Ny forskning återvinner näring ur processvatten från sjömatsindustrin

Processvatten från fisk- och skaldjursindustrin innehåller värdefulla näringsämnen som kan användas i livsmedel eller fiskfoder. Men vattnet ses som avfall och tas inte tillvara. Nu visar ett forskningsprojekt från Chalmers hur näringen kan återvinnas och föras tillbaka in i livsmedelskedjan.

Mängder av processvatten från beredning av sill, räkor och musslor pumpas kontinuerligt ut från sjömatsindustrin som avfall. Det handlar om vatten från exempelvis kokning av räka och mussla, eller vatten som används när man filear, försaltar och marinerar sill. Cirka 7000-8000 liter vatten går åt per ton sill, eller häpnadsväckande 50 000 liter per ton skalad räka eller per tre ton rå räka.

Men i vattnet finns proteiner, peptider, fetter och andra näringsämnen, som istället kan återvinnas och användas i till exempel livsmedelsindustrin, som fiskfoder eller för att odla mikroalger. Faktum är att kokvatten från räkor i princip är en färdig fond.

Det nordiska projektet Novaqua, som letts av Chalmersprofessorn Ingrid Undeland, har visat att det går att ta till vara viktiga näringsämnen ur vattnet.

– Det är mycket viktigt att industrin förstår att processvattnet inte behöver bli avfall, utan att det egentligen är en spännande råvara, säger Ingrid Undeland vid institutionen för biologi och bioteknik.

– I grunden handlar vårt projekt om ett cirkulärt tänkande. Förr fanns en mer holistisk syn på hanteringen av råvaror, men idag går mycket till spillo. Dessutom står vi inför ett proteinskifte och det finns ett stort sug efter nya proteinkällor.

Forskarprojektet startade 2015 med syfte att återvinna näringsämnen och skapa användningsområden för dessa, på ett liknande sätt som idag görs i mejeriindustrin. Där används vätskan från osttillverkning, vasslen, inom exempelvis sportnutrition, till bakning, tillverkning av messmör och i foderprodukter.

När forskargruppen startade med att kartlägga processvattnen fann de att de innehöll upp till 7 procent protein och 2,5 procent fetter. I processvatten från räka fanns också det röda pigmentet och antioxidanten astaxanthin.

– Vi räknade ut att för en sillproducent var förlusten av protein cirka 15 procent. Alltså: av den ingående mängden protein försvann 15 procent ut med vattnet, förklarar Ingrid Undeland.

Genom en tvåstegsprocess lyckades forskarna återvinna upp till 98 procent av proteinet och 99 procent av de omega 3-rika fetterna. Vid processen fick man fram en halvfast biomassa och en näringsrik vätska. När biomassan kom från räkkokvatten innehöll den efter torkning 66 procent protein och 25 procent fett. I två försök användes sedan denna nya biomassa som ingrediens i fiskfoder till lax, med goda resultat.

Den näringsrika vätskan användes som glaceringsmedium för att skydda frusen fisk mot härskning. Vätskan visade sig vara något mer skyddande än den vattenglacering som vanligen används. Vätskan testades också som näringsrikt medium för mikroalgodling och fick två algarter att växa extra bra. Algerna är sedan tänkta att användas som proteinkälla och pigment.

Sammantaget har projektet alltså kunnat visa på olika sätt att använda återvunna näringsämnen. Nu gäller det att få fisk- och skaldjursindustrin att ställa om sin produktion.

– En stor utmaning är att industriellt ta vara på vattnet medan det fortfarande hanteras som ett livsmedel, alltså innan det börjar hanteras som avfall. Det ställer krav på exempelvis kylning och hygien, säger Ingrid Undeland.

I Sverige görs idag en viss rening av vattnet innan det släpps ut, vilket gör att många redan har så kallade flotationstankar som används i andra steget av den återvinningsprocess som utvecklats. Ändå krävs naturligtvis investeringar, menar Bita Forghani Targhi, som arbetar som post-dok på avdelningen för Livsmedelsvetenskap och är Undelands kollega:

– Ekonomin är den största utmaningen, skulle jag säga.

Utvecklingsarbetet med processvatten från industrin fortsätter nu med det nya projektet AquaStream, som finansieras av Europeiska havs- och fiskerifonden. Bita Forghani Targhi menar att ett viktigt nästa steg är att vända sig till de lokala företagen, intervjua dem om deras hantering av processvatten och sedan verifiera hur mycket värde som går till spillo genom en första kontroll av vattnet. Hon ser positivt på framtiden:

– Jag tror att tekniken för att återvinna vattnet kommer att användas, förr eller senare. Insikterna om värdet med att återvinna näringsämnen ökar, vilket också underlättar för att få industrierna att röra sig i riktning mot en cirkulär ekonomi.

Mer om projektet Novaqua:

Projektets fulla namn är Extracting Novel Values from Aqueous Seafood Side Streams – förkortat Novaqua. Projektet startades 2015 och avslutades 2018, och finansierades av Nordic Innovation. Med fanns – förutom Chalmers – Räkor & Laxgrossisten AB, Fisk Idag AB, Swemarc vid Göteborgs universitet, DTU Foods, Bio-Aqua och Skretting ARC. Forskningen om algodling har bedrivits i samarbete med Eva Albers och Joshua Mayers på avdelningen för industriell bioteknik på Chalmers. Scandic Pelagic AB och Klädesholmen Seafood AB var också knutna till projektet, och spelar centrala roller i nya AquaStream.

För mer information, kontakta:

Ingrid Undeland, professor i Livsmedelsvetenskap, institutionen för Biologi och Bioteknik

undeland@chalmers.se
+46 31 772 38 20

Bita Forghani Targhi, doktor, avdelningen för Livsmedelsvetenskap
bita.forghani@chalmers.se
+46 31 772 38 13

Taggar: