Betydande samhällsekonomiska värden på spel vid permanent nedmontering av Pajalas gruvområde

Konkursboet Northland Resources AB och konkursboet Northland Logistics

AB (tillsammans “Konkursbona”) önskar förmedla följande information.

Konkursförvaltaren Hans Andersson har beställt en samhällsekonomisk studie som har utförts av ÅF. Studien gör en bedömning av de konsekvenser en förtidig återställning och permanent nedmontering av gruvområdet för med sig för samhällsekonomin och för statskassan. I rapporten finns en kalkyl av det totala produktionsvärdet som skulle falla bort om en permanent nedmontering och styckning av produktionsanläggningarna tvingas fram. ÅF uppskattar det värdet till mellan 20-30 Miljarder SEK.

”Det är betydande värden som förstörs för samhället om vi tvingas permanent avställa en betydande gruvfyndighet och produktionsanläggning”, säger Konkursförvaltaren för Northlandbolagen Hans Andersson.

I rapporten från ÅF görs en beräkning av de kostnader och merkostnader som behöver sättas in för en förtida avställning och återställning av gruvområdet. De direkta kostnaderna för återställningen hamnar i storleksordningen 250-350 miljoner kronor, varav merparten av kostnaderna inträffar på kort sikt (mellan 1-4 år).

”Kostnaderna för efterbehandling bygger på att gruva och produktionsanläggning kan upparbeta produktionsvärden som avsätts och säkerställer efterbehandling. En förtidigt aktiverad efterbehandling förutsätter att resurserna avsätts från annat håll”, fortsätter Hans Andersson.

Den samhällsekonomiska rapporten behandlar framförallt en mycket större frågeställning. Vilka värden förstörs över den tilltänkta gruvans livslängd, i det fall den nedmonteras före det att den tjänat ut sin tid? Dagens priser är för låga för att kunna motivera gruvproduktion. Därför blir den avgörande frågan om gruvan ska sättas i ett viloläge i något eller några år, eller om istället en förtida avveckling och slutlig nedmontering av gruvanläggningar och förädlingsverk ska genomföras.

ÅF har beräknat de produktionsvärden som genereras över en naturlig livslängd för gruvsystemet till mellan 20 och 30 Miljarder kronor. Det ställer analysen mot de direkta, indirekta och nya kostnader som uppstår om en förtida avveckling sker. Där finns naturligtvis de återställningskostnader som tidigare angivits, men också förlorade skatteintäkter för stat och kommun, samt förlorade arbetsgivaravgifter. Det direkta bortfallet beräknas i rapporten till uppskattningsvis 4 Miljarder kronor inom de närmaste 20 åren. Så mycket som 1 miljard av bortfallet av skatteintäkter kan inträffa under de närmaste fyra åren.

Därutöver kan så småningom kostnader för permanent nedmontering av elnät och elanläggningar tillkomma med ytterligare betydande ekonomiska konsekvenser, samtidigt som redan genomförda investeringar i vägnät och omlastningskapacitet mellan väg och järnväg inte kan räknas hem. En konsekvensanalys för totala kostnader för arbetslöshet och sociala kostnadsökningar är också beräknad till drygt 500 miljoner kronor, som inte är medräknad i summeringen ovan.

”Samma frågeställningar som nu, hanterades av svenska staten för drygt trettio år sedan när järnmalmspriserna hastigt föll till mycket låga nivåer. Då bestämdes att de omfattande investeringar som skett i Svappavaara inte skulle förstöras genom förtidig avveckling. Sett i backspegeln var det ett rätt strategiskt beslut. Med historiebilden klar är det tydligt att de värden som realiserats där under de senaste tio åren, inte kunnat ske om tillgångarna istället styckats upp”, avslutar Hans Andersson.