Aktias Ekonomiska översikt 2/2010
Aktia Bank Abp Pressmeddelande 20.4.2010 kl 10.00
Aktias Ekonomiska översikt 2/2010 Finanskrisens effekt avtar och den globala återhämtningen går vidare Tyngdpunkten i världsekonomin flyttas allt snabbare till Asien Finland reser sig, men svackan är djup Den centrala prognosfrågan 2009 var "lyckas stimulansen?". Redan i januari 2009 prognostiserade vi att den lyckas och ett uppsving i världsekonomin kommer hösten 2009. Vi hade rätt. De främsta frågorna i prognosen 2010-11 är "lyckas exit i stimulanspolitiken" och "hur brant blir tillväxtkurvan". Om och när tillväxten i de utvecklade länderna blir klart långsammare än vad man vant sig vid före krisen, kommer finanskrisen med sina efterverkningar att innebära att tyngdpunkten i världsekonomin allt snabbare flyttas till Asien. Recessionen i världsekonomin började våren 2008 och tog slut sommaren 2009. Man lyckades undvika en Stor Depression tack vare den samtidiga ekonomisk-politiska stimulansen av aldrig tidigare skådad styrka i USA, Kina, Japan och Europa. Då tillväxten i Asien kom i gång redan förra våren och finansieringen av företag som idkar utrikeshandel underlättades i de utvecklade länderna piggnade världshandeln till under sommaren 2009. Skulden som ackumulerats under stimulansen är emellertid så stor och det tar så länge att smälta bort den att en snabb återgång till den tidigare trendtillväxten i världsekonomin är önsketänkande. I synnerhet i USA har centralbanken aldrig varit lika aggressiv. I kombination med en finanspolitik som gav ett budgetunderskott på över 10 % av BNP 2009 är stimulanssatsningen antagligen den största någonsin. Den amerikanska recessionen som startade i december 2007 är den längsta sedan den Stora Depressionen. I euroområdet började recessionen redan våren 2008 men ECB vände styrräntan nedåt först i oktober 2008. Efter en aggressiv sänkningsperiod hamnade styrräntan på 1,0 % i maj 2009. I stil med en rad andra centralbanker tog ECB i bruk verktygslådan för s.k. okonventionell centralbankspolitik. Till följd av de låga räntorna, den bättre tillgången på finansiering, återhämtningen av världshandeln och den nationella stimulansen vände ekonomin i Tyskland och Frankrike uppåt redan våren 2009. I det övriga Europa inföll konjunkturvändningen i juli-september. Stimulansen ökade euroländernas totala budgetunderskott till 6 % av BNP 2009, och det kommer att minska bara litet under prognosperioden. Skuldkrisen i Grekland, som kommer att figurera i rubrikerna också i framtiden, äventyrar inte stabiliteten i euroområdet eller återhämtningen av euroekonomin. I det stora hela kommer de utvecklade ländernas sammanlagda skuld att nå en aldrig tidigare skådad nivå. Finansieringen av skulden kan leda till att de långa räntorna stiger avsevärt. Detta skulle även återspeglas på räntorna på företagslån. Om de långa räntorna stiger märkbart samtidigt som penningpolitiken stramas åt och budgetunderskotten avvecklas, kommer finanskrisens efterverkningar att begränsa tillväxten i de skuldsatta länderna kraftigare än man i dag vågar förutspå. I Finland började recessionen senhösten 2008 och slutade mot hösten 2009. Recessionen var inte lång men däremot unik i sin häftighet. År 2009 krympte BNP med 7,8 % dvs. mera än någonsin sedan inbördeskriget 1918. Återhämtningen av världshandeln och uppgången i den ryska ekonomiska tillväxten stöder vår export under prognosperioden. Eftersom återhämtningen stannade upp i slutet av förra året och den hårda vintern minskade aktiviteten i början av det här året både hos oss och i våra viktiga exportländer och då stuvarstrejken därtill ansträngde ekonomin, kommer BNP att växa med bara 1,2 % 2010. Tack vare en korrigering nås en tillväxt på 2,3 % nästa år. Redan i slutet av 2011 kommer tillväxttakten att stabiliseras på ca 2 % och variera kring 2 % efter prognosperioden. Medeltillväxten i vår ekonomi kommer alltså att bli lägre än vad vi hade vant oss vid före krisen. Arbetslösheten kommer ännu att öka något men börjar långsamt minska under senare hälften av året. De värsta hotbilderna om ökad arbetslöshet kommer således inte att realiseras och skadorna kan inte jämföras med förlusterna under depressionen i början av 90-talet. En allt för snabb åtstramning av den ekonomiska politiken kunde äventyra denna utveckling. Recessionen slutade snabbare än många trodde. Ekonomin kommer dock att vara svag flera år framöver. I Finland uppnår BNP toppnivån från sommaren 2008 tidigast 2012. Därför ligger uthålligheten i den offentliga ekonomin och tryggandet av välfärdstjänster högst upp på den ekonomisk-politiska agendan. På medellång sikt försämras tillväxtmöjligheterna i Finland av att vår konkurrenskraft minskat då lönerna under de senaste åren hos oss stigit mera än i våra konkurrentländer. En av lärdomarna från krisen är att den ekonomiska politiken har en central roll också i den moderna, globaliserade världen. Den ekonomiska politiken bidrog i stor utsträckning till krisen som nu håller på att ta slut. Trots att den ekonomiska politiken samtidigt var kavalleriet som räddade världen från en global upprepning av 30-talets depression kan man ifrågasätta om den kan ges hjältemanteln för att ha räddat världsekonomin från en kris den själv förorsakat. Räkningarna för räddningsoperationen kommer att betalas runtom i världen i flera års tid i form av högre arbetslöshet, bromsad ökning av i levnadsstandarden och nedskärning av offentlig service. På grund av allt det upplevda måste de ekonomisk-politiska doktrinerna och lärdomarna bakom dem en omvärderas djupgående under kommande år. De största förändringarna i prognosklimatet sedan januari är: Tack vare hyperstimulansen överträffade den ekonomiska tillväxten i USA i slutet av 2009 alla förväntningar. Nu utgår konsensusprognosen från att tillväxten stabiliseras på 3-3 ½ % 2010-11. Samtidigt räknar många med att avvecklingen av stimulansen och de stigande långräntorna pressar tillväxten till 2 % redan före sommaren. Den senare prognosen är närmast vår. Med Kina och Indien i spetsen har Asien återhämtat sig snabbare än väntat. Samtidigt förs en allt aktivare diskussion om en överhettning och inflationsrisker i Kina. Exit-riskerna ligger nu i fokus. Att tillväxten i euroområdet överraskande stannade upp i slutet av 2009 var en stor besvikelse som har underblåst en skepsis mot tillväxtmöjligheterna i Europa. Finanskrisen i Grekland har ökat oron ytterligare. Diskussionen om tidpunkten för FEDs och ECB:s första räntehöjning fortsätter het. Trots att pressen på priserna inte är stor på kort sikt har vi ansett och anser fortfarande att sannolikheten för en egentlig deflation är liten. Det är svårare att bedöma sannolikheten för en inflation som accelererar på längre sikt. Om penningpolitiken stramas åt och centralbankernas exit realiseras i tid är det osannolikt att inflationen kommer lös. Om avvecklingen av hyperstimulansen i den ekonomiska politiken 2010-11 försenas blir risken för inflation verklig 2011-12. En allt allmännare frågeställning är hur den potentiella produktionens tillväxttakt påverkas av den ökade statsskulden i utvecklade ekonomier. En central faktor som påverkar förväntningarna har att göra med uppgången av de långa räntorna när 1) riskpremierna återvänder till normalare nivåer och 2) de utvecklade ländernas sammanlagda statsskuld når en aldrig tidigare skådad nivå. Skuldsättningen i de olika länderna har gått i otakt, vilket gör det mycket svårt att förutse hurdana tryck valutakurserna utsätts för. Undervärderingen av den kinesiska yuanen ligger i fokus för diskussionen om valutakurserna. Råoljepriset steg snabbt under 2009. När världsekonomin hämtar sig ökar den hyperlätta penningpolitiken oron för en prisbubbla inom råvaror. Uppgången i Finlands BNP stannade mot förmodan upp under det sista kvartalet 2009, och besvikelsen blir inte mindre av att fenomenet var allmäneuropeiskt. Trots att Finland som ett exportdrivet land led av kollapsen i världshandeln mer än många andra har återhämtningen i världshandeln inte ännu återspeglats i vår export. Vår export till Ryssland minskade speciellt kraftigt under krisen och ingen återhämtning finns i sikte trots att den ryska importen har ökat. Centrala ekonomiska siffror Tillspetsningen av finanskrisen hösten 2008 ledde till en våldsam avmattning av världshandeln. En allvarlig recession spred sig och världsekonomin minskade med över 1 % 2009. En global upprepning av depressionen på 30-talet undveks enbart tack vare en unik aggressivitet i den ekonomiska politiken. Recessionen i världsekonomin tog slut sommaren 2009. Världs-BNP kommer att växa med 3 3/4 % 2010 och 2011. Tillväxtekonomierna kommer att växa med 5-6 % per annum, medan tillväxten i de utvecklade länderna stannar på 1 ½-2 ½ %. I de utvecklade länderna pressade avmattningen av ekonomin den inhemska inflationen nedåt, och på kort sikt är inflationen inte något ekonomisk-politiskt problem. Om penningpolitiken hålls ultralätt en längre tid ökar dock inflationsriskerna på längre sikt, speciellt då råoljepriset pressas upp i takt med att världsekonomin återhämtar sig. Om centralbankerna hinner i tid med sin exit 2010-11 kommer inflationen att hållas i styr de närmaste åren. Den allvarliga recessionen i USA började i december 2007. Tack vare en våldsam stimulans fick ekonomin fast mark under fötterna under senare hälften av 2009, och BNP minskade med bara 2,4 % 2009. År 2010 kommer BNP att växa med 3,0 %. Centralbanken FED börjar gradvis höja styrräntan först då arbetsmarknadsläget hunnit bli klart bättre. Den första höjningen kommer under hösten. Den översvällande likviditetsstimulansen minskas redan tidigare. Det är nödvändigt att avveckla hyperstimulansen i tid för att hindra inflationsförväntningarna från att öka och nya bubblor från att blåsas upp. Avvecklingen av stimulansen kommer att bromsa tillväxten till ca 2 % 2011, lägre än allmänt väntas. Kinas BNP växer med 9,5 % 2010 och med 9,0 % 2011. Kina kommer att låta yuanen att stärkas mot dollarn under de närmaste månaderna, kanske redan de närmaste veckorna. Euro-BNP minskade 2009 med 4,0 % även om euroekonomin vände uppåt redan under sommaren 2009 när stimulansen började bita och världshandeln förstärktes. I och med att den ekonomiska uppgången avbröts tvärt i slutet av förra året och den hårda vintern minskade aktiviteten i början av detta år kommer BNP att växa med bara 1,2 % 2010. År 2011 når tillväxten 1,7 %. Europeiska centralbanken ECB vänder styrräntan uppåt i höst. I slutet av innevarande år uppgår styrräntan till 1,25 % och vid utgången av 2011 till 2 ½-3 %. Både i USA och i euroområdet ligger centralbankernas styrränta i dag på nivån som fastställdes då krisen var som värst: när depressionshotet var akut. Nu har depressionen tillbakavisats och alert-signalen har slagits av, men räntorna är kvar i nödläge. Enligt vår grundprognos börjar styrräntorna stiga under hösten på båda sidor om Atlanten. Vändningen i penningpolitiken 2010 förutsätter dock att uppsvinget i ekonomin visar sig vara uthålligt. Om tecken på en ny recession dyker upp enligt det s.k. double-dip-scenariot fördröjs normaliseringen av penningpolitiken. Vi ger ett hotscenario där tillväxten i de utvecklade länderna på nytt sjunker nära noll under 2010 en sannolikhet på 20 % och en avmattning som leder till en ny recession en sannolikhet på 10 %. I euroområdet är dessa sannolikheter klart större: 40 % respektive 20 %. Även om den akuta krisen är över kommer aktiviteten i de utvecklade länderna att vara dämpad långt framöver. Åtstramningen av finans- och penningpolitiken och den ökade statsskulden kommer att begränsa de utvecklade ländernas ekonomiska tillväxt i flera år. Den kommer att vara mer dämpad än sedvanligt till slutet av årtiondet. Den finska ekonomin kollapsade i slutet av 2008 och början av 2009 då världshandeln minskade snabbt. Inom ett halvt år minskade BNP i Finland med nästan 9 %. I april-juni 2009 avtog nedgången av BNP och ekonomin vände i en försiktig uppgång mot slutet av sommaren. Den egentliga recessionen varade i bara några månader men den hade en oerhörd styrka. Fallet var våldsammare men lyckligtvis kortvarigare än i början av 90-talet. År 2009 krympte BNP med 7,8 % dvs. mera än någonsin sedan inbördeskriget 1918. Återhämtningen i BNP stannade plötsligt upp i slutet av 2009. I och med att den kalla vintern och stuvarstrejken belastar början av året kommer BNP-tillväxten för 2010 att ligga kvar på 1,2 %. År 2011 kommer BNP att öka med 2,3 % och därefter stabiliseras tillväxten på ca 2 %. Lönepåslagen som under de senaste åren varit större i Finland än i konkurrentländerna har försämrat vår priskonkurrenskraft, vilket kommer att anstränga den ekonomiska tillväxten också efter prognosperioden. Arbetslöshetsgraden stiger från 8,2 % i fjol till 9,7 % 2010 och sjunker till 9,3 % 2011. Inflationen som 2009 var 0,0 % kommer att uppgå till 1,1 % 2010 och till 1,6 % 2011. Centrala osäkerheter och hot Den globala recessionen är över och världsekonomin kommer att växa med 3 3/4 % både 2010 och 2011. Återhämtningen kom i gång tack vare 1) expansiv penningpolitik, 2) expansiv finanspolitik, 3) normalisering av finansmarknaden och 4) ökat förtroende. I hotscenariot avbryts återhämtningen t.ex. på grund av att det uppstår nya störningar på finansmarknaden, oljepriset stiger kraftigt eller man upphör med stimulanspolitiken för tidigt. Det finns ett flertal källor till osäkerhet. Kommer finansmarknaden att drabbas av nya störningar? Förblir krisen i Grekland ett enskilt fall? Kommer den privata konsumtionen att öka eller kommer den höga arbetslösheten att förstöra hushållens förtroende? Börjar företagen investera? Lyckas exit i den ekonomiska politiken? Klarar bostadsmarknaden av högre låneräntor? Om centralbankernas exit verkställs i rätt tid på båda sidor om Atlanten är det osannolikt att inflationen tar fart. Om hyperstimulansen i den ekonomiska politiken inte avvecklas i tid 2010-11 blir risken för inflation verklig. Kinarisken är att tillväxten som satts i gång genom stimulans kommer av sig under 2010. En nedgång i kinesisk import skulle påverka förutom Asien även råvaruproducenter i Afrika och Sydamerika. Man ska inte heller underskatta de potentiella effekterna på Europa och USA. För närvarande anser vi Kinariskerna vara sekundära. I det långa loppet är det främst miljöproblemen och äventyrandet av den samhälleliga stabiliteten som hotar den kinesiska framgångssagan. De kortsiktiga riskerna för Finland gäller återhämtningen av exporten, uppgången i arbetslösheten och konsumenternas förtroende. Ett stort orosmoment är den försämrade konkurrenskraften till följd av en snabbare löneuppgång än hos konkurrentländerna. När den elektrotekniska industrin håller på att mogna till en sektor med låg tillväxt och befolkningen fortsätter att åldras saktar trendtillväxten i vår ekonomi av varaktigt. En risk på lång sikt är att vi på grund av stela strukturer och attityder inte lyckas kombinera en god produktivitetstillväxt med ökad invandring. Lyckas man undvika de från Kontinentaleuropa bekanta misstagen i mottagningen och anpassningen av invandrare som leder till marginalisering? Det största globala hotet på lång sikt gäller klimatförändringen och reduceringen av växthusgaserna. En annan megautmaning på lång sikt - som förutom alla utvecklade länder även berör många tillväxtländer (bl.a. Ryssland, Kina) - har att göra med befolkningens åldrande och anpassningen till det. Aktias ekonomiska översikt Aktias ekonomiska översikt publiceras på svenska och finska. Den kan beställas från Aktia Bank Abp, Kommunikation, PB 207, 00101 Helsingfors; kommunikation@aktia.fi eller skrivas ut från Aktias nättjänst www.aktia.fi. AKTIA BANK ABP Mera information: Chefsekonom Timo Tyrväinen, tfn 010 247 6543 Avsändare: Informatör Anders Wikström, tfn 010 247 6294 Distribution: Massmedierna