”Jag vill att folk ska förstå att anorexia är en sjukdom i hjärnan”

En jobbig familjesituation med anorexisjuk syster under tonåren väckte Ida Nilssons intresse för ätstörningar. Idag är Ida teamledare på CMM med fokus på anorexia nervosa. Hon vill förstå mekanismerna bakom sjukdomen och har hittat en koppling mellan nedsatt funktion i cellens energifabriker (mitokondrierna) och förfall av de nervceller i hjärnan som reglerar hunger och mättnad.

Självsvält eller anorexia nervosa är ett av våra största och mest kostsamma problem inom vården. I västvärlden drabbar sjukdomen 1 av 100 kvinnor och för män är siffran 1 på 1000. Upp till 10 procent av de som drabbas dör som en följd av självsvälten, vilket gör det till den dödligaste psykiatriska sjukdomen. Dessutom medför anorexia ofta ett stort personligt lidande för de drabbade och dess närstående i och med att ätstörningen ofta sitter i under flera år.

Ur frustrationen väcktes intresset

Det var under uppväxten i Kristianstad som Ida Nilsson på nära håll kom i kontakt med sjukdomen.

ꟷ Min storasyster var allvarligt sjuk i anorexia under några år på 90-talet. Den hjälp hon kunde få var barn och ungdomspsykiatrin och en dietist. Det var jobbiga år som satte prägel på hela familjen. Mycket skuldkänslor var involverade och ur den frustrationen väcktes mitt intresse.

Därför ville Ida förstå sjukdomen in i minsta detalj. Hon läste till nutritionist på Stockholms Universitet och började inse att det var åt forskarhållet hon ville. Ida studerade också neurovetenskap och kom därigenom in på födointagsreglering.

ꟷ På så sätt kunde jag gifta ihop nutrition med neurovetenskap.

Ida kom till CMM som forskarstudent 2006. Efter disputationen 2010 gjorde hon ett post-dok år i franska Lille. Sedan 2012 är Ida tillbaka på CMM som teamledare för forskargruppen på ätstörningar.

Koppling mellan nedsatt mitokondriefunktion, energibrist och anorexia

Frågan Ida vill besvara är varför svårt undernärda personer med anorexia kan fortsätta att svälta sig själva. För att få svar undersöker hon de nervceller i hypotalamus (en region i hjärnan) som styr aptit och mättnad och hur de påverkas vid svält.

ꟷ Vi vill komma åt hur dessa nervceller skiljer sig hos anorexiapatienter jämfört med friska individer.

Därför använder sig Ida och hennes forskargrupp av en djurmodell med anorektiska möss. Mössen föds normala och har full tillgång till mat, men äter hälften så mycket som sina friska syskon.

ꟷ När vi undersökte nervcellerna från hypotalamus i dessa möss såg vi att cellerna hade tillbakabildats och börjat bryta ned sina utskott. Detta borde innebära att cellerna inte längre kan släppa ut de substanser som signalerar aptit och mättnad. Vi tror därmed att de anorektiska mössen inte känner hunger i samma utsträckning som de normala.

Idas forskargrupp kunde visa att orsaken till nedbrytningen var cellulär energibrist. Energibristen beror på att cellens energifabriker, mitokondrierna, är mindre effektiva. Det orsakas i sin tur av en mutation som leder till att ett av mitokondriernas maskineri blir fel ihopsatt. De anorektiska mössen har ineffektiva mitokondrier i samtliga celler, men de flesta celltyper klarar av att ”leva med” undermåliga mitokondrier. Ett undantag är dessvärre de nervceller i hypotalamus som styr aptit och mättnad.

ꟷ Vi ser också en inflammation runt de tillbakabildade nervcellerna hos mössen. Jag tror att den uppkommer som kroppens svar på skadan.

Kliniska studier

Idas nuvarande projekt går ut på att testa hypotesen nedsatt mitokondriefunktion-energibrist-inflammation-tillbakabildning av födointagsreglerande nervceller även hos patienter med ätstörningar. Därför har hon startat en klinisk undersökning.

ꟷ Vi får blodprover från anorexiapatienter som behandlas vid Stockholms centrum för ätstörningar. Från detta blod separerar vi ut lymfocyter som sedan analyseras för mitokondriell funktion. Vi håller för närvarande på med en pilotanalys och väntar på resultat.

Parallellt med blodanalysen utför Ida också en hjärnavbildningsstudie av patienter med anorexia nervosa.

ꟷ De preliminära resultaten visar på en avvikelse i hypotalamus hos patienterna.

Bantning triggar igång processen

Anorexia beror till 50-80 procent på ärftliga faktorer. Ida tror att personer med genvarianter som leder till minskad mitokondriefunktion löper en ökad risk att utveckla anorexia nervosa, men hon poängterar att även yttre miljöfaktorer är involverade i utvecklingen av sjukdomen.

ꟷ Den vanligaste utlösande stressfaktorn är bantning. Cynthia Bulik, en världsledande forskare på ätstörningar som nyligen rekryterats till Karolinska Institutet, brukar sammanfatta det hela på ett bra sätt: ”Generna laddar vapnet, men miljöfaktorer klämmer på avtryckaren.”

Ida tror alltså på att bantning i kombination med nedsatt mitokondriell funktion resulterar i att de hungersignalerande nervcellerna blir mindre aktiva. Det underlättar i sin tur den fortsatta självsvälten. En ond cirkel har skapats.

Även om man har börjat förstå den neurobiologiska delen av sjukdomen, finns det idag inget standardläkemedel mot anorexia nervosa. Ida betonar vikten av förebyggande insatser.

ꟷ Mycket är vunnet om vi kan identifiera den grupp med ökad risk för att utveckla anorexia nervosa. Om vi kan visa att undermåliga cellulära energifabriker är en viktig pusselbit även hos människor betyder det alltså att man inte bör börja banta om man har nedsatt aktivitet i mitokondrierna. Det bästa sättet att bota en sjukdom är att se till att den inte bryter ut.

Vill nå ut till allmänheten

Ida är inte den forskartyp som skulle kunna studera vad som helst. Det är anorexia hon brinner för att förstå. Ida tycker att hon ofta stöter på missuppfattningar kring sjukdomen hos allmänheten.

ꟷ Min vision är att försöka förändra den bilden. Jag vill att gemene man ska förstå att det är en sjukdom i hjärnan, att den är ärftlig och att bantningen bara är triggern. Därför föreläser jag för allmänheten när jag får chansen, senast var det för gymnasieelever på ForskarFredag.

Vilken upptäckt är du mest stolt över?

ꟷ Att mitokondriedysfunktionen och inflammationen i hypotalamus är relaterad till anorexi i möss. Det var vi först i världen med att visa!

Kan man bli frisk när man väl fått anorexia?

ꟷ Ja, man kan absolut bli frisk, men det verkar blir svårare och svårare ju längre tid man går med sjukdomen. Om det är som vi tror kan det bero på att fler av de nervceller som styr aptit och mättnad tillbakabildats. Det positiva är att nervcellerna är formbara och framför allt har sina cellkärnor intakta. Därför kan cellerna bilda nya utskott när man lär sig äta normalt igen. Detta har man visat hos möss.

Hur ser ditt forskarteam ut idag?

ꟷ Jag har två doktorander och en projektstudent som alla tre jobbar heltid på mitt projekt. Det är väldigt givande att kunna interagera och lära av varandra. Det är också bra med fler händer när man har många experiment igång samtidigt.

Vad är fördelarna med att vara en del av CMM?

ꟷ Att inflammationsforskning är en så stor del av CMM har varit nyttigt för mig i och med att våra hypoteser involverar just inflammation. Det är lätt att interagera med forskare inom andra discipliner i huset. Att vara på CMM är stimulerande även för den personliga utvecklingen. Jag är väldigt glad för de satsningar som gjorts det senaste året för att stötta juniora projektledare. Jag har varit på en retreat för ledarskapsutbildning och samtidigt fått lära känna andra unga CMM-forskare. På CMM känner man sig sedd även om man inte är en etablerad professor.

Fakta:

Namn: Ida Nilsson

Ålder: 34

Kommer från: Kristianstad

Familj: Sambo och bonusson på 7 år

Bor: I lägenhet på Södermalm

Position: Senior post-dok i Martin Schallings forskargrupp vid Institutionen för molekylär medicin och kirurgi. Leder projektet om ätstörningar.

Forskar på sjukdomen: Anorexia nervosa

Förtroendeuppdrag: Är med i Junior faculty’s styrgrupp på Karolinska Institutet som representerar de unga forskare som vill gå vidare i sin akademiska karriär. Gruppen jobbar för tryggare anställningsvillkor för seniora postdoks och forskarassistenter.

Intressen: Jag har ett stort musikintresse. Just nu lyssnar jag mycket på indiepopbandet ”Beach House”.

Motto: “No time to waste.”

Text: Niklas Henriksson

Ingela Loell
Vetenskaplig koordinator
mobil: 076-644 13 00
ingela.loell@ki.se 

Centrum för molekylär medicin
CMM L8:05
Karolinska Universitetssjukhuset
171 76 Stockholm

Taggar: