Intervju med Per Nyström, Guldbaggenominerad för ”Bästa ljud/ljuddesign”

Namn: Per Nyström
Ålder: 57 år
Familj: Sambo och tre barn
Förebild: Oj, svår. Eller nej, lätt. Skip Lievsay, Sounddesigner som ofta jobbar med Bröderna Cohen

Möt Per Nyström, Ljudsupervisor/designer som i år mottagit nominering till Guldbagge för ”Bästa ljud/ljuddesign”, i ett unikt reportage i Chimneys serie om ”Personerna bakom den vita duken”.

Vi träffas några dagar efter att nomineringarna offentliggjorts. Per har bytt plats med sin sambo och är nu på föräldraledighet med Lou, som hunnit fylla ett år. Sedan tidigare har Per två, nu vuxna, barn.

Vi pratar som man mest gör, om väder och vind. Om barns sovvanor och hur ens egna förändras i och med dem. Så fort jag trycker på record på bandaren så är det som att allt förbyts, det blir tagning. En filmarbetares professionalism skulle man kunna argumentera, en person som har en stor passion för sitt yrke och åtagande skulle jag säga.

Per har genom åren jobbat på ett 100-tal filmtitlar, både svenska och internationella. Nu senast var det ”Gentlemen” i regi av Mikael Marcimain som varit på tapeten, det är också i denna films Guldbagge-regn som Pers nominering återfinns.

Per, stort grattis till Guldbaggenomineringen. Nu är det film det handlar om, men vi börjar ändå med sportfrågan. Hur känns det?

- Det känns jättekul, speciellt för att det är en film som jag tycker är otroligt bra och för att jag är väldigt nöjd med mitt arbete. Så är inte alltid fallet för någon som är så självkritisk som jag. Jag kände efter premiären nu i höstas att det här blev riktigt bra.

Hur kommer det sig att du är så nöjd med arbetet på just den här filmen?

- Man ska komma ihåg att det här är en film med väldigt mycket dialog och musik, något som normalt är väldigt svårt att förena. Musiken stör ofta dialogen, men den här gången tycker jag att vi lyckades. Micke (Mikael Marcimain) och jag har jobbat ihop tidigare, bland annat på ”Call Girl”. Vi började redan då prata om den här filmen. Vi pratade om att hämta inspiration från gamla 70-talsfilmer, där man mixade på ett sätt som idag skulle betecknas som ”vågat”. Man brakar på med musik, så kommer repliken, man tar bort musiken och sedan kommer musiken igen. Sedan har Kristoffer Nordin (klippare), Mattias Bärjed (musik) och Jonas Kullhammar (kompositör) gjort ett fantastiskt arbete. Deras kunnande och professionalism gjorde att mitt långa arbete med musikläggningen fick ett fint slutresultat.

Berätta lite mer om din arbetsrelation till Mikael Marcimain?

- Micke är en kontrollmänniska, på ett bra sätt. Han har full insyn och kontroll över vad som händer, men med en prestigelöshet som gör det enkelt att jobba tillsammans. Han ser alltid till att få alla att gå mot samma mål. Ett typexempel på det är när han samlade alla A-funktioner, från Scenografi hela vägen till efterarbetet, i början av 2013 för att hålla seminarium om visionerna för projektet. Klas Östergren (bokförfattare av förlagan, samt manusförfattare) läste högt samt beskrev tiden och dess anda. Vi läste manus, gick igenom miljöer och tittade på gamla filmer och fotografier. Personligen skulle jag inte börja jobba med projektet förrän 1,5 år senare, men Micke vill att alla ska gå in i projektet med samma känsla och börja spåna om riktningen man ska mot. Under mina många år i branschen har jag aldrig varit med om den här typen av arbetsmodell, men jag uppskattar den mycket. Det var verkligen roligt.

Hur såg ditt arbete med Gentlemen ut?

- Filmen skulle vara färdigmixad i juni 2014, men vi höll på hela vägen fram till premiären i december, in och ut ur mix-rummet under hela hösten, med massor av små justeringar. Jag tror att tiden är just en av nycklarna till att det blev bra. Det blir konstant lite bättre, alla smågrejerna vi gör leder till att helheten blir gjuten. Vi hade så många kanaler i vårt ljudprogram att vi var tvungna att ha flera separata sessioner, där allt låg ”öppet”. Repliker, effekter och instrument kunde hela tiden ändras. Egentligen borde vi ha varit fyra mixare, men vi var två. Och på slutet bara en. Det blir ju mycket tekniskt ”nörderi” men det är också det som gjort att det i slutändan blivit ett så härligt resultat. Det och att vi jobbat otroligt intensivt.

Jag har aldrig tidigare varit med om ett sådant flöde i replikerna. Hantverket, från manus, skådespel och hela vägen fram är makalöst bra. Alla repliker bara sitter. Den totala kompositionen av allas hantverk är otrolig och det är det som gör filmen så magisk.

Musiken, hur jobbade ni med den från inspelning? Det finns bland annat en passage i filmen där man är på en jazzklubb?

- Allt som porträtteras i filmen som live-musik är också inspelat live. Från början var det tänkt att man skulle göra som brukligt och spela in musiken efteråt och lägga på, men under de tidigare nämnda seminariedagarna med produktionsteamet bestämde vi att allting skulle spelas in på plats. Det gav mig en stor konstnärlig frihet vad gäller efterarbetet. Patrik Strömdahl togs in som musiktekniker och gjorde ett jättearbete. Mikrofonerna man använde var tidstypiska för de olika epokerna, så att de både såg och lät ”rätt”. 

Foto: Patrik Strömdahl

En rolig detalj är att Andreas Kundler som spelar Bill, samt David Dencik som spelar Henry Morgan, båda repat in låtarna som skulle spelas på saxofon respektive piano. Precis utanför bild, står Jonas Kullhammar och spelar saxofon och bakom David sitter Carl Bagge på andra sidan ett skynke och spelar piano, så det är dem vi hör. Allting är alltså 100 % live, inga pålägg gjorda i efterhand. Hade man istället gjort en studioinspelning hade man inte kunnat få samma rörelse och dynamik i ljudet. I och med att det är inspelat på det här sättet kan jag använda olika mickar och på så sätt panorera ljudet tillsammans med bilden. Det gör att det verkligen känns som att man är på plats.

Foto: Patrik Strömdahl

Hur ser du på ditt eget arbete?

- Historien är alltid det viktiga. Allting jag gör måste hela tiden riktas mot den. Jag tycker man ofta kan känna på teater och ibland på film, att vissa element i produktionen tar över och lever sina egna liv. Om det inte är ett medvetet grepp rent stilistiskt, blir det sällan bra. För mig handlar allting om ett samspel, en magkänsla. Att intellektualisera fungerar inte, händelser ska inte behöva förklaras. De måste kännas. Och det handlar mycket om tid. Man måste ha tiden att hinna känna.

Hur arbetar du?

- Personligen är jag ganska trögstartad. Eller snarare så behöver jag låta mer komplexa scener mogna i mig.  Jag behöver tid att grubbla på hur jag ska göra. Oftast börjar jag med mer basala saker, sådant som ändå måste göras. Sedan ligger jag på kvällarna i sängen och funderar på någon scen som är mer komplex. Det är en lång process, och den ser väldigt olika ut för alla. En del är som jag, medan andra betar av scen för scen. Jag önskar ibland att jag kunde jobba mer så, det kan vara väldigt ångestskapande att aldrig känna att något är riktigt färdigt. På ett sätt blir det som att vi konstant börjar om från början, vilket kan vara frustrerande. Samtidigt är det roligt att ge sig hän kreativt. Får man resultat som den här gången är det fantastiskt.

Vad är du mest stolt över, yrkesmässigt?

- Jag är mycket stolt över ”Searching for Sugarman”, som jag gjorde ljudet på tillsammans med Malik Bendjelloul. ”Faro” och ”Call Girl” är två andra projekt som jag uppskattade mycket och är nöjd med slutresultatet på. ”Searching for Sugarman” gav mig en nominering till MPSE:s (Motion Picture Sound Editors Guild) Golden reel, som en av totalt tre utvalda i dokumentärfilmskategorin. Då blev jag väldigt stolt, eftersom det är ljudnördarna i USA som väljer ut projekten och personerna. Det är inte så ofta vi som jobbar i med film Sverige blir uppmärksammade i Staterna, förutom regissörer och skådespelare. Det gjorde mig verkligen glad.

Slutligen, vad betyder Guldbaggen för dig?

- Vi som jobbar med ljud har haft en teknikstämpel, men med Guldbaggens intåg så förändrades den synen lite, till det bättre. Så all den typen av uppmärksamhet blir man ju glad för. Då, när jag var nominerad för ”Call Girl”, var jag verkligen skitnervös och skakad. Den här gången är jag inte det – än så länge. Men det kommer jag nog vara när det närmar sig. Jag ser i vilket fall mycket fram emot det!

För mer information kontakta Marta Kardach, International Marketing Coordinator, press@chimneygroup.com.

Vi på Chimney är storytellers som använder vår expertis inom film och kommunikation för att producera över 6000 filmer i över 60 olika länder varje år. Vårt tillvägagångssätt är nytt och unikt och täcker varje steg inom skapandeprocessen, från koncept till utveckling, produktion och post-produktion. Chimney grundades år 1995 i Stockholm och vår framgång bygger kring tron på att jobba med de mest talangfulla individerna i en miljö som föder kreativitet, innovation och glädje. 

Chimney, Skeppsbron 38, 111 30 Stockholm, Tel: 46 8 587 505 00, http://www.chimneygroup.com

Taggar: