Så kan de miljöfarliga vraken åtgärdas

Förtydliga ansvaret för hantering av de miljöfarliga vrak som ligger längs Sveriges kuster och använd en tydlig standardprocedur för att göra riskanalys och prioritering av hur och när de ska saneras. Det är förslagen efter att en handfull av vraken specialstuderats under 2014.

Inom det svenska havsområdet ligger tusentals vrak. De flesta av dem är ofarliga för miljön, men några av vraken kan vara tickande miljöbomber. Under 2014 har fyra av vraken som misstänks kunna utgöra miljöfara specialstuderats genom sjömätning och har undersökts av både dykare och fjärrstyrda undervattensfarkoster, ROV:er. Syftet har varit att undersöka eventuella miljöeffekter på havsmiljön samt ge förslag på vidare åtgärder för resurseffektiv hantering av vrak.

Erfarenheter från tidigare saneringsoperationer är att det är mer kostnadseffektivt att tömma varken innan de börjar läcka. Problemet är att man inte vet vilka av vraken som utgör en miljörisk och därför behövs en standarprocedur för inspektion av miljöfarliga vrak. Informationen från inspektionerna ska sedan kunna användas för att göra en riskanalys och prioritering över vilka åtgärder som behöver vidtas.

– Forskare vid Chalmers har utvecklat en riskanalysmodell som ska användas just för att kunna prioritera vilka vrak som ska saneras och vilka saneringsinsatser som kan behövas. Vraka som verktyget kallas ska kunna beräkna sannolikheten för läckage från ett vrak, säger Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket och ansvarig för utredningen.

En anledning till att sanering av vrak är problematisk är det oklara rättsläget. I Sverige är det juridiska ansvaret för vrak främst kopplat till vrakets ägare. Att reda ut ägar- och försäkringsförhållanden för vrak som legat på havsbotten under lång tid innan de läcker miljöfarliga ämnen kan dock utvecklas till en omöjlighet. Frågan om vem som ansvarar för sanering i just de lägena fortfarande obesvarad, men en slutsats är att staten med stor sannolikhet får ta huvudansvaret för att finansiera fortsatta insatser mot att förebygga miljöhot från ägarlösa vrak.

– Sjöfartsverkets utredning föreslår att Havs- och Vattenmyndigheten, HaV, får ett övergripande ansvar för den systematiska riskanalysen och saneringen av miljöfarliga vrak. HaV kan sedan ge berörda myndigheter specifika uppdrag, som att Sjöfartsverket ska utföra kartering samt sjömätning av vraken, Kustbevakningen ska utföra dykinspektioner samt ta prover och Statens geologiska undersökning ska svara för kunskaper om sediment- och bottenförhållanden vid vrakpositionerna, säger Ulf Olsson.

Viktiga uppgifter om vraken, till exempel förlisningsposition, last, ägare, försäkringsbolag och konstruktion är idag spridda över en mängd olika arkiv.

– Det, i kombination med det oklara rättsläget, talar för att framtida inspektion av miljöfarliga vrak i framtiden bör följa en standardiserad procedur, där samtliga inblandade myndigheter arbetar mot ett gemensamt övergripande mål, säger Ulf Olsson.

Bakgrund

Utredningen har genomförts av Sjöfartsverket på uppdrag av regeringen i samarbete med Chalmers, Kustbevakningen, Havs- och vattenmyndigheten, Statens maritima muséer, FOI och Swerea KIMAB. Den är en uppföljning av utredningen Miljörisker från fartygsvrak från 2011, där Sjöfartsverket utförde arkivstudier och pekade ut ett trettiotal vrak som potentiella miljörisker.

De fyra vraken som specialstuderats är:

  • Altnes i Kattegatt mellan Anholt och Falkenberg. Hon kolliderade med annat lastfartyg öster om Anholt i tät dimma i januari 1998. När hon sjönk uppskattas hon haft ca 30 kubikmeter tjockolja, ca 3 kubikmeter smörjolja och ca 10-15 ton gasolja ombord. Enligt uppgift har ca 20-22 kubikmeter av oljan bärgats.
  • Skytteren i Skagerrak väster om Måseskär. En av de så kallade kvarstadsbåtarna och hennes sista uppdrag var att frakta krigsmateriel till de allierade under andra världskriget. Sänktes av den egna besättningen sedan fartyget beskjutits av tyska örlogsfartyg. Hur mycket olja som fanns ombord är okänt, men för några år sedan upptäcktes oljefläckar på ytan i närheten av positionen där Skytteren ligger. Kustbevakningen har sedan dess haft Skytterens position under uppsikt.
  • Thetis i Skagerrak norr om Smögen. Tidigare undersökningsfartyg som senare användes som fiskefartyg. I oktober 1985, på resa till Kungshamn, kantrade hon och sjönk. Ska ha haft drygt 17 kubikmeter bränsle ombord när hon sjönk.
  • Villon i södra Östersjön öster om Simrishamn. Lastfartyg som sjönk 1985 efter att ha drabbats av lastförskjutning i hårt väder. När hon sjönk beräknas hon ha haft cirka fyra kubikmeter olja och 150 liter smörjolja ombord.

Mer information om vraken på interaktiv karta hittar du på www.sjofartsverket.se/vrak

Ytterligare upplysningar

Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket, tfn 010-478 55 38
Sjöfartsverkets pressnummer, tfn 010-478 48 40

Du vet väl om att du kan få våra pressmeddelanden och nyheter via e-post? Anmälan gör du på vår webbplats www.sjofartsverket.se.

Taggar:

Om oss

Sjöfartsverket är en statlig myndighet som har till uppgift att tillhandahålla resurser för hög säkerhet och god framkomlighet. Sjöfartsverkets verksamhetsområden är farleder, isbrytning, sjökartläggning, lotsning, sjötrafikinformation, sjömansservice och sjö- och flygräddning.

Prenumerera

Multimedia

Multimedia

Snabbfakta

Säker sjöfart för människa och miljö. Sjöfartsverket arbetar för att hålla sjövägarna öppna och säkra. Våra verksamhetsområden är: lotsning, farleder, isbrytning, sjökartläggning, sjötrafikinformation, sjö- och flygräddning och sjömansservice. Sjöfartsverket är ett affärsverk som till 70 procent finansieras med avgifter från handelssjöfarten. Omsättningen uppgår till två miljarder kronor och antalet anställda till 1120.
Twittra det här

Citat

Sjöfartsverkets utredning föreslår att Havs- och Vattenmyndigheten, HaV, får ett övergripande ansvar för den systematiska riskanalysen och saneringen av miljöfarliga vrak. HaV kan sedan ge berörda myndigheter specifika uppdrag, som att Sjöfartsverket ska utföra kartering samt sjömätning av vraken, Kustbevakningen ska utföra dykinspektioner samt ta prover och Statens geologiska undersökning ska svara för kunskaper om sediment- och bottenförhållanden vid vrakpositionerna
Ulf Olsson, sjömätningschef på Sjöfartsverket