Systemfel bland viltolyckorna

Varje sommar sker ca 9 000 viltolyckor i Sverige. Men i dagens viltolycksstatistik saknas helt säker platsangivelse. Älgskadefondsföreningen menar att anmälningsmaterialet därmed blir nästan värdelöst för att planera riktade motåtgärder och att därmed används skattepengarna ej effektivt.

Sedan år 1999, då Vägverket slutade föra viltolycksstatistiken, bestäms endast viltolycksplatsen med hjälp av den drabbades beskrivning. Detta medför ett väldigt osäkert material och att många viltolyckor verkar inträffa i närheten av stora samhällen. - Vid samtal med Polisen framkommer det att platsen som inrapporteras och den plats som eftersöksjägaren påträffar viltet på kan skilja sig flera mil, menar Andreas Lindfors, informatör på Älgskadefondsföreningen. Skulle man däremot med säkerhet kunna fastställa var olyckan inträffade kunde detta ligga som underlag vid planering av förebyggande åtgärder vid vägprojektering. Som det är idag, så är materialet näst intill värdelöst ur den synpunkten. Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) påvisar den stora betydelsen av att ha säker platsangivelse. Utan den så kan man varken analysera om förebyggande åtgärder har någon effekt eller vilka faktorer som bidrar till viltolycksfördelningen. - Jag har poängterat denna brist i snart nio år, men varken Vägverket eller Polisen har tagit itu med det, säger Andreas Seiler, filosofie doktor vid SLU Älgskadefondsföreningen anser att dessa brister bör rättas till genom att resurser frigörs för att viltolycksstatistiken ska kompletteras med ett nytt inrapporteringssystem för eftersökspatrullerna. Dessa skulle då kunna korrigera platsangivelserna genom att ange rätta koordinatror. Detta skulle, i sin tur, bättre möjliggöra forskning och analys av så kallade ”vilt-hotspots”. Då kan skattepengarna användas mer effektivt när förebyggande åtgärder planeras och genomförs, vilket medför säkrare vägar.