Med Robert Tjernberg som chefredaktör stärker vi tidningens digitala utveckling och vi behåller de starka banden till Equmeniakyrkans medlemmar.

För mig känns det här steget både roligt och spännande. Sändaren är en stark produkt som håller hög kvalitet idag. Det gör att det finns goda förutsättningar när vi fortsätter resan med att etablera oss som ett digitalt alternativ, parallelt med den tryckta tidningen.

Jag har varit medlem i Missionskyrkan/Equmeniakyrkan sedan tonåren och är just nu med i församlingen i Alingsås tillsammans med min familj. För mig känns det naturligt att Sändaren har en stark relation till Equmeniakyrkan samtidigt som vi också kan vara ett alternativ för den som är intresserad av kristenhet och tro även i en vidare mening.

Det känns väldigt roligt att Robert ska börja hos oss. Han har en bred, journalistisk och digital erfarenhet och är samtidigt väl förankrad i Equmeniakyrkans värld, där Sändarens läsare befinner sig.

Vi går till jobbet som hela människor. Att vara ledare och människa pågår i samma person samtidigt. Alla våra erfarenheter finns i oss.

Lugn och tillit hjälper oss vidare. Det är en styrka att ta emot genom lugn och tillit, och på så sätt få kraft mitt i allt vi brottas med.

Hur samlar vi ny energi och nytt mod när vi blivit svikna, tappat lusten och engagemangsglöden slocknat? När livet tar en annan vändning än vi hade önskat eller anat? Är bevarad tillit till livet möjlig när vi blir tilltufsade längst där inne?

Livet händer hela tiden – som bäckens vatten rinner mellan våra fingrar. Nu är vår stund på jorden. Det är ett uppdrag att finnas till för varandra, ständigt upptäcka hur vi kan möta varandra med omsorg och respekt i detta överraskande liv.

Ibland löser vi privata problem på jobbet, andra gånger jobbar vi på ledig tid. Vi kan inte sjukskriva oss från livet. Att leda är att ta ansvar för mitt område, oavsett om det är att arbetsleda, gruppleda eller att leda mig själv...

Existentiella perspektiv på ledarskap beskriver ledare och medarbetare som hela människor, med allt vad livet rymmer.

I Livet händer! berättar jag om hur det var för mig att förlora mitt arbete och den tystnad som följde, att fördjupa relationen med en döende vän och att leva med och bli fri från nervsmärta.

Boken är sprungen ur Jonas Lindbergs mångåriga erfarenhet av kyrklig undervisning och lämpar sig väl för såväl enskild läsning som studiegrupper. Det enkla och direkta tilltalet bidrar till läslust och väcker nyfikenhet för ytterligare förkovran. En välkommen bok om en av svensk kristenhets mest avgörande utmaningar.

För att kunna förstå Bibeln är det viktigt att få överblick över det historiska sammanhanget, men också att få hjälp till andlig läsning, det vill säga det sätt på vilket de stora orden kan bli något som berör mig och mitt liv.

Jag har mött så många försök att göra Jesus snällare eller enklare än han nog faktiskt är, men gång på gång upptäckt att de bilderna inte riktigt stämmer. Det är som om han hela tiden vill ta sig ur varje försök att fånga honom. Ibland närmar jag mig honom med trots, ibland med ödmjukhet, men alltid med en känsla av djup samhörighet, oavsett vad som rör sig på ytan mellan oss.

Bibelns författare beskriver inte Jesus som någon övermänniska, utan som någon som är lika mänskligt bräcklig som vem som helst av oss. I den människan kan vi våga spegla oss också den dag när vi inte vill eller kan se oss själva i spegeln. I den människan finns det inte något förakt för svaghet, utan bara någon som ser och förstår.

I Svenska kyrkans tradition kan dopet bara ske en gång, vare sig vi är alldeles nyfödda eller gråhåriga och rynkiga när det sker, därför att det handlar om att Gud vill säga sitt ja till oss, snarare än vad vi just då tycker om Gud. Det är ett ja som Gud aldrig ångrar, oavsett vad vi tar oss till i livet, och därför gäller det för alltid.

Boken belyser hur staten låter en alltmer komplex samhällsfunktion vila på en organisation med allt mindre förankring i befolkningen. Alla som är intresserade av samhällsfrågor bör fundera på om dagens ordning stämmer med de krav som ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle ställer – eller hur man ska säkerställa att så sker

Att jobba med kulturarv och historia är viktigt då frågan är direkt kopplad till medlemsfrågan. Svenska kyrkan har även ett ansvar att tillgängliggöra kyrkorna genom den överenskommelse vi har med staten om den kyrkoantikvariska ersättning, detta handlar inte bara om fysisk tillgänglighet utan också om information. Med boken ger vi tillbaka något till en av våra viktigaste målgrupper, barnen och deras föräldrar.

Jag tror att ”kulturarv” är ett trist ord och något som man tänker är tradigt. Men väldigt mycket i vår vardag är kulturarv som måste hållas igång. Pudlar och taxar är kulturarv. Om inte någon föder upp valpar så försvinner de hundraserna helt till nästa generation. Någon måste tillverka geléhallon annars är det godiset väck. Någon måste sälja "Donkey Kong" annars är en pusselbit i historien borttappad. Stort som smått. Och kyrkans skatt finns fortfarande mitt i byn.

Kyrkorna finns mitt i varje by, ett hus som är upp till tusen år gammalt fyllt med fina saker som tillhör oss alla. Så otroligt sorgligt att glömma bort den skatten.

Jag har försökt levandegöra både huvudpersonerna och deras personligheter samt de föremål, kyrkor och miljöer som beskrivs genom rätt så lekfulla och detaljrika teckningar. För en detaljälskande illustratör har det varit en dröm att få grotta ner sig i keruber, kyrktornstuppar, orgelknappar, votivskepp och – inte minst – S:t Göran och draken!

”Den hemliga resan” kan hjälpa till att berätta om och skapa nyfikenhet för det fantastiska kulturarv som kyrkorna bär på, alla spännande föremål som finns där i och inte minst vad kyrkan har betytt för människor under alla århundraden, i livets alla olika skeden – och fortsätter att göra. Dessutom är ”Den hemliga resan” en berättelse som med mycket värme berättar om relationer mellan människor – mellan syskon, mellan vänner och mellan generationer – där både kärlek och sorg får plats.

Att skriva en bok om Ingmar Bergmans filmer, inför hans 100-årsdag, har jag närmat mig enligt lustprincipen. Och för Ingmar Bergman betydde just lusten mycket.

En kyrkorådsledamot behöver veta lite om mycket och inte mycket om lite.

Man är där som församlingens förtroendevalda och inte som nomineringsgruppens förtroendevalda.

Den här boken har fått namnet Grundglädjen trots att jag vet att den inte bara handlar om glädje. Men jag tycker mycket om glädje och älskar ord som ’grund’. Och kanske grundglädjen är ett tecken på en djupare källa – ett andligt grundvatten som består trots torka och blåst?

Barn är ofta rakare än vuxna. De bäddar inte in lika mycket. De vågar inte sällan vara allvarligare än vi vuxna.

Boken kan vara en hjälp både för barn och för vuxna att få ett språk för denna vibrerande värld.

Barn har ofta har nära till det andliga och gudomliga. När barn själva får sätta ord på den värld de lever i, blir det barns teologi, alltså barns ord om Gud.

Jag tror på en tro för hjärta och hand trots att hjärnan tvivlar. Där också konst, musik, naturupplevelser och skönlitteratur kan hjälpa mig att möta livets glädje och sorg, i förundran och förtröstan. Efterföljelse och mystik. Mot alla odds.

Ingmar Bergmans personliga tro var full av motsägelser. Ena stunden kunde han säga att han var utan gudstro, för att ett ögonblick senare berätta om vilka han nämnde i sin aftonbön.

Gud vill komma oss så nära det bara går och stiger ner till jorden för att höja oss upp till honom. Det kristna livet är som att sitta på en gungbräda med Gud. Han stiger ner och vi åker upp.

Gud vill liksom gunga gungbräda med oss. Han sänker sig ner genom att bli människa och vi åker upp, upp till Honom.

Han grundar sig inte på impulsiva infall eller halsbrytande spekulationer. Han håller sig alltid inom den ”sunda lärans ramar”. I en person som länge och helhjärtat har levt och andats Kyrkans liv blir dessa ramar liksom till en andra natur, och inom dem kan han röra sig med stor frihet och spontanitet.

Det känns fantastiskt roligt att komma till Verbum. Jag känner en stor respekt för verksamheten, där det finns en gedigen kompetens och ett starkt engagemang. Det finns många spännande möjligheter i en sådan organisation som Verbum

Om jag känner mig helt och hållet älskad utan att bli dömd kommer jag gradvis att våga visa alla aspekter av mig själv inför Gud och inför mig själv...

Du kan läsa den här boken på en dag – men ta den till dig, så varar den livet ut.

Jag har liksom försvunnit in i den värld som barnen i boken hamnar i. Det roliga med att hitta på en egen värld är ju att man bestämmer själv vad som är rimligt och möjligt där. Det finns inga begränsningar för vad som kan hända!

Jag tror på en tro för hjärta och hand trots att hjärnan tvivlar. Där också konst, musik, naturupplevelser och skönlitteratur kan hjälpa mig att möta livets glädje och sorg, i förundran och förtröstan. Efterföljelse och mystik. Mot alla odds.

Ingrid le Roux är Guds gåva till Sydafrika

Hon är lyhörd för andra och mycket bestämd. Hon har ett hjärta av guld och en ryggrad av stål.

En vän som sprider hopp.

Hon har alltid låtit andra växa och det gemensamma stå i förgrunden – så också i biografin om sitt eget liv.

Det historiska avståndet mellan Luthers tid och vår är betydande. Det hindrar inte att den nutida läsaren bortom århundradena kan nicka igenkännande åt mycket i breven. Men där finns också sådant som är främmande, och ibland även stötande.

”När han rider förbi mig möts våra ögon, hans och mina. Vi ser på varandra ett kort ögonblick – där i vimlet.”

Det är berättelser att spegla sig i, att känna igen sig i, att ta spjärn mot.

Kyrkor och samfund är inte isolerade öar utan kan och bör lyssna till erfarenheter som gjorts i andra kontexter...

Jag är glad, stolt, överraskad och ödmjukad. Och uppmuntrad att fortsätta skriva,

Camilla Lif ställer sig i raden av tidigare pristagare som alla förnyar trons språk och bilderna för Gud. Vi på Verbum är stolta att ge ut hennes böcker.

Jag ser fram emot att få lansera Svenska Kyrkans Ungas nya bok om Luther att prata om, och fördjupa samtalet kring vad som är lutherskt’ i vår kyrka och i oss. Självklart kommer vi också att tala om att påverka och förändra i kyrkan!