Citat

I mer än ett decennium har Riksteatern drivit LÄNK. Det har utvecklats till en egen rörelse inom Riksteatern, där ungdomar engagerar sig runtom i Sverige. Den nationella festivalen visar bara en bråkdel av alla de föreställningar som har spelats av ungdomar i hela landet. Deras engagemang och den mängd av talang man ser ger mig hopp om scenkonstens framtid i Sverige.
Dritëro Kasapi, teaterchef på Riksteatern.
LÄNK är ovärderligt som plattform för en ny generation scenkonstnärer, men också för manusutvecklingen i svensk teater. Det är Sveriges största projekt för att utveckla nyskriven dramatik. Vi beställer, trycker och sprider massor av manus från både etablerade dramatiker och nya röster. En unik och utmanande plats för dramatiker att prova nya idéer, i direkt dialog med unga.
Malin Axelsson, konstnärlig ledare för Riksteatern Barn&Unga.
Jag har länge känt att om jag ska göra en föreställning ska den heta Head Peace och ju mer jag började tänka på namnet blev jag inspirerad av de olika betydelserna. Ordagrant blir det huvudfred, en annan betydelse kan vara en huvudkrona, något som en person blir rak i ryggen av att bära, ett slags statement. Jag hoppas kunna utforska det head space som krävs för att kunna vara sig själv, sin egen main piece- inte side piece i sitt liv, eller iallafall inspirera till att fler utforskar det, att hitta sinnesro
Niki ”Awandee” Tsappos, skapare och koreograf för Head Peace
Vi vet rätt så mycket om rymden och stjärnorna, men ändå inte allt- vi vet inte var det börjar och slutar. Det kan även gälla oss själva, som individer. Vi talar om det superintima- det inre universum och det stora, okända universum som finns utanför vår comfort zone. Vi har arbetat väldigt mycket med de parallellerna, att hålla de aktiva i vårt skapande av verket. Känslan jag hoppas att vi lyckas skapa kan liknas till den vid ett stjärnfall. Om man har lyckats se det, känns det speciellt, nära och intimt - samtidigt som det sker långt borta
Niki ”Awandee” Tsappos
Jag hoppas att Head Peace kan vara en del i att bredda representationen inom svensk scenkonst, att den reflekterar vår publik och att fler vill komma ut och uppleva den. Head Peace ska vara ett tryggt rum där publiken kan få stanna upp, reflektera och hitta till sig själva. Scenverket är mitt bidrag till att främja sinnesro eller i alla fall skapa ett rum för att få det att hända
Awandee
Paula och jag pratade om att det vore så kul att göra något för Riksteatern och ville skapa en helaftonsföreställning utifrån en berättelse och samtidigt ha med sådant som vi inte har gjort tidigare, som musik och flera skådespelare. Vi har utgått från mina tidigare karaktärer som tidigare endast funnits med i sketcher och har gett de ett djup utifrån en berättelse om ensamhet
Anna Blomberg, skådespelare och dramatiker för Anna Blomberg sjunger ut.
Inspirationen kommer från alla Annas karaktärer och vad dem har gemensamt. Man får vara ödmjuk inför att de har vissa karaktärsdrag och faktiskt inte kan säga eller göra vadsomhelst. Man får leka med dom lite varsamt. Tematiken som gemenskap och ensamhet dök upp och i och med pandemin så förstärktes den tanken. Jag hoppas att publiken blir varma och glada och kanske ringer en vän dom inte pratat med på länge. Och att man inte kan låta bli att sjunga refrängerna en lång tid framåt
Paula McManus, dramatiker och regissör av Anna Blomberg sjunger ut
Tre Streck är min första soloshow som stand-up komiker. Det var därför viktigt för mig att det skulle bli ett personporträtt. Jag har valt att fördjupa mig i det jag grubblat över mest, mitt identitetssökande och förvirringen som uppstår i all code-switching som krävs, beroende på var man befinner sig. Det tog sin tid att sortera alla tankar och sätta fingret på alla de situationer som har fått mig att tänka till
Melody Farshin, stand up komiker och skapare av Tre Streck
–Jag hoppas att jag ska kunna väcka en igenkänning för de som delar erfarenheterna, kanske till och med sätta finger på känslor som vi försöker förtränga. Vi minns ofta vad vi kunnat skratta åt, längre än vad vi minns ett vinnande argument i en debatt, och att kombinera det med identitetsfrågor känns viktigt för mig. För den som inte känner igen sig så kan det bli en aha-upplevelse, en förståelse och en inblick från ett annat perspektiv
Melody Farshin, stand up komiker och skapare av Tre Streck
För mig är Firma Masker & Magi en berättelse om empati och om att kunna leva sig in i någon annans liv för en stund. Det är inte alltid så enkelt, ibland kanske det behövs en gnutta magi för att lyckas förstå en annan individ ordentligt. Samtidigt är detta en pjäs om tillit, kan ske främst till sig själv
Olle Törnqvist, regissör av Firma, Masker&Magi.
Min utgångspunkt är alltid att ett barn är hela sitt liv och med det menar jag att ett barn alltid är fullkomlig i sig självt, oavsett ålder. Därför vill jag ge den unga publiken precis det som vuxna förväntar sig av en teaterföreställning: bra manuskript, kompetenta skådespelare, väl utförd scenografi, masker och kostymer som talar samma språk och tydlig regi
Olle Törnqvist
Tillsammans med dansarna har vi minimerat och lyft bort, lager på lager har försvunnit, tills en liten kärna finns kvar. Denna kärna rör sig runt, runt. Ibland som en liten tornado, men allt som oftast som en vindpust, som kommer och försvinner. Lämnar något efter sig, tar fasta på en rörelse eller en outtalad tanke. Finns där i en minut eller två, eller för evig tid. För mig blir det kroppens och rörelsens tysta poesi
Kenneth Kvarnström
Det är otroligt roligt att Riksteatern ska presentera en Sverigeturné med ett helt nytt verk av Kenneth Kvarnström. Han är en av våra stora koreografer och har en sådan förmåga att skapa en helhet runt sina produktioner där koreografi möter konst. Personligen är jag även ett stort fan av Nils Frahm och att låta hans musik möta Kvarnströms koreografi kommer verkligen bli den perfekta symbiosen
Cecilia Suhaid Gustafsson, konstnärlig ledare för dans, Riksteatern.
Det här är tredje gången vi har Kenneth Kvarnström på arbetsresidens här på Falkhallen och det blir den andra urpremiären av honom som Rum för Dans presenterar. De små glimtar vi har fått se av arbetet ser riktigt spännande ut. Det är extra roligt att det är vår publik här i Halland, både i Falkenberg och Kungsbacka som blir de första att få uppleva den färdiga föreställningen, innan den drar ut på Riksteaterns turné
Marie Jönsson, verksamhetsledare för Rum för Dans
Det är en livslång konkurrens mellan systrarna och samtidigt ett ömsesidigt beroende. I grunden finns det också en stark kärlek som har med den gemensamma isoleringen mot omvärlden att göra. De är helt beroende av varandra,
Ann Petrén
En ytterligare faktor som är högst närvarande i relationen är den manliga blicken genom pappan som favoriserat den ena systern. Även om pjäsen handlar om systerskap är den samtidigt en spännande psykologisk thriller som vänder sig till alla, inte bara en kvinnlig publik,
Lotta Tejle
Det har varit både njutbart, lärorikt och inspirerande att få arbeta tillsammans med två av Sveriges bästa skådespelare. De har båda två ett stort register, från tragedi till komedi, som gör att historien utvecklar sig åt överraskande håll,
Anna Novovic
Det är med ödmjuk tacksamhet som jag tar mig an uppgiften att ge Linnéa Axelssons mästerverk Ædnan ett sceniskt uttryck. Jag vill fullt utnyttja versernas skönhet och smärta, deras klarhet och politiska sprängkraft i ett recitativ där skådespelarna i sina kroppar bär textens rytm, såväl som dess psykologiska rörelse,
Malin Stenberg, regissör
Ædnan är en berättelse som saknas varje gång man diskuterar rasism i Sverige. Det är ingen tvekan om att Ædnan har något livsnödvändigt att berätta för oss idag
Malin Stenberg
Jag har analyserat och arbetat genom manuset tillsammans med skådespelaren och det är bara att konstatera att vi har att göra med en verklighet som vi inte gärna pratar om. Därför känns det väldigt viktigt att temat om maskulinitetsnormer och våld lyfts fram. Vi behöver bryta de negativa maskulinitetsnormer som finns
Mindy Drapsa, regissör av Knockout! och konstnärlig ledare för Riksteatern Crea
Jag minns en situation för ett par veckor sedan då jag var på en fest , där det var en man som drog ett skämt med sexistiskt innehåll. Alla skrattade. Jag kunde inte ignorera detta utan kunde säga ifrån. Jag kunde förklara att skämtet inte är acceptabelt och att det sker enbart efter mäns villkor.  Vi kunde komma fram till ett samförstånd om att beteendet inte är okej och att alla män måste ta sitt ansvar. Det är tack vare dem verktyg jag har fått med mig från projektet och arbetet med denna föreställning som jag kunde känna mig stark nog att säga ifrån och skapa diskussion och förståelse. Det är vad jag önskar att publiken ska kunna göra efter att ha upplevt föreställningen och deltagit i samtalet efteråt
Mindy Drapsa
Jag vill undersöka hur detta har påverkat många genom min konstnärliga praktik. Folk kontaktar mig ofta, så jag vet att frågan är levande i både Finland och Sverige. Det här är mitt konstnärliga fredsprojekt
Anna Takanen, manusförfattare och skådespelare i Sörjen som blev.
Jag blev berörd av Annas bok, av berättelsen och språket. Det var som om den öppnade en dörr till en bekant men obearbetad del av Finlands historia. Och så är det också en universell berättelse om krig och flyktingskap som känns viktig att berätta och tala om. Det hände då och det händer nu, med ett mellanförskap och många obesvarade frågor som följd
Mikaela Hasán, regissör för Sörjen som blev
På ett sätt är politiken och politiker ett arkaiskt stoff, likt gudar eller superhjältar som vi betraktar på avstånd och som vi klär i övermänskliga attribut. Felfria, ständigt arbetande och aldrig osäkra. Föreställningen låter oss följa med i perspektivet pressekreterare och vän till en ”halvgud” som såklart är en vanlig och alldeles för dödlig människa. Det är även ett vittnesmål om andra kvinnor i den politiska toppen
Dennis Sandin, regissör av Väninnan
Denna förmåga att osökt göra så komplexa teman lättillgängligt har varit både en tillgång och en stor utmaning. Precis som en bok inte kan få med allt från verkligheten kan en pjäs inte få med allt från en bok. Det blir en tolkning, ett utsnitt, ett sätt att närma sig som kommer att kasta ljus på utvalda delar. Vid överföreningen till pjäs har jag försökt hålla Eva i handen och följa de stråk av glädje, ilska och sorg som jag uppfattat
säger Marie Persson Hedenius, manusförfattare av Väninnan.
Det här är väl vår femte turnésväng med Riksteatern. Överallt, har publik frågat efter låtar som de har hört. Vi har därför samlat ihop lite äldre godingar och blandat upp med nyskrivet material och lite nya aktuella funderingar kring vår tid,
Ronny Eriksson, upphovsperson för Greatest hittills
Vi har älskat att få turnera i Riksteaterns regi och möta alla fantastiska lokala arrangörer och publik runt om i landet. Jag hoppas att vi kan erbjuda lite nya funderingar när de går hem och lite skratt och gråt
Ronny Eriksson
– Landsbygdsupproret är inte till för staden. Det här riktar sig direkt till oss i periferin. Ett slags samhälleligt tankeexperiment där landsbygden med dess berättelser, erfarenheter och kultur får stå i centrum.  Genom musiken kan vi skapa samtal. Koppla ihop trådarna. Brodera ut. Väven växer. Väcker aktion. Och en vilja att ta makten över sin tillvaro, 
Samantha Ohlanders
Redan nu, ett år innan Landsbygdsupproret ska ha sin turnépremiär på Riksteatern ser vi att det finns ett enormt intresse från både våra arrangörer och publik i hela Sverige. Detta är ett bevis på att landsbygdens berättelser är en stor angelägenhet för vår publik men också att Samantha Olanders konstnärskap är efterfrågat,
Dritëro Kasapi, teaterchef, Riksteatern
I vår teaterrepertoar fortsätter Riksteatern på den inslagna vägen med det nyskrivna, det vågade, det internationella och det musikaliska. Vi fortsätter att erbjuda en mångfald av erfarenheter som gestaltas av en mångfald av konstnärskap,
Dritëro Kasapi, teaterchef på Riksteatern.
Vårens repertoar speglar verkligen den bredd, både i genre och uttryck som vi vill presentera på Riksteaterns danskonstscen. Vi har med oss både prisbelönade koreografer och debutanter som alla bjuder in publiken till en koreografiskvärld skapad i en blandning av klassisk, modern dans och hiphop. Vi kommer att kunna erbjuda publiken en mångfacetterad repertoar och jag hoppas att de kommer att njuta av den nyskapande danskonsten vi kommer att turnera med i hela landet,
Cecilia Suhaid Gustafsson, konstnärlig ledare för dans, Riksteatern.
Jag vill erbjuda publiken en upplevelse av den samtida dansens mångfald, att den inte enbart är ett hantverk utan en del av ett vidgad konstbegrepp som innehåller koncept, avsikt och metod. Dagens teater ändras och nya format utvecklas, och på så sätt blir vi alla en del i den förändring som pågår
Claudine Ulrich, danskonstnär och skapare av Room X
Det blev naturligt och logiskt att fokus skulle ligga på danskonstnärerna och deras konstnärskap, där Claudine och jag bäddar in deras verk i ett sammanhang. Vi har skapat ett ramverk med en tematik där enskilda verk både kan vara autonoma och relationella i de gränsytor som uppstår mellan olika verk, och den atmosfär och puls som Room X har
Miguel Cortés, danskonstnär och skapare av Room X
Jag hoppas att publiken låter sig bli översköljda av dansverket. Pianomusiken är minimal, men koncentrerad, ett slags destillat av möjligheter och förfiningar. Ibland finns det en lekfullhet, ett tåtramp, en (sned)vridning, en liten förflyttad förskjutning som infinner sig i musiken och samtidigt i dansarnas olika kroppsdelar, som fångar upp, förvaltar och skickas iväg i en ny bana i världsrymden, eller i den egna fantasin. Det är här och det är nu det sker, svårfångat och lätt förgånget, som man sa en gång i tiden,
Kenneth Kvarnström, skapare och koreograf för pianotopografier.
Det är otroligt roligt att Riksteatern ska presentera en Sverigeturné med ett helt nytt verk av Kenneth Kvarnström. Han är en av våra stora koreografer och har en sådan förmåga att skapa en helhet runt sina produktioner där koreografi möter konst. Personligen är jag även ett stort fan av Nils Frahm och att låta hans musik möta Kvarnströms koreografi kommer verkligen bli den perfekta symbiosen,
Cecilia Suhaid Gustafsson, konstnärlig ledare för dans, Riksteatern.
Dörrarna står öppna för alla nyfikna! Vi har ett matigt program med dans, konst och föreläsningar, och även workshops för barn och unga som vill skapa själva. Dessutom blir det en festlig utdelning av Konstnärsnämdens Birgit Cullberg-stipendium , som för andra året i rad går till en av Riksteaterns residenskonstnärer
Anna Hemström, scenkonstkonsulent på Riksteatern Väst
Med pjäsen XOXO vill jag presentera en motvikt till den ofta råa internetkulturen och ge tonåringar ett alternativt perspektiv på de underverk som våra kroppar kan erbjuda. Via internet konfronteras tonåringar mycket tidigt med stora mängder bilder och filmer med nakna kroppar och sexuellt explicit innehåll. Jag tror att det är avgörande att tonåringar får möjlighet att introduceras till en respektfull och varierad idé om vad fysisk intimitet kan vara innan de gör sina första erfarenheter och lär känna sin kropp utan rädsla, skam eller orealistiska förväntningar.
Sebastian Matthias, koreograf och skapare av XOXO
Vi vill att Kulturpoddfestivalen ska ta avstamp i lusten att analysera, lusten att diskutera och lusten att blicka både framåt och bakåt, att skandalen ska undersökas som en viktig kulturbärare som genom tiden gått hand i hand med utvecklingen av kulturen.  Det har varit viktigt för oss att poddarna ges möjlighet att bidra med sina egna unika ingångar och tonalitet på temat – att vi ser skandalen från en rad olika perspektiv. Med vårt urval av poddar har vi försökt skapa detta
Magnus Aspegren, VD för Riksteatern
Sign Language Arts är ett projekt som visar precis vad Riksteatern är och ska vara, nämligen att det utvecklar konsten, har en internationell utblick och är angeläget
Dritëro Kasapi, teaterchef på Riksteatern
Varje land har sitt eget teckenspråk men med Visual Vernacular (VV) kan vi förstå varandra utanför de nationella gränserna. Det bidrar till att teckenspråket blomstrar i form av teckenspråkspoesi i sociala medier, vilket är helt fantastiskt. Men var började det och vilka ramar ska de professionella teckenspråkspoeterna och VV konstnärerna förhålla sig till? Med de här frågorna som grund vill vi börja utforska olikheter, skillnader, strukturer och mönster för den teckenspråkiga konsten
Mindy Drapsa, konstnärlig ledare för Riksteatern Crea
Historien om Nokia är också en berättelse om det finska folket. Nokias framgångar har förmodligen förändrat Finland mer än något annat sedan urbaniseringen på 1950-talet. Fokus i pjäsen ligger i ledarna och de svåra beslut de var tvungna att fatta på vägen
Mikko Kouki, regissör för Nokia
Historien om Nokia är också en berättelse om det finska folket. Nokias framgångar har förmodligen förändrat Finland mer än något annat sedan urbaniseringen på 1950-talet. Fokus i pjäsen ligger i ledarna och de svåra beslut de var tvungna att fatta på vägen
Mikko Kouki, regissör för Nokia
Utöver att uppleva kultur så tycker vi det är viktigt att man också undersöker och reflekterar kring vad kultur faktiskt betyder för människan och samhället vi lever i. Därför vill vi med Riksteaterns Kulturpoddfestival initiera ett samtal om kulturen, Sverige och samtiden. Vår förhoppning är att de samtal som sker i poddarna ska sprida sig till fikabord, middagsbjudningar och släktkalas i hela Sverige,
Magnus Aspegren, VD på Riksteatern
Vår intention är att skandalen ska undersökas som en viktig kulturbärare som genom tiden gått hand i hand med utvecklingen av kulturen. Skandalen som ett bidrag till samhällsutvecklingen, skandalen som underhållning och skandalen som en förutsättning för modig konst och nya historiska vändningar. Med kulturpoddfestivalen som form kan dessa samtal lyssnas på långt utanför storstadsregionerna och teaterlokalerna. 
Magnus Aspegren
Båda priser uppmärksammar två viktiga utmaningar. I årsredovisning redovisar vi tydligt vår omfattande verksamhet under ett år då vi inte kunnat möta publiken, vilket sporrade oss och gav oss möjligheten att lyfta fram andra delar av Riksteatern. Detsamma gäller vår kreativa lösning då vi inte kunde bjuda in till en fysisk pressträff och istället tänjde på gränserna för mötet mellan scenkonst och media genom att presentera repertoaren genom vår snygga Repertoar in a box
Maureen Hoppers, kommunikationschef på Riksteatern.
Jag vill undersöka hur detta har påverkat många genom min konstnärliga praktik. Folk kontaktar mig ofta, så jag vet att frågan är levande i både Finland och Sverige. Det här är mitt konstnärliga fredsprojekt,
berättar Anna Takanen, manusförfattare och skådespelare i Sörjen som blev
Jag blev berörd av Annas bok, av berättelsen och språket. Det var som om den öppnade en dörr till en bekant men obearbetad del av Finlands historia. Och så är det också en universell berättelse om krig och flyktingskap som känns viktig att berätta och tala om. Det hände då och det händer nu, med ett mellanförskap och många obesvarade frågor som följd,
säger Mikaela Hasán, regissör för Sörjen som blev
Det här är ett sätt för mig att lämna verket vidare på. Lilavati var väldigt mån om att verket skulle leva vidare och hon letade länge efter den dansaren. Tyvärr hann hon själv inte vara delaktig i överlämnandet. Memory Lab är mitt sätt att komma närmare hur det ska gå till vid mitt överlämnande
säger Rani Nair, koreograf och dansare i Memory Lab
–Jag ville göra Ex framför allt för att arbeta med Marius von Mayenburg. Jag såg hans pjäs ”Eldansikte ”när jag var ung och knockades helt.  När jag fick frågan om att vara med kände jag att min karaktär ”Sibylle” var en utmaning som det inte gick att säga nej till. Hon är så arg, rasande och samtidigt fruktansvärt verbal, och under allt det så otroligt ledsen,
säger Helena af Sandeberg, skådespelare i Ex
–Jag hade hätska konversationer med kollegor om klass och hur de menade att det inte existerar längre. De försökte övertyga mig om att alla i vårt samhälle har tillgång till utbildning och därmed också chansen att få en karriär och en bra ekonomi. Jag håller inte med om detta och menar precis tvärtom. Det fick mig att vilja skriva en pjäs om hur samhälle och klass faktiskt definierar de mest privata besluten i våra liv, som vem vi älskar och får barn med, och vem som exkluderas från detta,
säger Marius von Mayenburg, manusförfattare och regissör för Ex