Vårdande konst

Det som först fångar ögat vid ingången till akutmottagningen vid Danderyds sjukhus är vad som sticker upp mitt i ett räcke: två rangliga och krokiga hus med fönster som lyser när mörkret faller. Tittar man närmare ser man att det räcke som husen sitter fast i är en förlängning av skulpturerna. Det är knotigt och krökt på sina ställen och vissa stolpar är lysande gröna. Staketet tar en organisk form och klättrar runt husen, effekten blir att de tycks omslutna i något slags grönska. Skulpturen, skapad av konstnären Ludvig Ödman, är integrerad i miljön med en funktion utöver att vara konst.

Berätta om idén bakom verket ”Att bygga bo”?

– Jag har nog präglats en del av mina föräldrar som är arkeologer, så jag höll på att samla mystiska grejer och det tog sig uttryck genom plankorna som husen består av. De blev som en behållare till samlingen. Sedan gillade jag uttrycket som blev av drivvedsplankor tillsammans med känslan av när man var liten och byggde kojor på ett snett och krokigt sätt, säger Ludvig Ödman.

Vad är viktigt i din skapandeprocess?

– Görandet är viktigt. Min egen barndom är en stor del av inspirationen, det är något spännande med det och hur man gjorde saker som liten. Jag gillar inte heller att lämna saker till slumpen. På verket vid Danderyds sjukhus har jag pillat på varje detalj.

Hur valde du material och färg?

– Verket har tre komponenter: plankorna, det smidda stålet, samt färgen och ljuset. Den gröna färgen är med på grund av dess helande kraft, som jag kopplar till gröna miljöer som parker och skog. Räckets pinnar är individuella och härmar växtlighet. Färgerna är anpassade efter sjukhusets egna standardfärgskala och plankorna är gjutna i aluminium vilket gör att de skimrar i solen, man kan också känna ådringarna på dem.

Varför lyser skulpturerna upp?

– Det har hela tiden varit i åtanke att göra något för dem som befinner sig på sjukhuset ofta, personal, patienter eller vem det nu är. Ljuset tänds när det blir mörkt och imiterar en slags aktivitet. Det inbjuder till tankar om vem eller vad som är där inne, som en distraktion. Man ska kunna upptäcka olika saker olika tider på dygnet. På dagen är de mer taktila, lättare att närma sig och känna på, om man har möjlighet att göra det. Det som var lite besvärligt var att göra ett nytt räcke i och med att det finns standardmått som man måste anpassa sig till ur en skydds- och funktionsaspekt, men det gick bra.

Hur gick upphandlingsprocessen till?

– Det fungerade väl som vilken upphandling som helst. Jag och hundratals andra anmälde intresse i Region Stockholms konstdatabas, vilket var väldigt smidigt. Sedan gick konstkonsulter igenom alla inkomna förslag innan ett urval gjordes. År 2015 började vi med modeller och skissarbete, sedan kom punkten då det skulle visualiseras och byggas. Jag var rätt grön och trodde inte alls att jag skulle väljas när jag sökte in, det var första gången jag gjorde något sådant. Jag fick en egen projektledare som allt skulle gå genom och det var väldigt strukturerat. Det är svårt med en process som är så lång, jag jobbade med verket i fyra år. Sedan var det mycket med all transparens, att man måste visa upp verket mellan leden, vilket jag inte är van vid. Det här var en bra erfarenhet .

Funkar det att hantera konstverk inom den process som offentlig upphandling innebär?

– Jag tror det, i alla fall om man är yrkesverksam och kommit in i den svängen. Ofta ska man ha en viss erfarenhet när man söker. Det är lite komplicerat med upphandlingsprogrammen och jag tyckte att det var lite grötigt att greppa allt tekniskt kring processen. Många duktiga konstnärer struntar nog i det för att det är svårt.

Varför är det viktigt med konst i offentlig miljö?

– Det är roligt när så många som möjligt har tillgång till verken. Man har ju ofta en designerad plats för verken i offentlig miljö och då blir det som en liten permanent konsthall för folk att besöka när som helst, vilket är fint.

Vad har du mött för reaktioner?

– Mest positivt, det var roligt när de öppnade gångvägen och folk kunde gå förbi och kolla. Jag såg en man som hajade till lite, backade några steg och sedan tog tag och ruskade i räcket. Det finns något i den reaktionen, att det är en påverkan. Jag hoppas att det kan ge folk någonting.
 

Denna artikel publicerades i det senaste numret av vår kundtidning Rum. Ni hittar hela numret här. 

Om oss

Locum förvaltar, bygger och utvecklar två miljoner kvadratmeter vårdfastigheter åt vår ägare Region Stockholm. Genom engagemang, innovation och samverkan erbjuder vi sjukvården och invånarna i länet attraktiva och hållbara vårdmiljöer. Läs mer på http://www.locum.se/.

Media

Media