Ensidig historia ger enfaldig utveckling

Mycket av den religiösa och politiska extremism vi ser runtom i världen hänger samman med ett dyrkande av en viss tidsperiod i historien. Att stänga in sig i en viss tidsperiod leder till farlig mytbildning och historielöshet. Därför är satsningar på en mångdimensionell historiesyn och en stark kulturmiljövård mer angeläget för demokratiutvecklingen än någonsin tidigare, säger riksantikvarie Lars Amréus.

I det dagliga nyhetsflödet möts vi inte sällan av förfärliga våldshandlingar från olika extrema fundamentalistiska grupper. Skolflickor som bortrövats av Boko Haram i Nigeria och Isisrebellers mord och terror i Irak är några aktuella exempel. Även om sådant inte är vanligt här i Norden så förekommer de, med Breiviks avskyvärda dåd som tydligaste exempel. Dessa våldsföreteelser kan ge ett planlöst och splittrat intryck. Det finns dock en gemensam nämnare, nämligen en endimensionell historiesyn med ett medvetet förträngande av historiens mångfald.

Historien finns omkring oss i alla möjliga former och uttryck. Vart vi än rör oss finns en historia att avläsa. Bebyggelse, vägar, odling, ja allt vi ser omkring oss som är skapat av människan har sitt ursprung från olika tider. Samma är det med språk, föreställningar och sätt att ordna samhället. Allt baseras på en historisk mångfald som kan spåras längre eller kortare tid tillbaka. Människor lever i historiens mångfald i de flesta samhällen i världen. Detta är komplext , men med öppna ögon så ger denna komplexitet också en styrka att utvecklas framåt, att bygga ett öppet, demokratiskt och inkluderande samhälle.

Annorlunda är det i extremistiska och fundamentalistiska kretsar. Där förnekar man ihärdigt historiens mångfald och komplexitet. Ett endimensionellt historieideal ska till varje pris gälla. För vissa militanta islamister är det tiden för Profeten som är rättesnöret. Klockan ska vridas tillbaka till kalifatens samhällsordning, då både den enskildes liv och samhällspolitiken var underkastad religionen. Det ideala samhället är en viss period i historien, helst Profetens egen tid på 600-talet. Alla tidsperioder både före och efter är förkastliga och ska bekämpas så att den rätta guldåldern ska kunna återupprättas. Historia, myt och religion blir samma sak.

Högerextremister bygger tankemönstret på lika endimensionella föreställningar. För Breivik och nynazisterna är det vikingarnas och tempelriddarnas epok som är idealet. En liknande agenda gällde i trettiotalets Tyskland, nämligen att återupprätta idealet från de gamla germanerna. Enligt en endimensionell historiesyn har verkligheten alltid varit på ett visst sätt och man tillåter inte ifrågasättande av ”tingens natur”.

Det endimensionella synsättet behöver inte alltid ta sig lika extrema uttryck. I det kommunistiska Sovjet var revolutionen 1917 idealet, och allt som hänt i Ryssland innan ansågs ointressant. Mildare varianter av endimensionell historiesyn kan räknas upp snart sagt överallt, USA:s romantiserande av cowboy-eran eller den engelska fascinationen för imperiet. I Sverige har efterkrigstidens rekordår i nationalistiska kretsar fått ett romantiskt skimmer som en problem- och konfliktfri tid.

Makt över historien ger makt över människor och den makten måste rymmas inom demokratins ramar. För de som driver en extrem agenda är historiens mångfald ett hot, eftersom den tar makten från ett fåtal och kan ändra invanda föreställningar. Världen har alltid befunnit sig i förändring och de riktigt farliga samhällena uppstår när man försöker stanna vid en enda tidsperiod. Det innebär naturligtvis inte att man ska undvika specialiserade studier om vissa tidsperioder. Tvärtom behövs ständigt seriös forskning för att visa att vare sig vikingar eller tempelriddare kan fixeras vid några enkla schabloner.

Historien och kulturarvet tillhör alla. Det är viktigt att alla har möjlighet att kunna ställa frågor och läsa historien utan att något avsiktligt raderas eller censureras. Kulturmiljön finns överallt omkring oss och väcker frågor om många tidsepoker och idéer. Där kan alla ta del av kunskaper och ingen kan lägga beslag på historien. Det demokratiska samhället måste vara tolerant och öppet för alla tider och alla kulturer. Historiens mångfald visar hur många olika samhällsformer som funnits och att människor fungerar väldigt lika över tid och rum.

Makten över historien måste ingå som en självklar del i utvecklingen av demokratiska samhällen. En robust demokrati kräver ett mångdimensionellt historieämne och ett eftertänksamt bevarande av äldre tiders spår. Att Sverige sedan ett par hundra år haft en fredlig utveckling hänger sannolikt samman med att vi haft ett relativt balanserat förhållningssätt till historien, en ”lagom” inställning till historien. Likaså har vi i hundra år haft en väl fungerande kulturmiljövård, ett offentligt ansvar för kulturarvet och olika historiska minnen.

Både i Sverige och på den internationella scenen behöver vi verka för en mångdimensionell historiesyn. För en långsiktigt hållbar utveckling av demokratiska samhällen gäller det att tänka i tid.

Lars Amréus

riksantikvarie

Taggar: