Fortsatt vård efter institutionstiden nödvändig för LSU-dömda
Intensiv utsluss och eftervård underlättar återinträdet i samhället för LSU-dömda. Ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård är mer brottsbelastade än de ungdomar som dömdes till fängelse innan lagen om sluten ungdomsvård (LSU) infördes. Trots att de båda grupperna dömts för likartade brott så får de LSU-dömda längre straff, visar en ny rapport från SiS.
– Studien visar att grupperna inte är jämförbara. I gruppen som dömdes till sluten ungdomsvård ingår nämligen ungdomar som tidigare dömdes till vård inom socialtjänsten. Man kan därför inte dra några slutsatser om vilken påföljd som ger bättre eller sämre resultat, förklarar Tove Pettersson.
LSU-dömda får längre straff De ungdomar som döms till sluten ungdomsvård får längre straff än de som tidigare dömdes till fängelse. Den genomsnittliga strafftiden för LSU-ungdomarna är 10,1 månad, jämfört med 6,8 för de fängelsedömda. Att straffen skulle bli längre var inte lagstiftarens mening, tanken var att de LSU-dömda skulle få kortare straff, bland annat eftersom det inte finns villkorlig frigivning vid LSU.
– Att straffen blev längre såg forskare redan två år efter lagändringen. Domstolarna var mer restriktiva när det gällde att döma till fängelse, även när det gällde ungdomar som åtalats för dödligt våld. Jag tror att det är lättare att döma till långa straff när det handlar om en institutionsplacering. Dessutom är trenden att samhället ser strängare på framför allt våldsbrott, säger Tove Pettersson.
Öppenhet har betydelse för bättre resultat Uppföljningen visar att de LSU-dömda återfallit i högre grad än de som dömdes till fängelse. 78 procent har tre år efter LSU-domen en ny lagföring, jämfört med 68 procent för dem som dömts till fängelse.
De som inte hade någon lagföring innan LSU-domen har mer sällan återfallit vid tiden för uppföljningen. Studien visar också att de som inte återföll, oftare hade mer regelbundna permissioner. Tidigare forskning har visat att öppenhet har betydelse för bättre resultat av institutionsvård.
Tidigare brottslighet ökar risk för återfall Enligt både svensk och internationell forskning är tidigare brottslighet den starkaste riskfaktorn för återfall. Om man begått många brott ökar risken för återfall ytterligare. Uppgifter från Brottsförebyggande rådet, Brå, om ungdomars återfall i brott visar att: • återfallsrisken är 60 procent för dem med 1–2 tidigare lagföringar • återfallsrisken är 80 procent för dem med 3–4 tidigare lagföringar.
LSU-ungdomarna hade fler tidigare domar och var oftare lagförda för våldsbrott och narkotikabrott innan de fick sin första LSU-dom jämfört med dem som dömdes till fängelse.
– Eftersom de LSU-dömda har tyngre tidigare belastning är det inte förvånande att fler återfaller i brott. Kontrollerar man för tidigare brottslighet minskar skillnaderna, kommenterar Tove Pettersson.
Ungdomar brottsaktiv grupp Nils Åkesson, utvecklingsdirektör vid SiS, är inte heller förvånad över att så många LSU-dömda återfaller:
– Det har flera studier visat. Siffrorna skiljer sig inte heller från internationella studier. Ungdomar är en brottsaktiv grupp, något som framkommer i Brå:s årliga undersökningar bland elever i årskurs nio. Hälften uppger att de begått något brott det senaste året. Men majoriteten upphör med brott när de lämnar tonåren.
En förklaring till att unga begår brott är att de går igenom en socialiseringsprocess – de frigör sig från sina föräldrar, försöker skapa en egen identitet, kamratrelationer blir viktigare och många har behov av att imponera på kamraterna. De känner en försmak av vuxenlivet och vill ha pengar och saker. Men de är inte vuxna utan har ofta ett bristande omdöme och har inte den vuxnes ansvar.
– Så småningom inser de flesta att priset för att fortsätta med brott blir för högt. De kommer in på en utbildning eller får ett jobb, får flick- eller pojkvän, kanske till och med en egen bostad. Då blir fortsatt kriminalitet ett hot mot den existensen, förklarar Nils Åkesson.
– Men de ungdomar som saknar socialt kapital, har en kriminell livsstil och lever i ett utanförskap, känner att de inte har en framtid och har därför inte något att förlora.
Bakgrundsfaktorer svåra att påverka Många ungdomar som döms till sluten ungdomsvård har vuxit upp under omständigheter som präglas av brister i fostran och vuxenstöd, de har tidiga anknytnings- och beteendeproblem och ofta stora svårigheter i skolan. Det är faktorer som är svåra att påverka enbart under institutionsvistelse, enligt Nils Åkesson.
Han menar att SiS uppdrag att verkställa sluten ungdomsvård inte är helt okomplicerat. Straffets längd bestäms av brottet, det påverkas inte av den unges behandlingsbehov eller motivation att göra något åt sin situation. Men påföljden måste ha ett innehåll som stärker ungdomarnas mognadsprocess, påverkar värderingar och behandlar det avvikande beteendet.
– Vi gör i dag en kvalificerad utredning för att se vad som förklarar det avvikande beteendet. Sedan kan vi inleda ett påverkansarbete, något som måste ske i samverkan med samhället utanför, som tar vid när straffet är avtjänat.
Men det är ett problem att den som inte är motiverad kan strunta i att delta i behandlingen. Han vet att han kommer ut när straffet är avtjänat, varken förr eller senare.
– Våra möjligheter att motivera skulle kanske öka om vi kunde locka med något, till exempel med att omvandla den sista månaden av LSU-straffet till behandling i öppnare former, insatser i samhället etc. Det vore också bra om vi kunde påverka de insatser som sker utanför institutionen, inom ramen för utslussningen eller till och med under eftervården. Egentligen vill vi arbeta med inslussning i samhället under påföljden.
Nils Åkesson anser att SiS och andra aktörer måste fortsätta att studera ungdomars brottslighet och återfall i brott.
– Vi måste lära oss mer om vad som gör skillnad. Hur påverkar öppenhet under strafftiden, vad betyder insatser efter institutionsvistelsen? Det här är visserligen en svårbehandlad grupp, men även små framsteg för den här tungt belastade gruppen kan ha stor betydelse – och det får stora samhällsekonomiska effekter samtidigt som färre människor drabbas av följdverkningarna av brottet.
För mer information kontakta: Tove Pettersson, forskare kriminolog, tfn: 0704-82 06 45 Nils Åkesson, utvecklingsdirektör, SiS, tfn: 08-453 40 85, 070-589 04 59
FAKTARUTA: Lagen om sluten ungdomsvård kom 1999. Påföljden ersatte fängelse för ungdomar som begår allvarliga brott när de är i åldern 15–17 år. Det är ett tidsbestämt straff som avtjänas på speciella avdelningar på SiS särskilda ungdomshem. Det är brottet och inte behandlingsbehovet som avgör straffets – och därmed vårdtidens – längd, som kan variera mellan 14 dagar och fyra år.
Rapporten ”Återfall i brott bland ungdomar dömda till fängelse respektive sluten ungdomsvård” är en uppföljning av 371 ungdomar som dömdes till sluten ungdomsvård åren 1999–2003 och 470 ungdomar i samma ålder som dömdes till fängelse åren 1991–1998.
Uppföljningen gjordes tre år efter att dom fallit, med hjälp av data ur SiS klientadministrativa system och Brottsförebyggande rådets lagföringsregister.
Läs hela rapporten: www.stat-inst.se