De vet också att bristen alla talar om egentligen handlar om brist på attraktiva arbetsgivare som erbjuder en lön och löneutveckling som motsvarar utbildningsnivå, kompetens, ansvar och erfarenhet.

Undersökningen visar tydligt att hälso- och sjukvården riskerar att tappa tusentals medarbetare om inget görs. Årets avtalsrörelse fokuserar på det allra viktigaste - villkor som gör att vi kan behålla och rekrytera ny personal till vårdens nyckelfunktioner, så att invånarna kan få en god och säker vård. Det ansvaret vilar tungt på både politiker och arbetsgivare.

Vårdförbundet välkomnar nya arbetsmodeller som både kan ge bättre vård och bättre arbetsmiljö. Vi har därför en kontinuerlig dialog med våra medlemmar och med arbetsgivarna om sådan utveckling. För de barnmorskor som arbetar enligt ”caseload”-modellen krävs särskilda arbetsvillkor för att få en hälsosam arbetsmiljö. Det är här Vårdförbundet kommer in som avtalstecknande part. Vi vill fortsätta träffa caseload-avtal i fler verksamheter där våra medlemmar vill pröva modellen.

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet

Villkoren för Vårdförbundets medlemmar måste förbättras och lönerna höjas för alla och det krävs en särskild satsning på de mest yrkesskickliga, vilket kräver resurser. En kömiljard räcker inte för att klara av utmaningen. Det är bra att överenskommelsen innebär att staten är beredd att höja statsbidragen till kommuner och landsting, men det är ingen garanti att det löser den ansträngda bemanningssituationen. Vi kräver därför att delar av de höjda statsbidragen används till att förbättra arbetsvillkoren i vården. Vårdförbundet yrkar bland annat på 10 000 kronor mer i månaden för särskilt yrkesskickliga i våra förhandlingar med SKL och Sobona. Jämställda och hälsosamma villkor är ett måste för att vi ska kunna lösa vårdkrisen, som ju faktiskt är en bemanningskris. Nu är det dags att politikerna ger SKL mandat att lösa bemanningskrisen tillsammans med oss.

Jämställda och hälsosamma villkor är ett måste för att vi ska kunna lösa vårdkrisen, som ju faktiskt är en bemanningskris. Nu är det dags att politikerna ger SKL mandat att lösa bemanningskrisen tillsammans med oss.

- Det är talande att det folkliga stödet för lönehöjningar till sjuksköterskor är så stort att svenska väljare är beredda att betala mer skatt. Detta är en tydlig signal till politikerna att väljarna ser höjningar av vårdpersonalens löner som lösningen på vårdens utmaningar. Nu krävs kraftfulla och långsiktiga politiska åtgärder för att minska lönegapet till manligt dominerade yrken med samma utbildningslängd och svårighetsgrad.

- Den långa akademiska utbildningen måste löna sig. Det är dags att uppgradera vårdyrket så att sjuksköterskor, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker och annan vårdpersonal ges rätt förutsättningar att göra sitt jobb och vill stanna i vården.

Att biomedicinsk analytiker blev ett legitimationsyrke var ett nödvändigt steg och nu är det dags att ytterligare förbättra förutsättningarna för den här viktiga yrkeskategorin. Därför kräver Vårdförbundet att en nationellt reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker ska införas. Det är centralt för att fler ska vilja utbilda sig till biomedicinska analytiker och för att säkra kompetensförsörjningen inför de stora pensionsavgångarna.

Politikernas förslag om öronmärkta pengar till vidareutbildning av vårdpersonal är en viktig pusselbit. Det behövs också ett tryck på att medlen faktiskt används. Arbetsgivarna har i dagsläget ofta inte möjlighet att släppa personal till utbildningarna. Vi vill att kommande regering lagstadgar om huvudmännens ansvar att vidareutbilda, så att man förmås planera verksamheten bättre.

Det är glädjande att utredningen har hörsammat Vårdförbundets synpunkter om att nyansera diskussionen genom att omfatta fler yrkesgrupper. Den pågående debatten breddas till att omfatta hälsosamt och tryggt arbete i hela vården och det är bra. Utsattheten för våra medlemmar finns inte bara inom ambulans- och akutsjukvården även inom psykiatri, förlossning, hemsjukvård, äldrevård och barnkliniker, säger Sineva Ribeiro.

- Det ska vara nolltolerans mot sexuella trakasserier. Det är viktigt att man är tydlig både i regelverk och att det finns kunskap och handledning för samtal på arbetsplatsen. Det finns ett mörkertal av trakasserier som sannolikt inte rapporteras och det i sig är ett problem. Här har arbetsgivaren ett stort ansvar att utreda, åtgärda och förebygga sexuella trakasserier.

- Sexuella trakasserier från kolleger och överordnade är helt oacceptabelt och arbetsgivarna behöver uppenbarligen agera mer kraftfullt för att motverka detta. Detta är ett resultat av bristande ledarskap och arbetsmiljöarbete från arbetsgivarnas sida. Det beror också på de traditionella hierarkier som fortfarande förekommer inom vården. Det är dags att riva de föråldrade maktstrukturerna.

- Vårdförbundets fackligt förtroendevalda har en mycket viktig roll på arbetsplatserna. Vi uppmanar våra medlemmar att ta kontakt med oss för rådgivning och för att driva ärenden. Vi måste prata om frågorna på arbetsplatserna och stötta varandra. Vårdförbundet har större möjligheter att driva ärenden än vad Diskrimineringsombudsmannen har, eftersom vi utreder alla ärenden