Tidningen Svensk Torv nr 4/2013

Ge torven en rättvis chans.

Naturskyddsföreningen har i en artikel ” Livlöst landskap efter torvtäkt” i Smålandsposten uttalat att torvbrytning för växtodlingsändamål måste få tillåtas om torven tas från skadade myrar. På den punkten är Branschföreningen Svensk Torv och Naturskyddsföreningen fullständigt överens. I samma artikel kan man dock också läsa att WWF anser att ”torvbrytning sker på bekostnad av värdefulla våtmarker och att den biologiska mångfalden påverkas starkt”. Detta är inte med sanningen överensstämmande.

I Sverige finns 1, 8 miljoner hektar dikad torvmark av totalt 10 miljoner hektar torvmark, vilket utgör 25 procent av Sveriges yta. Den största delen av de dikade torvmarkerna har mycket låga naturvärden, undantag finns, t ex lövskogar på dikad mark som i dessa fall naturligtvis hellre ska skyddas. Torvbruk bedrivs på en promille av den totala arealen torvmark i Sverige. Hur kan verksamheten torvutvinning som regleras av en rigorös tillståndsprocess med starka miljökrav, påverka den biologiska mångfalden starkt när torvbruk endast sker på redan påverkade marker och dessutom i en omfattning som mäts i promille? Det blir inte trovärdigt när naturvårdsrörelsen, som i detta fall WWF, utrycker sig schablonmässigt utan att ha fakta bakom och fördömer en hel bransch. Svensk torvindustri tar fram en förnyelsebar produkt och skapar biologisk mångfald genom återställning av förstörd natur till våtmarker.

I det här numret av tidningen Svensk Torv kan du läsa om såväl lyckad skörd som lyckad efterbehandling med många positiva effekter, både miljömässigt och ekonomiskt.

Trevlig läsning!

Claes Rülcker