Nya rön om ärftlighet för prostatacancer
För första gången har forskare beräknat riskerna för att drabbas av mer eller mindre allvarliga former av prostatacancer hos dem som har sjukdomen i släkten. De nya och delvis överraskande forskningsresultaten kommer i en omfattande studie från universiteten i Lund, Uppsala och Umeå.
Det är väl känt att män med prostatacancer i släkten har en ökad risk att drabbas av sjukdomen. Man räknar t.ex. med att bröder till män med prostatacancer har en dubblerad risk. Men vad innebär egentligen en dubblerad risk? Prostatacancer är många gånger en beskedlig åkomma som inte behöver behandlas, andra gånger är det en dödlig sjukdom. Det är naturligtvis en viktig skillnad om mannen har ökad risk att drabbas av den ena eller den andra formen, men det har fram tills nu inte funnits någon kunskap om hur stora dessa risker är.
Svenska forskare har nu studerat cancerrisken hos över 50 000 bröder till män med prostatacancer.
De män som bara hade en bror som drabbats hade 30 procent risk att själva få diagnosen före 75 års ålder, vilket kan jämföras med 13 procent genomsnittlig risk för svenska män. Risken att drabbas av en mycket allvarlig prostatacancer var dock avsevärt lägre, 9 procent (att jämföra med 5 procent genomsnittlig risk).
De män som hade både en far och en bror med prostatacancer hade betydligt högre risk: 48 procent för någon form av prostatacancer och 14 procent för den mycket allvarliga formen.
Forskarna undersökte också hur risken påverkades av hur allvarlig prostatacancern var hos en tidigare drabbade bror eller far. Risken för en allvarlig prostatacancer var i stort sett lika hög hos dem vars bror haft den beskedligaste formen som hos dem som hade allvarlig prostatacancer i familjen.
- Detta är ett överraskande och viktigt forskningsresultat, som behöver spridas till allmänheten och inom sjukvården. Män vars far eller bror har en lindrig, obehandlad prostatacancer tror nog inte att detta ökar deras egen risk för en allvarlig prostatacancer. De kanske inte ens vet om att de har prostatacancer i familjen, säger docent Ola Bratt vid Lunds universitet, som lett forskningsprojektet.
- Män med två eller flera nära släktingar med prostatacancer bör rekommenderas prostatakontroller från 40-50 års ålder, enligt de nationella riktlinjerna. Detta stämmer väl överens med våra resultat, fortsätter han.
Kontrollerna innebär regelbundna blodprov (PSA), eventuellt även undersökning av prostatakörteln via ändtarmen med ett finger eller med ultraljud och vävnadsprover. Även män utan prostatacancer i familjen kan välja att ta PSA-prov. Socialstyrelsen har gett ut en kort broschyr om fördelar och nackdelar med PSA-prov. Den ska finnas på alla vårdcentraler, men kan också laddas ner från Socialstyrelsen: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-8-4
Resultaten publiceras i Journal of the National Cancer Institute, och studien utgår från forskningsdatabasen PCBaSe, som bl.a. finansierats av Vetenskapsrådet och Cancerfonden. Huvudansvarig för PCBaSe är Pär Stattin, professor i urologi vid Uppsala och Umeå universitet.
Ola Bratt, Linda Drevin, Olof Akre, Hans Garmo & Pär Stattin: ”Family History and Probability of Prostate Cancer, Differentiated by Risk Category – a Nationwide Population-based Study”, publicerad online i Journal of the National Cancer Institute den http://jnci.oxfordjournals.org/lookup/doi/10.1093/jnci/djw110
För mer information om studien, kontakta:
Ola Bratt, docent i urologi, Institutionen för translationell medicin vid Lunds universitet och urologläkare vid Cambridge University Hospital, England. Telefon: 0044-7982-900043, e-post: ola.bratt@med.lu.se
