Få stockholmare och göteborgare bor urbant

Report this content

Stockholm och Göteborg har små centrum med hög täthet, omgivna av stora områden med mycket låg täthet. London och Amsterdam präglas däremot av att mycket större andel av städerna har relativt hög täthet – områden där man kan bo urbant, med service runt hörnet, även utanför den absoluta innerstaden. Dessa faktorer har stor betydelse för integration, lokal handel och hållbarhet i städerna.

När du befinner dig i en stad har du ofta en känsla av hur centralt ditt läge är – och det beror på många fler faktorer än platsens avstånd till stadens geografiska mittpunkt. Denna centralitet går att mäta och beskriva kvantitativt, utifrån hur platsen själv är utformad, men framförallt utifrån hur den förhåller sig till omgivande platser och stadsdelar.

Chalmersforskarna Lars Marcus och Meta Berghasuer Pont leder en forskargrupp som har byggt upp ett internationellt samarbete under de senaste tre åren, kring unika djupundersökningar av hur stadens täthet och tillgänglighet påverkar hur vi använder staden till vardags.

– Vissa stadsdelar och platser framhålls ofta som lyckade exempel, säger Meta Berghauser Pont, universitetslektor i stadsbyggnad. Vi har nu mer detaljerade fakta om den fysiska miljön som ligger bakom detta – till exempel vad det är som gör att en plats upplevs som central.

– Vi tar också fram modeller som stadsplanerare kan använda för att förutsäga hur nya byggprojekt kommer att påverka stadens funktion. Dessa nya kunskaper och verktyg har avgörande betydelse för det stora pågående bostadsbyggandet i Sverige. Inte minst för Älvstadsprojektet i Göteborg, som även i ett internationellt perspektiv är ett ovanligt stort och ambitiöst stadsutvecklingsprojekt.

Forskarna har tillämpat sin metodik på fem städer: Stockholm, Göteborg, Eskilstuna, London och Amsterdam. De har byggt upp digitala modeller av städerna och beskrivit dem utifrån en mängd olika parametrar för täthet och tillgänglighet.

– Det visade sig att de svenska städerna är väldigt lika varandra i sin uppbyggnad, trots att de är så olika stora, säger Lars Marcus, professor i stadsbyggnad. De är däremot väldigt olika London och Amsterdam.

Kontrasterna i de svenska städerna är stora, med små centrum med hög täthet omgivna av stora områden med mycket låg täthet (se bilderna längst ner). Detta påverkar hur städerna fungerar – få människor har möjlighet att bo urbant med stort utbud av kommunal och privat service runt hörnet.

Det som präglar London och Amsterdam är att de har mycket större geografisk andel med relativt hög täthet – det som ibland kallas för mellanstaden. I London och Amsterdam bor alltså en stor del av städernas invånare urbant, men inte i själva innerstaden.

Den svenska utformningen av städer är problematisk både när det gäller integration och hållbarhet, menar Meta Berghauser Pont.

– Den gör det längre till andra människor och naturliga mötesplatser där olika befolkningsgrupper möts. Den påverkar också vilka transportval vi gör – det är ofta enklare att välja bilen än att gå eller cykla när staden är gles.

Men forskarnas arbete visar också att det är fullt möjligt att ändra dynamiken i befintliga städer när man bygger nytt. Lars Marcus lyfter fram fyra råd till beslutsfattare utifrån gruppens forskning:

– Nyckeln till att skapa blandstad är gator som skapar närhet, inte jakten på täthet genom höga hus.

– Man kan uppnå både hög intensitet och rofylld avskildhet inom korta avstånd – staden behöver variation.

– Utvecklingen av ett stadsområde kan få mycket stor betydelse för omkringliggande områden. I Göteborg kan till exempel utvecklingen i Frihamnen påverka Biskopsgården.

– Vi behöver nya stadsbyggnadsmodeller, med exempelvis tätare förortsmiljöer som inte måste efterlikna innerstaden men som skapar lokala centrum med underlag för service.

Den 25 april presenteras resultaten från det internationella forskningssamarbetet på ett öppet heldagsseminarium på Chalmers.


Mer om: Resultat från forskningen
Några fler fakta från det internationella forskningssamarbetet:

Täthet

  • De svenska städerna saknar täta suburbana miljöer. De består till allra största delen av antingen innerstad eller villaområden.
  • Stockholm har högre maximal boendetäthet än London och Amsterdam. Maxvärdet är 17436 invånare inom 500 meters avstånd. Samtidigt är snittvärdet lägre.

Fördelning av mark

  • Drygt tre fjärdedelar av de svenska städernas mark används för villor, som bara hyser en tredjedel av hushållen.
  • Bara 2 procent av Göteborgs mark kan räknas som kvarterstad, men den hyser nästan 15 procent av husbyggnadsarean.

Blandstad

  • Stockholm har mer blandstad än både London och Amsterdam, men den är begränsad till de mest centrala delarna av staden. Definitionen för blandstad som forskarna har använt att det finns mer än 10 000 invånare inom gångavstånd och mer än 40 butiker och/eller restauranger runt hörnet (ett så kallat topologiskt steg).
  • I Göteborg klarar bara Linnégatan definitionen för blandstad.

Gatustruktur

  • Göteborg är fotgängarvänligast av de fem städerna, med fler stråk som bara är tillgängliga för fotgängare än gator som är tillgängliga för både fotgängare och bilar.
  • De svenska städerna är mer storskaliga, med stora fastigheter och stor byggnadsarea per enhet, än Amsterdam och London.

Stadsplaneringsverktyget Place Syntax Tool, som är open source, är ett annat resultat av forskarnas arbete. Verktyget har tagits fram i samarbete med KTH.


Mer om: Forskningen
Forskargruppen Spatial Morphology Group på institutionen för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik är en del av Chalmers satsning för en bättre nationell kunskapsförsörjning inom stadsutveckling. Nyligen avslutades det treåriga projektet International Laboratory of Spatial Form, ett samarbete som forskargruppen startade och som har genomförts tillsammans med universiteten UCL i London, TU Delft i Nederländerna och KTH i Stockholm. Digitala modeller av Amsterdam, London, Stockholm, Göteborg och Eskilstuna har byggts upp enligt samma principer. Unikt i projektet är dels den detaljerade nivån på vilken man kan se effekter av täthet och tillgänglighet, ofta med stora skillnader mellan gator som ligger bredvid varandra, dels att även internationella jämförelser kan göras.

Finansieringen har främst kommit från Chalmers Stiftelse, men även från Norsk Vägväsen, Trafikverket, Ramböll och White. Nyligen har gruppen fått nya forskningsmedel från Formas och Älvstranden AB.


Mer om: Forskarnas metoder
Forskarna har undersökt de fem städerna utifrån tre olika aspekter:

  • Täthet. Här kombineras flera olika sätt att mäta täthet.
  • Vilka områden som är funktionellt centrala. Även här används flera olika mått, där ett av de viktigaste är att en gata är mer central ju fler andra gator den ansluter till. Forskarna har sedan verifierat sina resultat med flödesmätningar av antalet fotgängare som rör sig i olika stadsdelar.
  • Hur storleken på fastigheter påverkar blandstad.


För mer information, kontakta:

  • Meta Berghauser Pont, universitetslektor i stadsbyggnad, Chalmers, 073-423 36 37, 031-772 23 86, meta.berghauserpont@chalmers.se
  • Lars Marcus, professor i stadsbyggnad, Chalmers, 070-994 79 91, 031-772 23 10, lars.marcus@chalmers.se

Taggar:

Prenumerera