Träning som sjukdomsmodifierande behandling vid myosit

Professor Ingrid Lundberg är överläkare på reumatologkliniken på Karolinska Universitetssjukhuset och forskar vid Centrum för Molekylär Medicin på Karolinska Institutet om reumatisk muskelinflammation, myosit. Det var en av hennes patienter som på 80-talet fick henne att börja ifrågasätta den rådande normen att vila vid myosit. Patienten vägrade att lyda Ingrids råd och kunde påvisa förbättring av sin träning och Ingrids öppna sinne banade väg för forskningen som skrev om läroböckerna. 

Myosit är en kronisk muskelsjukdom som yttrar sig genom muskelsvaghet och minskad uthållighet. I mikroskop kan man se inflammationsceller och ofta har patienterna påverkan på lungor och leder. Den vanligaste behandlingen vid myosit är kortison, i början i väldigt höga doser och gärna i kombination med något annat immundämpande läkemedel men patienterna återfår sällan full funktion. Ingrid Lundberg har tillsammans med sin forskargrupp lagt grunden för att även fysisk aktivitet numera ordineras som grundläggande behandling.

”Vi började försiktigt med att etablera att myositpatienterna kunde tolerera träning och fortsatte sedan att testa både uthållighet och styrka i olika studier” berättar Ingrid vars grupp idag har publicerat 23? publikationer baserade på olika träningsstudier. ”Vi har fått stort genomslag internationellt och skrivit reviewartiklar och bokkapitel där träning numera är etablerat som behandling vid myosit” fortsätter hon.  

Pionjären Ingrid ville veta vad som hände inuti musklerna på sina patienter och använde sig av metoden microdialys i en av sina studier. Microdialys går ut på att man för in en liten vätskefylld sond i muskeln och molekylerna som finns i muskeln passerar in i sonden som man sedan kan ta ut och mäta. Myositpatienterna fick en sådan sond isatt i lårmuskeln och sedan gjorde de tester för att se vad som hände i deras muskel medan de utförde ett träningspass på cykel. I samband med microdialysen togs även ett vävnadsprov, en sk muskelbiopsi. Sedan fick en grupp coachad träning under 12 veckor medan en annan grupp agerade kontroller och vid uppföljningstillfället kunde man i den grupp som tränat se att de ökat sin uthållighet. De orkade helt enkelt cykla längre. Från microdialysen kunde man se att det bildades mindre mjölksyra i låret under själva träningspasset och muskelbiopsin visade att inflammationen minskat och att det bildats mer muskelprotein och små blodkärl, kapillärer.

”Det som varit mest överraskande de här åren av träningsforskning har helt klart varit att man med träning kunnat se molekylära förändringar på inflammationsmönstret i muskelvävnad. Nu gäller det att ta reda på vilken sorts träning som ger bäst effekt” säger Ingrid.

På senhösten 2016 anordnades den årliga konferensen American College of Rheumatology (ACR) som är den största i fältet med över 14 000 deltagare. Under mötet hade en hel session vigts åt träning vid myosit. En av de inbjudna talarna och den som driver träningsstudierna på Karolinska är Helene Alexandersson, fysioterapeut och docent. ”Det var 19 år sedan jag stod på ACR med min första poster om träning vid myosit och folk i branschen tyckte jag var galen. ’You are going to make them worse’, sa de” säger Helene och skrattar åt minnet. Idag har vi visat att träning verkar anti-inflammatoriskt både lokalt och systemiskt vid myosit. Det rör sig alltså inte bara om en faktor för att må bra i sin sjukdom utan träning är numera en vedertagen behandlingsform som ska doseras individuellt, precis som kortisonet. Fördelen med träning är också att det som terapiform, rätt doserad, är fritt från biverkningar och tvärtom även motverkar de biverkningar som tex kortison kan ge i form av viktökning, typ 2 diabetes och negativ påverkan på skelett och muskulatur.

Det gäller att träningen individanpassas så varje patient får precis tillräcklig utmaning för att bli bättre. Man måste ta hänsyn till medicinsk behandling och får inte köra för hårt, då kan det bli bakslag. ”Vi kan fortfarande inte säga om sjukdomens muskelpåverkan handlar om en nedsatt styrka eller en nedsatt uthållighet men för tillfället kombinerar vi träningsformerna utifrån patients mål, så vi ska få effekt” säger Ingrid. För att kunna göra detta behövs fysioterapeuter med specialistkunskaper om reumatiska sjukdomar. Helene känner en viss oro inför framtiden, patienterna planeras i framtiden få sin rehabilitering med stöd av fysioterapeut i primärvården. ”Det krävs reumatologisk expertis för att träningsbehandla myositpatienter. En fysioterapeut i primärvården kanske träffar en person med myositdiagnos per år, det är inte optimala förhållanden för att kunna individanpassa träningsdosen” säger hon.

Även nyinsjuknade patienter börjar träna enligt ett vetenskapligt utvärderat hemträningsprogram, men precis som hos populationen i allmänhet skiljer sig träningsvanan och motivationen. ”När man har följt en patient under en längre tid och man en dag upptäcker att livsstilsförändringen slagit rot, då är jobbet som bäst” säger Helene och berättar om uppskattande mail och möten där patienterna visar upp vad de numera klarar av i sina liv tack vare träningen.

I vår drar en ny studie igång, gruppen vill undersöka vilka effekterna blir om nydiagnostiserade myositpatienter tidigt börjar träna High intensity interval training, sk HIIT. ”Patienterna sätts initialt bla på höga doser immundämpande och vi behöver veta om de tolererar att börja träna högintensivt redan efter 3-4 veckors behandling. Vi vill veta hur långt vi kan komma med träningens anti-inflammatoriska effekt, kanske kan man till och med minska annan medicinering” säger Helene.  Och hur är det med den egna träningen? Ingrid lever som hon lär och är väldigt aktiv, simmar, joggar och cyklar för att hålla igång. Helene är inspirerad av HIIT träningen, tycker den passar hennes förutsättningar och kör själv intervaller ihop med styrketräning några gånger i veckan.
Träning, medicinen utan biverkningar*. 

*Om man inte skadar sig.

Ingela Loell
Vetenskaplig koordinator
mobil: 076-644 13 00
ingela.loell@ki.se 

Centrum för molekylär medicin
CMM L8:05
Karolinska Universitetssjukhuset
171 76 Stockholm

Taggar: