Så avlar du för hållbara hästar
Det börjar dra ihop sig för avelssäsong – bruksprovet för SWB är klart och hingstvisningarna duggar tätt just nu. Frågan är hur man ska resonera för att avla fram en sund och hållbar häst, oavsett ras? Och #stoppahältan redan i avelsarbetet? Karl-Henrik Heimdahl, veterinär hos Agria Djurförsäkring delar med sig av sina tips och goda råd.
Vad är det absolut viktigaste att tänka på om man vill maximera möjligheterna att få en sund fölunge som växer upp till en hållbar häst?
Oj, den frågan kräver ett långt svar. Men om jag ska välja ut de viktigaste delarna, tycker jag att man ska vara noga med vilket sto man betäcker. Hon ska vara sund, ha en bra exteriör, ett trevligt temperament och fungera bra i arbete. Om hon betäcks med en lika sund hingst, gärna en som bevisat sin hållbarhet genom ett antal år i sporten ökar möjligheterna att få en hållbar avkomma.
Varför är exteriören - utseendet på hästen - så viktigt för hållbarheten? Vad är en ”dålig exteriör”?
En häst som har inkorrekta benställningar, är oproportionerligt lång, kort eller har svankig rygg, låg halsansättning, för raka eller väldigt vinklade hasor, har dåliga hovar och så vidare är mindre hållbar. Det är jobbigare för den att använda sin kropp, vilket gör att det sliter mer och ökar risken för skador. En häst som däremot inte avviker exteriört, utan är ändamålsenligt byggd använder sin kropp på ett sätt som bygger upp muskler och avlastar leder och ligament. Det ger bra förutsättningar för hållbarhet.
Måste båda föräldrarna vara korrekta, räcker det inte med att hingsten är perfekt?
Ytterst få hästar är fullständigt korrekta, men de får inte avvika för mycket. Hingstar som är godkända för avel har passerat nålsögat, liksom ston som gått unghästtester med klass 1 eller diplom. Leta efter en hingst som förstärker stoets positiva egenskaper och undvik att använda en hingst med liknande svagheter som stoet har. Till exempel bör ett sto som är lindrigt inåttåad varken betäckas med en hingst som är inåttåad eller utåttåad, utan en med korrekt benställning.
Vissa hingstar sägs vara fria på röntgen och andra inte. Hur ska jag resonera kring det, när jag väljer hingst?
De flesta avelsförbund kräver att hingstar som ska verka i avel är röntgade. Vissa avelsförbund tolererar mer avvikelser på röntgen än andra och tillåter till exempel hingstar med lösa benbitar i avel. En del avelsförbund har rutiner där de följer upp och röntgar avkommorna avseende förekomst av osteochondros (OCD), så kallade ”lösa benbitar”, i syfte att se hur stor ärvbarhet av OCD som varje enskild hingst uppvisar. SWB har sedan länge en policy att inte tillåta hingstar med OCD att verka i avel. Det är du som stoägare som fattar beslut om vilken hingst du vill betäcka med och vilka risker du i så fall är beredd att ta.
Bör jag röntga mitt sto före betäckning?
Hingstar med OCD godkänns inte i SWB avel, men det är upp till varje uppfödare att skaffa sig kunskap om statusen hos sitt avelssto. OCD-ärftligheten är lika stor från stoets sida som från hingstens. Om man vill bedriva seriös avel med avseende OCD, bör man veta stoets status innan hon sätts in i avelsboxen.
Finns det något mer jag ska tänka på för att avla fram en hållbar häst?
Det är viktigt att skapa optimala uppväxtförhållanden för fölungen för att den ska utvecklas till en stark och hållbar individ. Korrekt och noggrann utfodring av sto och senare även av fölet är viktigt. Fölet och den unga individen bör ha möjlighet att röra sig på tillräckligt stora, gärna kuperade ytor i grupp med jämnåriga. Det skapar goda förutsättningar för hållbarhet och styrka. Brist på motion hos den växande individen ger sämre styrka i den växande kroppen och därmed även sämre långsiktig hållbarhet.
Taggar:
