Älgolyckan är farligare än man trott

Den officiella statistiken visar att älgkrockar inte är något större problem. De ligger bara bakom cirka 2 % av de svåra personskadorna i personbil. Men en vetenskaplig studie från Umeå universitet, som Älgskadefondsföreningen hjälp till att ta fram, visar att älgolyckor orsakar nästan var femte av de kritiska skadorna som ofta slutar i grava handikapp.

I viltolycksdebatten framhålls ofta att viltolyckor är ett marginellt problem eftersom att de är så få människor som dör eller skadas i den typen av olyckor. Denna ”sanning” är något missvisande visar en vetenskaplig studie av Mats Lindquist, medicine doktor vid Umeå universitet. Han har studerat 1462 personbilskollisioner, som medfört svåra skador, i olycks- och skaderegistret STRADA. - Begreppet ”svårt skadad” buntar ihop ett brett spektrum av skador, allt från lårbensbrott till en krossad skalle, säger Lindquist. Lindquist presenterade nyligen sina resultat från studien vid Älgskadefondsföreningens årliga viltolycksseminarium ”Vilt & trafik” i Göteborg. Han menar att en allvarlig skada mot huvud eller nacke medför en mycket större risk för sociala och yrkesmässiga handikapp än t ex allvarliga skador mot buk och bröst, som är den vanligaste skadetypen vid svåra skador i trafikolyckor. Även om älgolyckorna är relativt få till antalet (cirka 5000 älgolyckor per år), så orsakar de var femte kritisk skada mot huvud och nacke. Det är nästan lika många som t ex stolpe/träd-kollisioner samt kollisioner med lastbilar. Detta medför att älgkrockar bör betraktas som mer allvarliga än vad den officiella statistiken anger. - En ny skadeberäkningsmodell måste tas fram, om man ska fortsätta att bedöma trafiksäkerhetsarbete bara utifrån Nollvisionen, säger Andreas Lindfors, informatör på Älgskadefondsföreningen

Taggar: