Årlig Booz Allen Hamilton undersökning: VD-omsättningen fortsatt hög i världens största företag - var tredje avgående VD lämnar sin post mot sin vilja

Antalet VD-avgångar på världens största företag fortsätter på en hög nivå och var tredje VD tvingas avgå mot sin vilja, ofta i samband med förvärv och fusioner.
Det visar den sjätte årliga undersökningen från Booz Allen Hamilton gällande VD-omsättningen på världens 2500 största noterade företag.

Booz Allen Hamiltons årliga undersökning visar att bolagsstyrelserna idag är snabbare än någonsin på att byta ut lågpresterande VD:ar. Styrelserna koncentrerar sig också mer på att internrekrytera chefer och tar allt mer sällan in VD:ar utifrån, eftersom externa chefer ofta visar sig leverera sämre resultat.

- Idag ställs mycket högre krav på en VD än tidigare, säger Per-Ola Karlsson, Norden-VD på managementkonsultfirman Booz Allen Hamilton.
- Företagens styrelser har blivit tuffare och det är svårare för koncernchefer att hänga kvar. En VD måste idag också kunna navigera och hantera ett större spektra av kravställare, menar Karlsson.

Som Booz Allen Hamilton förutspådde i förra årets undersökning så har VD-omsättningstrenden kulminerat i alla världens regioner. Globalt avgick 357 VD:ar (14,3 procent) vid de 2500 största publika företagen under 2006, vilket innebär en minskning med 1,2 procentenheter jämfört med 2005. VD-omsättningen har ökat med 59 procent mellan 1995 och 2006 på de stora bolagen och i mitten av 90-talet lämnade var åttonde VD sin tjänst ofrivilligt – förra året gick var tredje VD mot sin vilja.

Undersökningen visar också att avkastningen var som högst där ordföranden var oberoende av VD:n, jämfört med när VD:n också var ordförande, eller när föregående VD:n var ordförande. Alla långvariga, lågpresterande VD:ar i Nordamerika under 2006 var antingen tillika ordförande, eller så tjänstgjorde de under en ordförande som var deras föregångare på VD-posten.

- I Sverige och Norden är vi sedan länge vana vid att separera rollen mellan styrelseordförande och VD, säger Per-Ola Karlsson.
- Vi kan nu också se att bolag går mycket bättre om inte styrelseordförande blir VD och att en oberoende styrelseordförande presterar bättre.


Ytterligare resultat av undersökningen:

VD:arna stannar längre på sina poster. Den genomsnittliga tjänstgöringstiden för VD:ar ökade globalt till 7,8 år under 2006; VD:ar i Nordamerika stannade i genomsnitt i 9,8 år. VD:arna i Asien- och Stilla Havsområdet uppnådde den längsta tjänstgöringstiden någonsin: 9,5 år. Endast i Europa sjönk tjänstgöringstiden, till 5,7 år.

Fler VD:ar avgår efter bråk med styrelsen. Antalet VD:ar som lämnade sin post efter konflikter med styrelsen ökade från 2 procent 1995 till 11 procent mellan 2004 och 2006. I Europa var maktkamper i styrelserummen orsaken till 22 procent av VD-avgångarna 2006.

Trenden att anställa externa VD:ar har nått sin kulmen. Globalt ökade andelen avgående externa VD:ar från 14 procent 1995 till 30 procent 2003, för att därefter sjunka till 18 procent 2006.

VD:ar som levererar låg avkastning blir inte långvariga på sina poster. Under 2006 var det nästan dubbelt så sannolikt att en VD som levererade avkastning över genomsnittet stannade kvar i mer än sju år, än att en VD som presterade under genomsnittet gjorde det. 1995, däremot, blev lågpresterande VD:ar lika långvariga på sina poster som högpresterande VD:ar.

Internrekryterade VD:ar levererar något bättre avkastning än de som kommer utifrån. Externa rekryterade VD:ar som tidigare tjänstgjort som VD för ett publikt företag levererade något sämre avkastning under åtta av de nio granskade åren, än internrekryterade VD:ar.


Om undersökningen:
Booz Allen Hamilton har granskat 357 VD:ar vid världens 2500 största publika företag, i termer av marknadsvärde, som avgick under 2006 och utvärderade såväl företagens prestation som omständigheterna kring avgångarna. För jämförelser över tiden utvärderade och jämförde Booz Allen Hamilton denna statistik med information om VD-avgångar under åtta år.

Läs rapporten i sin helhet på www.boozallen.se