En ambitiös klimatpolitik är samhällsekonomiskt lönsam
En ekonomiskt optimal klimatpolitik ligger i linje med Parisavtalets tvågradersmål. Det visar en ny studie från bland andra Göteborgs universitet och Chalmers, som uppdaterat ekonomipristagaren William Nordhaus analyser av kostnaderna och nyttan med klimatåtgärder.
Nationalekonomen William Nordhaus belönades 2018 med Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för sin forskning om klimatfrågan. Han belönades särskilt för utvecklingen av den så kallade DICE-modellen (Dynamic Integrated Climate-Economy) som fått stort inflytande. I sin egen kalibrering av modellen fann han att en uppvärmning på 3,5 grader fram till år 2100 är det ekonomiskt optimala – en nivå klart över Parisavtalets tvågradersmål, och som skulle ha omfattande negativa konsekvenser för natur och samhälle i stora delar av världen.
I en ny studie, publicerad i Nature Climate Change, har en grupp forskare i Sverige, England och Tyskland uppdaterat denna DICE-modell.
– Vi gjorde ett antal viktiga förändringar, bland annat en förbättrad kalibrering av de naturvetenskapliga aspekterna, som hur mycket kol och värme som tas upp av haven, och vi använde uppdaterade beräkningar av hur mycket klimatskadorna kan komma att kosta i ekonomiska termer, säger Daniel Johansson, docent i fysisk resursteori på Chalmers, och en av författarna till studien.
En viktig faktor som avgör vad som är ekonomiskt optimalt handlar om att ställa framtida kostnader mot nutida. Det är i grunden en värderingsfråga, och i studien har forskargruppen använt sig av en lång rad experters bedömningar av denna etiska fråga, som handlar om hur nutida och framtida generationers intressen ska vägas mot varandra.
Med dessa förändringar blir resultatet att det snarare är 1,5–2 graders uppvärmning som är ekonomiskt optimalt.
– Nordhaus har visat vägen i frågor såsom att det behövs ett starkt koldioxidpris implementerat i princip hela världen, men till skillnad från hans tidigare analyser visar våra resultat att det går att försvara mer ambitiösa mål med ekonomiska argument, säger Thomas Sterner, professor i miljöekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.
Enligt forskarna kan studien i de bredare internationella klimatpolitiska diskussionerna ge ett stöd för klimatmål i linje med dem som antogs i Parisavtalet, och även öka acceptansen för att sätta ett utsläppspris som uppfyller de antagna klimatmålen. Modellen pekar på ett koldioxidpris på runt 100 dollar per ton, vilket är i nivå med den nuvarande koldioxidskatten i Sverige – som är ungefär fyra gånger så hög som EU:s utsläppspris.
– För att nå ambitiösa klimatmål krävs det att politiker inför ett rejält pris på koldioxid, men det krävs också satsningar på ny teknik som elbilar, solceller, vätgas och koldioxidinfångning, för att ge några exempel. Om detta genomförs är det möjligt att nå ambitiösa klimatmål som tvågradersmålet. Men vi ska också vara medvetna om att det finns ett omfattande politiskt motstånd i stora delar av världen, som gör att vi har en mycket stor utmaning framför oss. Det här är ingen enkel fråga, säger Christian Azar, professor i fysisk resursteori på Chalmers.
För mer information, kontakta
- Christian Azar, professor i fysisk resursteori, Chalmers, 031-772 31 32, christian.azar@chalmers.se
- Daniel Johansson, docent i fysisk resursteori, Chalmers, 031-772 28 16, daniel.johansson@chalmers.se
- Thomas Sterner, professor i miljöekonomi, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, 031-786 13 77, thomas.sterner@economics.gu.se
Taggar:
