Inlandsisens smältvatten löser klimatgåta

Rester av mygglarver och fuktkänsliga molekyler från gyttja, har tillsammans med klimatmodeller gett klimatforskare den sista pusselbiten för att lösa ett mysterium från senaste istiden – den sista köldknäppen.

Forskare har länge kämpat med att få ihop klimatmodeller med den rådande teorin att smältvatten från Nordamerika gav en 1100 år lång kall period i slutet av den senaste istiden, innan jordens klimat fortsatte att gå mot vår nuvarande varma mellanistid. Forskare från Stockholms universitet i samarbete med forskare från Natural History Museum i London och Plymouth University, har nu hittat bevis för att det var den skandinaviska inlandsisen som låg bakom köldknäppen.

– Det smältande skandinaviska istäcket är den saknade länken för att kunna förstå varför klimatmodeller och rekonstruktioner inte var samstämmiga, och till förståelse av hur det Nordatlantiska klimatsystemet svarar på klimatförändringar, säger Francesco Muschitiello, doktorand vid Institutionen för geologiska vetenskaper och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.

– När man tillför smältvattnet från den skandinaviska inlandsisen stämmer våra modeller med rekonstruktionerna, säger Francesco Pausata, post doc vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet.

Studien bygger på biologiska och kemiska analyser av sediment från en forntida sjö i Blekinge och jämför temperatur och nederbörd i regionen med klimatmodellsimuleringar. Mygglarverna visar att temperaturen först ökade, och sedan snabbt sjönk med fem grader. Biomarkörerna vittnar om en dramatisk minskning av nederbörden. Detta var inledningen till den 1100 år långa kalla perioden yngre dryas. Bakom dessa snabba förändringar låg enligt forskarna smältvatten från den skandinaviska inlandsisen, som ledde till en kraftig ökning av havsis i Nordatlanten som i sin tur ledde till ett kallt och torrt klimat.

– Den skandinaviska inlandsisen spelade definitivt en mycket större roll än vad man tidigare trott. Vårt arbete visar vikten av paleoklimatiska studier, inte minst i förhållande till debatten om global uppvärmning. Resultaten kan vara viktiga för framtida klimatmodeller, säger Barbara Wohlfarth, professor i kvartärgeologi vid Stockholms universitet.

Mer om forskningen:
Fennoscandian freshwater control on Greenland hydroclimate shifts at the onset of the Younger Dryas finns publicerad i Nature Communications.

För ytterligare information:
Francesco Muschitiello, doktorand, Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet. Tfn: 08-674 7862, e-post: francesco.muschitiello@geo.su.se

Francesco Pausata, post doc, Meteorologiska institutionen(MISU), Stockholms universitet. Tfn: 08-16 25 34, e-post: francesco.pausata@misu.su.se

Barbara Wohlfarth, Professor i kvartärgeologi, Institutionen för geologiska vetenskaper, Stockholms universitet. E-post: Barbara@geo.su.se

Vi är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder. Här är mer än 70 000 studenter, 1 800 doktorander och 5 000 medarbetare verksamma inom de naturvetenskapliga och humanistisk-samhällsvetenskapliga områdena. En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat.

Taggar:

Om oss

Vi är ett av Europas ledande universitet i en av världens mest dynamiska huvudstäder.En relation med Stockholms universitet är meriterande oavsett om du är student, forskare eller intressent. Hos oss ger utbildning och forskning resultat.www.su.se

Prenumerera

Multimedia

Multimedia