärosäte. Här finns 47 000 studenter och 7 200 medarbetare i Lund, Helsingborg och Malmö. Vi förenas i vår strävan att förstå, förklara och förbättra vår värld och människors villkor.

Prenumerera