Sparbankernas marknadsöversikt augusti 2011

  • Börsraset berodde på politiska – inte ekonomiska – problem. Trycket på förändringar i politiken kvarstår och oron fortsätter tills EU-ekonomierna på ett trovärdigt sätt klarar av att minska på underskotten
  • Den ekonomiska tillväxten upphörde inte i världen, men sommarens och höstens tillväxt är långsammare
  • USA och Kina drar världsekonomin uppåt, i EU är utvecklingen svagare
  • Inflationstrycket avtar i världsekonomin i slutet av året
  • Varje panik är en möjlighet för långsiktiga placerare
  • Riskerna att vår syn ska realiseras: 1) likviditeten på finansmarknaden försämras, 2) Greklands situation förvärras på nytt i november.

Svagt men inte hopplöst i världen

Det har varit svårt att hitta något positivt att säga om ekonomin i ljuset av den senaste tidens siffror. Uppgången i ekonomin i alla de stora ekonomiska regionerna d.v.s. Kina, EU och USA har avtagit under våren och sommaren. Efterverkningarna av den japanska katastrofen, oljepriset som hålls på en hög nivå samt den politiska oförmågan som skuldproblemen i EU och USA har avslöjat har bromsat den ekonomiska tillväxten i världen betydligt. Effekterna av tidigare års stimulanspaket börjar mattas av och nya har man inte längre råd med.

Å andra sidan har vi klarat av allt. Preliminär enighet nåddes om stödpaketet till Grekland, i USA höjdes skuldtaket och de första stegen för att stoppa skuldsättningen i västvärlden har tagits. Ingen ny bankkris uppstod i Europa fastän de grekiska lånen skärs ner.

De tyska konsumenterna trivs i affärerna och i Italien börjar den sega arbetslösheten sjunka. I Japan sjönk BNP mindre än väntat, ersättande produktion för det som gick förlorat i tsunamin har fåtts igång och bristen på komponenter som har bromsat den industriella produktionen i världen ser äntligen ut att vara över. I USA växer detaljhandeln kraftigt med 8,5 procent, skatteintäkterna ökar i de flesta delstaterna och ansökningarna om arbetslöshetsersättning minskar. På hyresmarknaden i USA har hyrorna gått upp och det råder brist på hyresbostäder vilket ger anledning att vänta sig en bättre utveckling för bostadsproduktionen och också att arbetslösheten lindras under höstens gång. Också ECB har med aktiva åtgärder börjat lugna marknaden. Efter de upplevda kriserna är det ekonomiska läget alltså försvagat, men inte hopplöst.

Den ekonomiska tillväxten kanske redan som långsammast

Enligt vår syn kommer hösten att vara dyster inom världsekonomin. Den ekonomiska tillväxten stannar under två procent både i USA och i Europa. Vi tror att läget börjar förbättras mot slutet av året under ledning av USA. I bakgrunden finns den fortsatt starka konsumtionsefterfrågan, den svaga återhämtningen inom byggbranschen och arbetslöshetssiffrorna som börjat sjunka.

Juni månads exportstatistik i Asien har varit en positiv tillväxtöverraskning. I och med att råvaru- och energipriserna börjat sjunka minskar inflationstrycket i höst särskilt i Asien och gör att Kina kan driva en mera stimulerande ekonomisk politik. Kinas åtgärder för att öka lantbruksproduktionen börjar ha effekt sent i höst och politikens riktning förändras igen så att den stöder tillväxt när landet förbereder sig på ett maktskifte på folkkongressen i oktober 2012. Utan betydande omvälvningar upplever vi alltså just nu avmattningen i mitten av en ekonomisk cykel och vi återgår till en aning snabbare tillväxttakt i början av 2012.

För mycket reglering – mera skuld

På grund av det politiska trycket som skuldkrisen orsakat i EU-länderna har den offentliga makten varit tvungen att göra någonting. EU ser ändå ut att alltid göra samma sak när en kris står för dörren. Reaktionen har varit att öka regleringen och dem som övervakar regleringen d.v.s. anställda inom den offentliga sektorn. Som medicin för det ras på börs- och skuldebrevsmarknaderna som bristen på likviditet orsakat kommer man med en ytterligare minskning av likviditeten: begränsningar i placeringar mellan banker, börs- och transaktionsskatter samt förbud mot blankning.

Fordringsägarna litar inte på EU-staterna, staterna litar inte på företagen

Den offentliga makten håller på att orsaka en självmatande spiral: den offentliga sektorns ökande andel av ekonomin pressar ner den privata sektorns andel och skatteinkomsterna ökar inte. Allt som är bra måste man i brist på skatteinkomster finansiera med tilläggslån som ändå är kommande beskattning. Priset för den ”bättre” övervakningen är att de som övervakas minskar i antal. EU har helt enkelt inte råd med en sådan världsförbättring som nu syns i regleringen av företagsverksamheten.

90 procent av de nya arbetsplatserna i USA har uppstått i småföretag. Om ingen företagsverksamhet uppstår får man heller inte till stånd något arbete som inbringar skatteinkomster. En överdimensionerad reglering försämrar företagsverksamhetens förutsättningar, försvårar inträdet på marknaden och höjer priset på finansieringen samt försvårar tillgången till den vilket leder till att skatteinkomsterna börjar minska.

Företagen är tvungna att noga överväga var de ska ha sitt huvudkontor d.v.s. till vilket land huvudkontorets skatter ska gå. Det har gjorts allt dyrare att finnas på börsen. Det lönar sig bättre att sälja hela företaget till utlandet än att lista sig på den inhemska börsen. Euroområdet och även Finland riskerar verkligen bli en dotterbolagsekonomi.

EU-ländernas offentliga sektor måste bantas och uppnådda förmåner skäras ner

Vägen ut från problemen är klar, men stenig. Tiden med billiga pengar börjar vara över. Fordringsägarna godkänner inte längre att underskotten ökas på. Den konkurrens som tillväxtmarknaderna riktar mot västländerna tvingar EU-ekonomierna till ständiga åtgärder för att effektivisera den offentliga ekonomin; kostnads- och skattekonkurrensen är ett bestående fenomen.

Bismarck skapade sitt pensionssystem under en tid när den förväntade livstiden var 64 år och pensionsåldern 65 år. I de flesta västländer har man inte förberett sig ekonomiskt för de nuvarande pensionsdecennierna och man kan heller inte pålägga de nya, mindre åldersklasserna hur stort ekonomiskt ansvar som helst. Också den industriella grunden smälter så småningom bort i västländerna om man inte lyckas förändra investeringsatmosfären.

De länder vars skattebas och ekonomiska tillväxt inte räcker till att betala de nuvarande ”uppnådda förmånerna” och vidmakthålla underskotten blir tvungna att minska sin offentliga sektor och skära ner sina avtalade förmåner. De länder som vill att samhällsekonomin ska växa ur sina problem blir tvungna att göra regleringen av företagsverksamheten och finansmarknaderna enklare, mera flexibel och tydlig. Alternativet d.v.s. att fortsätta som tidigare i Europa leder till att långivarnas förtroende går förlorat och låneutgifterna ökar samt till slut, som i fallet Grekland, till insolvens.

Aktierna historiskt billiga

Marknaden är i ett mycket oroligt läge. Aktiemarknaderna drabbades av panik efter de svaga inköpschefsindexen i slutet av juli. Den politiska teatern i USA och Standard & Poor´s sämre kreditbetyg, som delvis var en följd av den, bara förvärrade situationen. Särskilt i de små länderna, som Finland, har nedgången varit kraftig. Man kan skönja en viss överreaktion. Företagens halvårsresultat per aktie har ändå varit hyfsade i Europa och goda i USA, så gränsen för prissättningen och särskilt nivån på utdelningen börjar komma emot; marknaden är historiskt billig. P/E-talen var ensiffriga på 1970-talet när inflationen var mångfaldig jämfört med idag. Jämfört med marknadsförväntningarna motsvarade fallet en 28 procents nedgång i resultatförväntningarna, och vi kan på inget sätt tro att resultaten sjunker så här mycket.

Vi tror inte att det längre efter det fall som vi redan sett lönar sig att sälja aktier. Snarast lönar det sig nu att köpa, men vi uppmanar till att vänta ännu några veckor eftersom det är svårt att bedöma när bottnen nås och det lönar sig att på allvar hoppa på tåget först när marknaden redan klart är på väg uppåt. Det kan också vara klokt att köpa flera repriser under hösten.

Räntesyn

Räntenivån är fortfarande rätt låg för finländska placerare så vi rekommenderar inte långa, över tre år, placeringstider i någon produktkategori.

Vi tror att ränteområdets styrräntor inte längre stiger under resten av året. ECB kan inte längre dra åt ränteskruven samtidigt som den amerikanska centralbanken Fed håller räntorna nära noll under två år. Följden skulle vara en förstärkning av euron vilket knappast någon vill i det här konjunkturläget. Råvarupriserna verkar ha nått sin klimax under våren så inflationen torde jämna ut sig på nuvarande nivå och sjunker en aning mot slutet av året. Vi tror inte att euriborräntorna stiger avsevärt under resten av året.

I fråga om de långa räntorna kan man knappast vänta sig någon stor lättnad i randområdenas situation den närmaste tiden. Räntedifferenserna jämfört med Tyskland kan fortsätta att öka också i de övriga euroländerna. På företagslånesidan är lån emitterade av solida företag fortfarande ett hyggligt placeringsobjekt. Till de mera riskfyllda high yield-lånen förhåller vi oss försiktigare, eftersom refinansieringsvillkoren kan vara överraskande hårda.

Vad lönar det sig för en sparare/placerare att göra nu?

På en allmän nivå rekommenderar vi inte att man säljer aktier längre efter fallet. Börsernas återhämtning börjar i allmänhet i de stora västländerna som USA och Tyskland så de här områdena är våra favoriter för månadsspararna och de placerare som så småningom återvänder till marknaden. För depositioner kan man överväga en lite längre period på 9–12 månader eftersom vi inte tror att räntenivån längre stiger under slutet av året.

Ytterligare information lämnas av sparbankernas marknadsstrateg Miska Kuhalampi,
tel:+358 10 436 6541, miska.kuhalampi@saastopankki.fi

Kommunikationschef
Heli-Kirsti Airisniemi
Sparbanksförbundet
Tel.
040 56 55 953,
heli-kirsti.airisniemi@saastopankki.fi

Till Sparbanksgruppen hör 33 Sparbanker samt centralorganisationen Sparbanksförbundet. Samarbetet ger kunderna tillgång till 418 kontor, 190 service-automater och 1 650 kontantautomater. Sparbankernas syfte är att främja sparande och sina kunders ekonomiska välmående. Grundprinciper för verksamheten är kundnärhet, beaktande av kundernas livsskeden, expertis och lokal förankring. Bankernas mål är en kontinuerlig, lönsam tillväxt och att kapitaltäckningen hålls på en säker nivå. År 2010 var rörelsevinsten 54 miljoner euro, kapitaltäckningen 22,3 % och kundantalet 581 000. www.sparbanken.fi

Taggar:

Prenumerera

Dokument & länkar