Större valfrihet och lägre kostnader i framtidens boende?

Kommer framtidens bostäder att produceras i rationella husfabriker, där de boende bara erbjuds begränsade valmöjligheter – och där samma arkitektur mycket väl kan återanvändas i olika städer? Eller kommer bostadsmarknaden istället att utvecklas mot fullständig valfrihet och flexibilitet? En bostadsmarknad där vi själva har stor makt över såväl inrednings, planlösning som fasad – och där öppenheten för nya innovationer är mycket stor? Bostadsfabriken 3.0 och Urbant kalejdoskop är namnen på två av de fyra framtidsbilder som tagits fram i projektet Framtidens Boendemönster. Projektet har genomförts av konsultföretaget Docere och i studien har bland annat boende, arkitekter, stadsplanerare, forskare, byggföretag och politiker deltagit.

Boendemarknaden står inför en rad utmaningar just nu. Dagens bostadsbestånd matchar inte efterfrågan. I Stockholm står 230 000 människor i bostadskö och bostadsbrist finns idag i 135 av Sveriges kommuner. Om inget görs kommer problemen bara att öka. Idag är de boende en mycket mer mångfacetterad grupp än när idag befintliga bostäder byggdes. Den traditionella kärnfamiljen är inte alls lika dominerande utan i dess ställe har vi fått fler singelhushåll, ensamstående föräldrar och ”bonusfamiljer”, där familjen kanske bara består av två vuxna ena veckan för att veckan därpå bestå av två vuxna och fyra barn. Vi ser också fler äldre med nya behov och önskemål och behov liksom ett nytt segregerat boende med trångboddhet. Hur kommer detta påverka våra bostäder i framtiden?

– Det är intressant att vi har en valfrihet i nästan alla sektorer och tjänster i samhället, men inte i vårt boende, säger Diana Uppman. Här finns en välmenande myndighetsreglering som sätter restriktioner kring vår
rätt att bo som vi vill, men också begränsat utbud av valmöjligheter från aktörerna inom byggande och boende. Vi tror inte denna sektor kommer att kunna stå emot förändringstrycket.

Samtidigt har bostad och heminredning blivit allt viktigare som statussymbol. Urbaniseringen fortsätter vilket innebär såväl utmaningar som möjligheter. En annan viktigt utmaning är klimatfrågan. Bostäder och fastigheter står för 40 % av Sveriges energiförbrukning. Till det kan man lägga höga byggkostnader, återkommande kvalitetsproblem och ”byggskandaler”.

– En annan slutsats är att bostadssektorn måste bidra till en effektivare energianvändning och till minskade utsläpp av växthusgaser., säger Leif Jansson, strategikonsult vid Docere. Tekniken för att bygga energieffektivare hus finns redan; här är miljonprogrammets flerbostadshus och småhus med direktverkande elvärme två stora utmaningar. Men det är också viktigt att vi planerar våra städer så att vi klara oss till fots, med cykel och med eldriven kollektivtrafik istället för med dagens fossilbränsledrivna bilar och bussar.

Projektet har identifierat ett antal säkra trender, som t.ex. att nyproduktion kommer att bli allt energisnålare, att byggindustrin sakta men säker kommer att lära sig av andra industrier och att personbilen kommer att få allt mindre utrymme i den moderna täta staden. Men det finns också ett antal stora osäkerheter där utvecklingen kan gå åt olika håll. En av de viktigaste gäller graden av innovationstakt (stagnation eller innovation); en annan graden av konsumentinflytande (oligopol eller konsumentmakt). Genom att kombinera olika grad av konsumentmakt och innovationstakt har fyra olika framtidsbilder arbetats fram. De två scenarier som utmanar dagens bostadsmarknad mest är ”Bostadsfabriken 3.0” (oligopol + innovation) och Urbant kalejdoskop (konsumentmakt + innovation).

Bostadsfabrik 3.0 är en rationell värld där ingenjörer, tekniker, ekonomer och stadsplanerare tar fram rationella, storskaliga lösningar. Vi får industriellt, innovativt modulbyggande i stora husfabriker – men fortfarande höga byggkostnader på grund av att marknaden domineras av ett fåtal stora företag. Bostadsföretagen försöker ge de boende det man tror de boende vill ha; så länge det inte fördyrar produktionsprocessen. Vi får en uppdelad och målgruppsanpassad stad, med olika områden för seniorboende, ungdomsboende, barnfamiljer och de som söker stadens puls. Man gör också stora förändringar när det gäller trafiklösningarna. Smart elektrisk spårbunden trafik införs också i mellanstora städer medan e-handel med elektriska distributionsbilar minskar behov av stora externa köpcentra.

I urbant kalejdoskop råder mer av frihet, eller om man så vill närmast anarki. Sceneriet beskriver en fri marknad i ett samhälle som mår gott och där individualiseringen blivit norm också på bostadsmarknaden. Vi vill – och får – ett mer skräddarsytt boende och byggnader. Vi bestämmer själva planlösning, och det finns möjlighet att ”möblera om” också med planlösningen när behoven ändras. Vi ser mer av individuella experiment och djärva färgsättningar på fasaderna. Det är också ett scenario där arkitektens roll stärks där vi får se flera mindre och medelstora byggaktörer

– Med ett ständigt växande intresse för arkitektur och bebyggelse bland oss så kommer vi att se fler kändisnamn inom arkitektur. Vi kommer, precis som i kläder och inredning, bygga image kring vem som ritat husen vi bor i. Även städer och kommuner kommer att profilera sig alltmer genom arkitektur, säger Diana Uppman