Aktias Ekonomiska översikt 3/2010
Pressmeddelande
fritt för publicering
30.9.2010 kl. 10.00
Aktias Ekonomiska översikt 3/2010
Tyngdpunkten i världsekonomin flyttas allt snabbare till Asien
Uppsvinget har börjat snabbare än väntat i Finland men svackan är mycket djup
De främsta frågorna i dag är 1) huruvida exit i stimulanspolitiken kommer att
lyckas, 2) om statliga skuldkriser i stil med Grekland kan undvikas och 3) hur
brant den framtida tillväxtkurvan i de utvecklade länderna blir, då deras
sammanlagda skuldsättning är större än någonsin. Om och när tillväxten i de
utvecklade länderna blir klart långsammare än före krisen, kommer finanskrisen
med sina efterverkningar att allt snabbare skjuta tyngdpunkten i världsekonomin
till Asien.
Vi prognostiserade redan i januari 2009 att stimulansen lyckas och ett uppsving
i världsekonomin kommer mot hösten 2009. Så blev det. Världshandeln, som rasade
när finanskrisen eskalerade, vände i en snabb uppgång våren 2009 då tillväxten
kom i gång i Asien och finansieringen för företag inom utrikeshandeln lättade.
Tillväxtländerna fortsätter att växa så kraftigt att tillväxttakten inom
världshandeln närmar sig takten före krisen, trots att produktionen och
utrikeshandeln i de utvecklade länderna kommer att växa mer dämpat än före
krisen.
I USA har centralbanken aldrig varit lika aggressiv som under krisen. När detta
kombinerades med en hyperexpansiv finanspolitik var stimulanssatsningen
antagligen större än någonstans någonsin. Recessionen i USA, som började i
december 2007 och tog slut i juni 2009, var den längsta sedan den Stora
Depressionen.
I euroområdet började recessionen våren 2008. Europeiska centralbanken vände
styrräntan nedåt i oktober 2008 och pressade den till 1,0 % i maj 2009.
Samtidigt introducerade ECB, såsom många andra centralbanker, verktygslådan för
okonventionell centralbankspolitik. Till följd av nedgången i räntorna, den
bättre tillgången på finansiering, återhämtningen av världshandeln och den
nationella stimulansen vände ekonomin i Tyskland och Frankrike uppåt redan våren
2009. I hela Europa inföll konjunkturvändningen i juli-september 2009.
Tillspetsningen av den grekiska skuldkrisen stoppade inte återhämtningen i
euroekonomin, och nu verkar Grekland kunna uppfylla sina skyldigheter med
framgång.
Som en följd av stimulansåtgärderna kommer de utvecklade ländernas sammanlagda
skuld att bli större än någonsin tidigare. Finansieringsbehovet för skulden kan
leda till att de långa räntorna stiger avsevärt. Detta skulle även återspeglas
på räntorna på företagslån. Om de långa räntorna stiger märkbart samtidigt som
penningpolitiken stramas åt och budgetunderskotten avvecklas, kommer
finanskrisens efterverkningar att begränsa tillväxten i de skuldsatta länderna
kraftigare än man i dag vågar förutspå.
I Finland började recessionen sommaren 2008 och slutade sommaren 2009.
Recessionen var inte lång men däremot unik i sin slagkraft. År 2009 krympte BNP
med 8,0 % dvs. mera än någonsin sedan inbördeskriget 1918. De värsta hotbilderna
om ökad arbetslöshet realiserades inte och skadorna kan inte jämföras med
förlusterna under depressionen i början av 90-talet.
Enligt statistiken från i somras skulle återhämtningen i Finland ha avbrutits
under slutet av förra året och landet hamnat i en ny recession. Den statistik vi
har tillgång till i dag visar att återhämtningen har fortsatt i ett års tid
redan. Då man i samband med en statistikrevidering höjde utgångsläget för
innevarande år med 0,8 % och då tillväxten under andra kvartalet i år
överträffade alla förväntningar har BNP-prognos efter BNP-prognos reviderats upp
efter sommaren. Enligt Aktias prognos ökar BNP med 3,0 % både 2010 och 2011.
Tillväxttakten stabiliseras dock redan under nästa år till cirka 2 % för att
därefter variera nära denna nivå. Medeltillväxten i vår ekonomi kommer alltså
att bli klart lägre än vad vi vant oss vid före krisen. En för snabb åtstramning
av den ekonomiska politiken vore ett stort misstag som kunde äventyra en gynnsam
utveckling.
Recessionen slutade snabbare än många trodde. Aktiviteten kommer att vara matt
en lång tid framöver, och vår BNP kommer inte att närma sig toppsiffran från
våren 2008 förrän 2012. Därför ligger uthålligheten i den offentliga ekonomin
och tryggandet av välfärdstjänster högst upp på den ekonomisk-politiska agendan.
På medellång sikt försämras tillväxtmöjligheterna i Finland av att vår
konkurrenskraft minskat då lönerna under de senaste åren stigit mera hos oss än
i våra konkurrentländer.
Krisen har lärt oss att den ekonomiska politiken har en central roll också i den
moderna, globaliserade världen. Doktrinerna och de bakomliggande ekonomiska
lärdomarna kräver dock en djupgående omvärdering.
När aprilprognosen skrevs gick debatten het kring exitstrategierna i den
ekonomiska politiken, dvs. avveckling av stimulans innan inflationsförväntningar
hinner stiga. I maj tog Greklandskrisen all uppmärksamhet. Under sommaren blev
USA det största orosmomentet då risken för double-dip och deflation
aktualiserades. Centrala förändringar i prognosklimatet sedan april:
- I USA överträffade den ekonomiska tillväxten tack vare hyperstimulansen alla
förväntningar kring årsskiftet, och konsensusförväntningen för våren var att
tillväxten skulle stabiliseras till 3-3 ½ % 2010-11. Å andra sidan var det många
med oss som räknade med att tillväxten pressas till under 2 % redan före
sommaren. Så blev det och nu pågår en omfattande nedrevidering av
konsensusförväntningen.
- Risken för överhettning i Kina har minskat då tecknen på att hypertillväxten
jämnar ut sig ökade under sommaren.
- Skepticismen angående de europeiska tillväxtmöjligheterna fick enorma
dimensioner i våras på grund av finanskrisen i Grekland, men tack vare goda
tillväxtsiffror stärktes tilltron till euroekonomin under sommaren. Samtidigt
har också tron på att Grekland klarar av sina sparåligganden förstärkts. Allmänt
taget har man mycket mera tillförsikt till euroområdets ekonomiska tillväxt nu
än i april, och detta trots att det är allt mera uppenbart att tillväxten i de
olika länderna är ojämn.
-Diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning håller på
att
krypa upp på agendan igen. Trots att pressen på priserna inte är stor på kort
sikt ser vi fortfarande sannolikheten för en egentlig deflation som liten. Det
är svårare att bedöma sannolikheten för att inflationen accelererar på längre
sikt. Om penningpolitiken stramas åt och centralbankernas exit realiseras
tillräckligt snabbt är det osannolikt att inflationen släpps lös. Om
hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid blir risken för
inflation 2012-13 verklig. Greklandskrisen i Europa och en ökad ekonomisk
pessimism i USA har flyttat vändningen i räntepolitiken till en senare tidpunkt
än tidigare väntat.
-En allt allmännare frågeställning är hur den potentiella produktionens
tillväxttakt påverkas av den ökade statsskulden i utvecklade ekonomier.
Skuldsättningen i de olika länderna har gått i otakt, vilket gör det mycket
svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för.
-När världsekonomin hämtar sig ökar den hyperlätta penningpolitiken oron för en
prisbubbla inom råvaror.
-Trots att Finland som ett exportdrivet land led av kollapsen i världshandeln
mer
än många andra har återhämtningen i världshandeln återspeglats i vår export
först nu. Vår export till Ryssland minskade speciellt kraftigt och har inte ens
börjat repa sig trots att den ryska importen ökat betydligt.
Centrala ekonomiska siffror
-Tillspetsningen av finanskrisen hösten 2008 ledde till en våldsam nedgång i
världshandeln. En allvarlig recession spred sig och en global upprepning av
depressionen på 30-talet undveks bara tack vare en unik aggressivitet i den
ekonomiska politiken. Recessionen i världsekonomin tog slut sommaren 2009. År
2010 kommer världs-BNP att växa med över 4 %. Tillväxten mattas av något 2011
och avmattningen fortsätter 2012.
-På kort sikt är inflationen inte något ekonomisk-politiskt problem i de
utvecklade länderna. Någon större risk för deflation föreligger inte heller. Om
penningpolitiken hålls ultralätt en längre tid ökar dock inflationsriskerna på
lång sikt.
-Den allvarliga recessionen i USA började i december 2007. Tack vare en våldsam
stimulans tog den slut i juni 2009. BNP kommer att växa med 2,7 % 2010 trots att
tillväxten redan mattats av betydligt. Osäkerheten till följd av sommarens
dåliga ekonomiska siffror fördröjer styrräntans vändning uppåt till nästa vår.
Det är nödvändigt att avveckla hyperstimulansen i tid för att hindra
inflationsförväntningarna från att öka och nya bubblor från att blåsas upp.
Avvecklingen av stimulansen kommer att bromsa tillväxten som kommer att ligga på
2 % 2011-12.
-Kinas BNP växer med 9,8 % 2010, med 9,0 % 2011 och med 8,5 % 2012.
-Euroekonomin lämnade recessionen sommaren 2009. Krisen i Grekland befarades
äta
upp möjligheten till tillväxt i euroområdet. Så blev inte fallet, och tillväxten
i april-juni överträffade alla förväntningar, speciellt i Tyskland. Euro-BNP
växer med 1,7 % i år och med 1,6 % nästa år. År 2012 kommer tillväxten att vara
1,5 %.
-Osäkerheter i anknytning till euroländernas statsskuld bröt fram som följd av
Greklandskrisen, och de har skjutit upp den penningpolitiska räntevändningen med
månader. Europeiska centralbanken ECB vänder styrräntan uppåt före sommaren, och
i slutet av 2011 kommer styrräntan att ligga på 1,75 %.
-För att penningpolitiken ska kunna vända våren 2011 förutsätts att uppsvinget
i
ekonomin visar sig vara uthålligt och statliga skuldkriser i stil med Grekland
undviks. Om tecken på en ny recession dyker upp enligt double-dip-scenariot
och/eller finansmarknaden hamnar i en ny kris, fördröjs normaliseringen av
penningpolitiken. Vi ger ett hotscenario där tillväxten i USA sjunker nära noll
under de närmaste kvartalen en sannolikhet på 40 % och en avmattning som leder
till en ny recession en sannolikhet på 30 %. I euroområdet är dessa
sannolikheter mindre: 35 % respektive 20 %.
-Även om den akuta krisen är över kommer aktiviteten i de utvecklade länderna
att
vara dämpad långt framöver. En kris inom finans- och penningpolitiken samt ökad
statsskuld begränsar de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt i flera år. Den
kommer att vara mer dämpad än sedvanligt till andra hälften av årtiondet.
-I Finland var recessionen bara några månader lång, men den hade en oerhörd
styrka, och BNP minskade med 8,0 % 2009. Återhämtningen inleddes hösten 2009 och
då den starka tillväxten under andra kvartalet överträffade förväntningarna
kommer BNP att växa med 3,0 % både 2010 och 2011. Redan under nästa år kommer
tillväxten dock att normaliseras till ca 2 %. BNP i Finland närmar sig toppnivån
från våren 2008 först i slutet av prognosperioden.
-Den finländska ekonomiska tillväxten fortsätter något starkare än
medeltillväxten i euroområdet. Vår tillväxtfördel beror bl.a. på att vi har
mindre behov att strama åt finanspolitiken, tyngdpunkten i vår export ligger på
Asien och vår banksektor har en bättre kreditgivningsförmåga. Å andra sidan har
löneökningen, som hos oss varit snabbare än i konkurrentländerna, försämrat vår
priskonkurrenskraft och detta anstränger tillväxtmöjligheterna inom exporten.
-Ökningen av arbetslösheten har understigit alla prognoser. Arbetslöshetsgraden
stiger från fjolårets 8,2 % till 8,5 % 2010 och sjunker till 7,9 % 2011 och
vidare till 7,5 % 2012. Inflationen kommer att vara 1,1 % 2010, 2,2 % 2011 och
2,0 % 2012.
Centrala osäkerheter och hot
Den globala recessionen är över och världsekonomin kommer att växa med över 4 %
2010. Tillväxten mattas av bara litet 2011-12. Återhämtningen har fått stöd
genom 1) expansiv penningpolitik, 2) expansiv finanspolitik, 3) normalisering av
finansmarknaden och 4) ökat förtroende. I hotscenariot avbryts återhämtningen
t.ex. på grund av att det uppstår nya störningar på finansmarknaden,
råvarupriserna stiger kraftigt eller man upphör med stimulanspolitiken för
tidigt.
Det finns ett flertal källor till osäkerhet. Kommer finansmarknaden att drabbas
av nya störningar? Kommer vi att uppleva en likadan kris som i Grekland någon
annanstans? Kommer den privata konsumtionen att öka i de utvecklande länderna
eller kommer den höga arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Börjar
företagen investera? Lyckas exit i den ekonomiska politiken? Klarar
bostadsmarknaden av högre låneräntor?
Om centralbankernas exit verkställs i rätt tid på båda sidor om Atlanten är det
osannolikt att inflationen tar fart. Om hyperstimulansen i den ekonomiska
politiken inte avvecklas i tid blir risken för inflation verklig på längre sikt.
Kinarisken är att den ekonomiska politikens exit försvagar tillväxten för
mycket. En nedgång i kinesisk import skulle förutom Asien även påverka
råvaruproducenter i Afrika och Sydamerika. Kina är en central marknad också för
Europa och USA. För närvarande anser vi Kinariskerna vara hypotetiska. I det
långa loppet är det främst miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga
stabiliteten som hotar den kinesiska framgångssagan.
Den kortsiktiga osäkerheten är inte särskilt stor i Finland. Riskerna gäller
främst återhämtningen av exporten, uppgången i sysselsättningen och
konsumenternas förtroende. Ett stort orosmoment är den till följd av
löneuppgången 2003-09 försämrade konkurrenskraften. När den elektrotekniska
industrin har mognat till en sektor med låg tillväxt och befolkningen fortsätter
att åldras saktar trendtillväxten i vår ekonomi av varaktigt. En risk på lång
sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera
en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från
Kontinentaleuropa bekanta misstagen i mottagningen och anpassningen av
invandrare som leder till marginalisering?
Det största globala hotet på lång sikt gäller klimatförändringen och
reduceringen av växthusgaserna. En annan framtida megautmaning - som förutom
alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) -
har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det.
Aktias ekonomiska översikt
Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas
från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors;
kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi.
AKTIA BANK ABP
Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543
Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294
Distribution: Massmedier
