Tydlig och avskalad lägesbeskrivning, klarsynt analys, handfast och erfarenhetsbaserad skiss till praktik. En nödvändig bok för alla kyrkoråd.

Tillitens gemenskap är en bok som inbjuder till samtal om vår tro, framtiden för våra församlingar och vårt gemensamma ansvar. Jag hoppas att Niclas Blåders bok kommer att finnas som studiematerial i många kyrkoråd, det kan vara vägen till den gemensamma tilliten

En lättläst och ändå innehållsrik bok för alla som är intresserade av kyrkobyggnader och bruket av dessa. Boken ger bra vinklingar när man funderar på hur man kan använda sin kyrka till mera än ”bara” gudstjänster. Boken fungerar också bra som inspirationskälla inför en kyrkorenovering.

Biskop Johan Dalmans bok Högt i tak i heliga rum är verkligen en bok i rätt tid. Svenska kyrkans församlingar ser nu över sitt fastighetsbestånd, på vilket sätt kyrkor kan brukas och hur vardagsliv och helg i en församlings liv kan knytas samman i kyrkorummet. För det gemensamma livets skull.

Detta är ett försök att skriva en bok som passar det underbara och allvarsamma i livet. Boken får gärna vara allvarlig på riktigt, det tycker jag om, men jag hoppas innerligt att den inte är tråkig.

Det är glädjande att det initiativ som min företrädare Anders Wejryd tog har blivit en återkommande gåva i fastetiden. Jag är säker på att Martin Lönnebos ”Pärlälven” kan hjälpa oss i vår bön, eftertanke och vardagsliv.

Ingrid le Roux är en hjälte för att hon under 40 år fört en kamp för att hjälpa de mest utsatta kvinnorna och barnen i Sydafrikas fattigaste och farligaste områden.

Vi föds alla nakna och resten är drag.

Boken kommer inte med några färdiga svar eller lösningar, men vill visa på en kontemplativ livshållning; ett sätt att närma sig det som vi redan känner till så att det kan få berätta om något mer. Något heligt och vackert.

Djup tid och tunna ställen är ett slags andlig reseskildring genom vår samtid. Boken bygger på mina egna erfarenheter av såväl smärta och uppgivenhet som djup glädje, tacksamhet och förundran. Ständigt i dialog med mina vänner och vägledare runtom planeten, kors och tvärs genom världshistorien och ur en mångfald av visdomstraditioner.

Boken är min kärleksförklaring till den här förunderliga världen och ett försök att navigera min samtid med hjärtat som kompass. Vi rör oss mellan glesbygd och storstäder, en tatueringsstudio i Stockholm och ett skogskloster i Burma. Berättelsen gör nedslag på en skönhetstävling i Söderhavet, en förskolas grusiga kapprum och förtroliga samtal över en bardisk.

Det är mycket vanligare än vad man kanske tror att människor bär på upplevelser av något "mer", erfarenheter av transcendens. Det kan handla om att ens upplevelse av tiden och rummet förändras, om än för en kort stund. Stunder som förändrar, gör något med vår blick på verkligheten och hur vi närmar oss vår omvärld. Samtidigt råder en "språkbrist" på det här området idag. Och det kan göra att vi tystnar, glömmer och inte förmår integrera vad vi upplevt med vår livsåskådning.

Boken är både lekfull och pedagogisk. Jag tror att man genom att skapa och bygga med händerna, tar till sig berättelsen på ett annat sätt. Man gör den till sin egen.

Bokens titel börjar med "natt..." Varje ny dag kommer ur natten, gryningen startar i mörker. Från bibelns skapelseberättelse " Och det blev afton, och det blev morgon, den första dagen" till Stagnelius "Natten är dagens mor" finns tanken att en ny dag faktiskt börjar redan när solen går ner kvällen före. Dagen inkluderar natten som föregår den.

Jag kan bara tala för mig själv: en stund varje dag behöver jag samla mig kring det som är djupet i mig. Livet och tiden räcker inte alltid till för de långa svepen. Men en enda rad kan lysa upp mitt liv som en ficklampa. Kan inte konkurrera med en galax. Men tillräckligt för att ta ett steg till.

Min stora respekt för läsaren gör att jag vill inte komma med anvisningar om hur man borde läsa Natt och dag. Och jag hoppas verkligen att texterna är fria från den sortens påpekanden! Varje läsare är kompetent i sitt eget liv. Det gäller både läsmetoder och livsåskådning.

Att skriva en bok är som att skicka ut en flaskpost. Jag vet inte vem som kommer att hitta den här boken. Den är en mosaik eller kanske snarare en labyrint genom nyskrivna texter, och utvalda rader ur mer än femtio års skrivande. Ibland kommer teman tillbaka och fördjupas kanske på andra varvet. Kronologin följer ett år, men här finns samtidigt en alternativ kalender som är kyrkoåret. Man kan veta om det , eller inte. Här finns olika nivåer av språk, mitt stora tema i mitt författarskap är alltid att "lägga en bro över erfarenhetsdjupen, så att vi kan gå över dem tillsammans," som en servitris i Tomelilla en gång sa till mig. Hon trodde inte på Gud. Det gör jag. Vi är människor båda två.

Genom att vara ung ledare i en församling så kan man arbeta för att låta sina deltagare känna sig älskade, behövda och värdefulla. Inte bara utifrån sina egna ögon utan utifrån den kristna trons perspektiv. Jesus är det största exemplet på den kärlek som gud gett oss människor. Därför är Jesus också i centrum i arbetet som ung ledare.

Jag är väldigt glad över att kunna presentera Emmelie Johansson som marknadsansvarig för Verbums tidningar Kyrkans tidning och Sändaren, samt för våra tidningsuppdrag. Emmelie har värdefull erfarenhet av både tidskrifter och event och har ett affärskritiskt men ändå kreativt öga för strategisk utveckling. Jag ser fram emot att utveckla läsarerbjudandet tillsammans med Emmelie i teamet.

Det ska bli jätteintressant att jobba med Verbums läsarerbjudande! Det finns lång historik hos varumärkena och jag ser fram emot att fortsätta utveckla tidningarna och kringtjänsterna för att skapa ännu högre värde för Verbums kunder.

Djup tid och tunna ställen är ett slags andlig reseskildring genom vår samtid. Boken bygger på mina egna erfarenheter av såväl smärta och uppgivenhet som djup glädje, tacksamhet och förundran. Ständigt i dialog med mina vänner och vägledare runtom planeten, kors och tvärs genom världshistorien och ur en mångfald av visdomstraditioner.

Boken är min kärleksförklaring till den här förunderliga världen och ett försök att navigera min samtid med hjärtat som kompass. Vi rör oss mellan glesbygd och storstäder, en tatueringsstudio i Stockholm och ett skogskloster i Burma. Berättelsen gör nedslag på en skönhetstävling i Söderhavet, en förskolas grusiga kapprum och förtroliga samtal över en bardisk.

Det är mycket vanligare än vad man kanske tror att människor bär på upplevelser av något "mer", erfarenheter av transcendens. Det kan handla om att ens upplevelse av tiden och rummet förändras, om än för en kort stund. Stunder som förändrar, gör något med vår blick på verkligheten och hur vi närmar oss vår omvärld. Samtidigt råder en "språkbrist" på det här området idag. Och det kan göra att vi tystnar, glömmer och inte förmår integrera vad vi upplevt med vår livsåskådning.

Djup tid och tunna ställen är två språkliga verktyg ur kyrkans tradition som kan bli behjälpliga. Som kan både klä i ord sådant som vi redan upplevt och öppna upp blicken för att känna igen det när det infinner sig. Det har de blivit för mig och jag vill dela med mig av hur.

Det handlar om ögonblick, glimtar av något "större". Av hur tiden djupnar och våra sinnen öppnas. Det ändliga, fysiska och materiella blir bärare av något evigt, något andligt. Erfarenheter av helighet eller genomskinlighet, mitt i det som vi annars brukar kalla för vardagen. Vad har de här glimtarna att säga om vilka vi är och vad livet handlar om, på djupet?

Med Robert Tjernberg som chefredaktör stärker vi tidningens digitala utveckling och vi behåller de starka banden till Equmeniakyrkans medlemmar.

För mig känns det här steget både roligt och spännande. Sändaren är en stark produkt som håller hög kvalitet idag. Det gör att det finns goda förutsättningar när vi fortsätter resan med att etablera oss som ett digitalt alternativ, parallelt med den tryckta tidningen.

Jag har varit medlem i Missionskyrkan/Equmeniakyrkan sedan tonåren och är just nu med i församlingen i Alingsås tillsammans med min familj. För mig känns det naturligt att Sändaren har en stark relation till Equmeniakyrkan samtidigt som vi också kan vara ett alternativ för den som är intresserad av kristenhet och tro även i en vidare mening.

Det känns väldigt roligt att Robert ska börja hos oss. Han har en bred, journalistisk och digital erfarenhet och är samtidigt väl förankrad i Equmeniakyrkans värld, där Sändarens läsare befinner sig.

Vi går till jobbet som hela människor. Att vara ledare och människa pågår i samma person samtidigt. Alla våra erfarenheter finns i oss.

Lugn och tillit hjälper oss vidare. Det är en styrka att ta emot genom lugn och tillit, och på så sätt få kraft mitt i allt vi brottas med.

Hur samlar vi ny energi och nytt mod när vi blivit svikna, tappat lusten och engagemangsglöden slocknat? När livet tar en annan vändning än vi hade önskat eller anat? Är bevarad tillit till livet möjlig när vi blir tilltufsade längst där inne?

Livet händer hela tiden – som bäckens vatten rinner mellan våra fingrar. Nu är vår stund på jorden. Det är ett uppdrag att finnas till för varandra, ständigt upptäcka hur vi kan möta varandra med omsorg och respekt i detta överraskande liv.

Ibland löser vi privata problem på jobbet, andra gånger jobbar vi på ledig tid. Vi kan inte sjukskriva oss från livet. Att leda är att ta ansvar för mitt område, oavsett om det är att arbetsleda, gruppleda eller att leda mig själv...

Existentiella perspektiv på ledarskap beskriver ledare och medarbetare som hela människor, med allt vad livet rymmer.

I Livet händer! berättar jag om hur det var för mig att förlora mitt arbete och den tystnad som följde, att fördjupa relationen med en döende vän och att leva med och bli fri från nervsmärta.

Boken är sprungen ur Jonas Lindbergs mångåriga erfarenhet av kyrklig undervisning och lämpar sig väl för såväl enskild läsning som studiegrupper. Det enkla och direkta tilltalet bidrar till läslust och väcker nyfikenhet för ytterligare förkovran. En välkommen bok om en av svensk kristenhets mest avgörande utmaningar.

För att kunna förstå Bibeln är det viktigt att få överblick över det historiska sammanhanget, men också att få hjälp till andlig läsning, det vill säga det sätt på vilket de stora orden kan bli något som berör mig och mitt liv.

Jag har mött så många försök att göra Jesus snällare eller enklare än han nog faktiskt är, men gång på gång upptäckt att de bilderna inte riktigt stämmer. Det är som om han hela tiden vill ta sig ur varje försök att fånga honom. Ibland närmar jag mig honom med trots, ibland med ödmjukhet, men alltid med en känsla av djup samhörighet, oavsett vad som rör sig på ytan mellan oss.

Bibelns författare beskriver inte Jesus som någon övermänniska, utan som någon som är lika mänskligt bräcklig som vem som helst av oss. I den människan kan vi våga spegla oss också den dag när vi inte vill eller kan se oss själva i spegeln. I den människan finns det inte något förakt för svaghet, utan bara någon som ser och förstår.

I Svenska kyrkans tradition kan dopet bara ske en gång, vare sig vi är alldeles nyfödda eller gråhåriga och rynkiga när det sker, därför att det handlar om att Gud vill säga sitt ja till oss, snarare än vad vi just då tycker om Gud. Det är ett ja som Gud aldrig ångrar, oavsett vad vi tar oss till i livet, och därför gäller det för alltid.

Boken belyser hur staten låter en alltmer komplex samhällsfunktion vila på en organisation med allt mindre förankring i befolkningen. Alla som är intresserade av samhällsfrågor bör fundera på om dagens ordning stämmer med de krav som ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle ställer – eller hur man ska säkerställa att så sker

Att jobba med kulturarv och historia är viktigt då frågan är direkt kopplad till medlemsfrågan. Svenska kyrkan har även ett ansvar att tillgängliggöra kyrkorna genom den överenskommelse vi har med staten om den kyrkoantikvariska ersättning, detta handlar inte bara om fysisk tillgänglighet utan också om information. Med boken ger vi tillbaka något till en av våra viktigaste målgrupper, barnen och deras föräldrar.

Jag tror att ”kulturarv” är ett trist ord och något som man tänker är tradigt. Men väldigt mycket i vår vardag är kulturarv som måste hållas igång. Pudlar och taxar är kulturarv. Om inte någon föder upp valpar så försvinner de hundraserna helt till nästa generation. Någon måste tillverka geléhallon annars är det godiset väck. Någon måste sälja "Donkey Kong" annars är en pusselbit i historien borttappad. Stort som smått. Och kyrkans skatt finns fortfarande mitt i byn.

Kyrkorna finns mitt i varje by, ett hus som är upp till tusen år gammalt fyllt med fina saker som tillhör oss alla. Så otroligt sorgligt att glömma bort den skatten.

Jag har försökt levandegöra både huvudpersonerna och deras personligheter samt de föremål, kyrkor och miljöer som beskrivs genom rätt så lekfulla och detaljrika teckningar. För en detaljälskande illustratör har det varit en dröm att få grotta ner sig i keruber, kyrktornstuppar, orgelknappar, votivskepp och – inte minst – S:t Göran och draken!

”Den hemliga resan” kan hjälpa till att berätta om och skapa nyfikenhet för det fantastiska kulturarv som kyrkorna bär på, alla spännande föremål som finns där i och inte minst vad kyrkan har betytt för människor under alla århundraden, i livets alla olika skeden – och fortsätter att göra. Dessutom är ”Den hemliga resan” en berättelse som med mycket värme berättar om relationer mellan människor – mellan syskon, mellan vänner och mellan generationer – där både kärlek och sorg får plats.

Att skriva en bok om Ingmar Bergmans filmer, inför hans 100-årsdag, har jag närmat mig enligt lustprincipen. Och för Ingmar Bergman betydde just lusten mycket.

En kyrkorådsledamot behöver veta lite om mycket och inte mycket om lite.

Man är där som församlingens förtroendevalda och inte som nomineringsgruppens förtroendevalda.