Kaningulsot nu även norr om Mälaren

Report this content

Den smittsamma sjukdomen kaningulsot finns nu spridd norr om Mälaren. Det konstaterar Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) efter undersökning av en död kanin. I och med vårens ankomst ökar risken för att sjukdomen sprids av myggor och knott till vilda kaniner och tamkaniner. Därför rekommenderar SVA vaccinering, särskilt i riskområden.

Kaningulsot, eller Rabbit Viral Hemorrhagic Disease (RVHD), orsakas av ett calicivirus. Sjukdomen drabbar bara kaniner och har en mycket kort inkubationstid, ett till tre dygn. De flesta kaniner som smittas dör, och dödligheten är större hos kaniner äldre än två månader. Ett fåtal kaniner verkar vara motståndskraftiga mot viruset. Även en ung till synes frisk kanin kan bära på viruset och smitta andra kaniner.

Ibland sker plötsliga dödsfall utan föregående symptom. Ibland får kaninen svårt att andas, hög feber, tappar matlusten, skummar från nosen eller drabbas av kramper.

Redan under tidig vår börjar kaningulsot spridas i Sverige. Viruset överlever utanför värddjuren och kan smitta direkt från kanin till kanin, eller indirekt via till exempel kläder och skor som förorenats eller via kaninhår, avföring, blod, saliv, färskt gräs, hö och foder. När en farm drabbas av viruset krävs en omfattande sanering och desinfektion av exempelvis stallar och burar innan nya djur tas in.

– En vuxen kanin kan vaccineras en gång per år, helst före våren, och skyddet varar hela insektsäsongen. Om man föder upp kaniner så ska man vaccinera två gånger, ge första sprutan vid en månads ålder och den andra en månad efter första vaccinationen. Sedan vaccineras kaninerna en gång per år. Det tar minst tio dagar tills vaccinationen får full effekt. För mer information ta kontakt med din veterinär, säger laborator Ricardo Feinstein, SVA.

Det nu gjorda fyndet av kaningulsot är det första norr om Mälardalen. Tidigare har framförallt Skåne, Blekinge, Öland, Gotland och Östergötland betraktats som riskområden.

Mer information
Laborator Ricardo Feinstein, SVA, tel. 018-67 42 84, e-post: ricardo.feinstein@sva.se

Fakta
I Sverige upptäcktes kaningulsot första gången 1990 bland vildkaniner på Gotland. Nu är sjukdomen spridd i den södra delen av landet och genom det nya fyndet har kaningulsot även nått norr om Mälardalen. SVA har ingen tydlig bild av smittspridningen för hela landet.

SVA rapporterade förra året om en ny typ av kaningulsot. Fynden talar för att den nya typen av kaningulsotvirus också kan vara spridd över stora delar av södra Sverige. Den nya virustypen, Rabbit Hemorrhagic Disease Virus 2 (RHDV2), upptäcktes första gången 2010 i Frankrike och har därefter snabbt påvisats i andra länder i Europa.

Länkar

Om kaningulsot på SVA:s webb

Tidigare pressmeddelande om ny typ av kaningulsot i Sverige (2015-08-26)

Tidigare pressmeddelande: Snart vår och risk för kaningulsot (2013-02-22)

Pressekreterare Mikael Propst
Tel. 018-67 41 11

Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, är en expertmyndighet med beredskapsuppdrag. SVA främjar djurs och människors hälsa, svensk djurhållning och vår miljö genom diagnostik, forskning, beredskap och rådgivning. www.sva.se

Taggar:

Media

Media

Dokument & länkar

Snabbfakta

I Sverige upptäcktes kaningulsot första gången 1990 bland vildkaniner på Gotland. Nu är sjukdomen spridd i den södra delen av landet och genom det nya fyndet har kaningulsot även nått norr om Mälardalen. SVA har ingen tydlig bild av smittspridningen för hela landet.
Twittra det här

Citat

En vuxen kanin kan vaccineras en gång per år, helst före våren, och skyddet varar hela insektsäsongen. Om man föder upp kaniner så ska man vaccinera två gånger, ge första sprutan vid en månads ålder och den andra en månad efter första vaccinationen. Sedan vaccineras kaninerna en gång per år. Det tar minst tio dagar tills vaccinationen får full effekt. För mer information ta kontakt med din veterinär.
Ricardo Feinstein