Trygg övergång från vinterutfodring till grönbete

För hästar kan det vara riskfyllt att släppas direkt på grönbete från vinterns stallutfodring. Frågan är hur övergången från stall till bete ska se ut för att minska risken för sjukdomar som kolik och fång? En färsk studie har undersökt problemet och rekommenderar hur hästägare kan göra för att undvika problem.

Ett forskarteam i Norge och Sverige presenterade nyligen en studie om hur övergången från vinterutfodring till bete påverkar hästens digestion och metabolism.

- Sjukdomar som kolik och fång är förhållandevis vanliga i samband med abrupta förändringar i utfodringen, som till exempel betessläpp, säger Cecilia Müller på Sveriges lantbruksuniversitet.

Bakom studien står forskarna Rasmus Bovbjerg Jensen och Phillip Pope från Norwegian University of Life Sciences som utförde arbetet i samarbete med Cecilia Müller från Sveriges lantbruksuniversitet. Den finansierades med hjälp av medel från Stiftelsen Hästforskning som årligen fördelar medel från Agrias forskningsfond.

Forskarteamet bakom projektet ville undersöka hur övergången från hösilage till grönbete påverkade koncentrationen av blodsocker och insulin samt grovtarmsmiljön hos hästen.

För att kunna ta prov från grovtarmen användes försökshästar där detta är möjligt. Fyra hästar användes och provtogs vid nio tillfällen under en 28-dagarsperiod. De första åtta dagarna utfodrades hästarna med hösilage, och från dag 9 började bete gradvis introduceras fram till dag 23 då hästarna enbart betade och inte utfodrades med något hösilage.

Blodprover analyserades med avseende på glukos, insulin, triglycerider och urea. Prover från grovtarmen analyserades för mikrobiell sammansättning och fermentationsprodukter samt pH-värde.

Den gradvisa övergången till bete gjordes genom att begränsa den tid som hästarna hade tillgång till betet. För att kunna uppskatta hur mycket bete hästarna åt användes så kallad strip-betning, då hästarna fick en ny remsa med bete varje dag. När den dagliga betestiden var slut klipptes det återstående gräset i remsan av och mängden gräs vägdes och jämfördes med mängden gräs från en lika stor remsa på samma betesmark, men där inga hästar betat. På så sätt kunde mängden gräs som hästarna ätit varje dag uppskattas. Prover på hösilaget och betesgräset togs var fjärde dag och analyserades för sin näringssammansättning.  

Som väntat följdes blodglukoshalten av insulinhalten, men de högsta topparna av glukos och insulin uppmättes när hästarna utfodrades med hösilage. Detta var oväntat eftersom intaget av olika sockerarter periodvis var högre när hästar utfodrades med gräs. En förklaring till detta kan vara att hästarna åt hösilage snabbare jämfört med intaget av betesgräs, men detta behöver undersökas ytterligare.  Resultaten från studien visade också att en successiv tillvänjning till bete från hösilage som görs över ungefär två veckor inte resulterade i några mätbara störningar av hästens grovtarmsjäsning.

Här finner du studien i sin helhet.