Tandvård ingår inte i svensk välfärd

Report this content

SVT har tagit upp svårigheten för den som är fattig att få tandvård. SVT visar att de med låga inkomster oftare har en lucka efter utdragen tand än den med höga inkomster. I den svenska välfärden finns inte tänderna med och tandvårdsförsäkringen missgynnar tydligt personer med låga inkomster.

Orättvisorna är således stora i tandvården, vilket Tandvårdsskadeförbundets (Tf) medlemmar känner väl till. Av SVT:s inslag framgår att ansvarig minister Lena Hallengren hänvisar till den pågående utrednigen om jämlik tandhälsa. 

Kommer utredningen verkligen att ge radikalt andra förslag än de nuvarande? Det är inte troligt då regeringens uppdrag till utredningen tydligt markerar att tandvården inte får kosta mer än i dag. 

Utredningen om jämlik tandhälsa har dock ytterligare ett år på sig att formulera förslag. Tandvårdsskadeförbundet anser att tandvården på sikt måste komma in i hälso- och sjukvårdens försäkringssystem.

Det ska inte kosta mer att gå till tandläkaren än att gå till doktorn. En annan möjlighet skulle kunna vara att helt omfördela dagens högkostandsskydd i tandvården och göra det inkomstbaserat. 

Ett förslag att långsiktigt lägga in tandvården i hälso- och sjukvårdens försäkringssytem bör då baseras på de positiva effekter en god tandstatus på folkhälsan får liksom på de minskningar i sjukvårdskostnader som blir följden av en bra tandhälsa. Hälsoekonomiska beräkningar bör således presenteras av utredningen.

- Det är absurt att utdragning av en infekterad tand ska bekostas av den enskilde då en behandling av infektioner i halsen, tummen eller knäet bara kostar några hundra kronor med stora subventioner till vårdgivaren, säger Ann-Marie Lidmark ordförande i Tf. Det finns ingen rättvisa mellan tandvård och medicinsk vård tros att tänderna är en del av kroppen. 

Se Tf:s hemsida

Några exempel

Tf:s medlemmar har oftas problem som uppkommit i samband med tidigare behandling. Många betalar tandvårdskostnader många gånger om även för fel som tandläkaren rimligen borde ha ersatt. Några sådana exempel är:

- Byte av amalgamfyllningar på grund av allergi, men där tandläkaren lämnat kvar amalgam under den vita fyllningen. Omgörningen har patienten själv fått bekosta.

- Tänder rotfylls i dag ofta utan diskussion med patienten. När sedan rotfyllningen misslyckas får patienten betala omgörningen och slutligen om patienten måste dra ut tanden får hen betala även extraktionen. 

- Insättande av titanimplantat utan att kontrollera för eventuell allergi mot titan har för flera av Tf:s medlemmar inneburit att patienten först betalat insättning av titanimplantaten, sen borttagning av dem och därefter antingen nya implantat av zirkonia eller proteser. Kostnaderna hamnar i hundratusenkronorsklassen.

- Även borttagning av amalgamfyllningar får oftast patienten själv betala, trots att det finns regler i tandvårdsförordningen som möjliggör att sådan sanering kan ingå i en medicinsk behandling. Ansökan om detta stupar oftast på att läkare inte vill skriva erfoderliga intyg. 

Klagomålssystemet fungerar inte i dag. Den som går till privat tandläkare kan i bästa fall få ersättning för felaktig behandling om anmälan görs till Privattandläkarnas förtroendenämnd. Den som går till folktandvården eller av landstinget/regionen driven tandvårdsmottagning anmäler till Landstingens Ömsesidiga försäkringbolag (Löf). Ett gemensamt försäkringssystem som alla tandläkare ansluts till är nödvändigt för att få mer rättvisa och i systemet måste ligga att tandläkaren kan få ersättning för omgörning även om patienten väljer att byta tandläkare. 

 

Media

Media

Citat

- Det är absurt att utdragning av en infekterad tand ska bekostas av den enskilde då en behandling av infektioner i halsen, tummen eller knäet bara kostar några hundra kronor med stora subventioner till vårdgivaren
Ann-Marie Lidmark, ordförande Tandvårdsskadeförbundet