Alexandra Rapaport - från förortstjej till fin dam i Pygmalion

Av: Bernard Shaw Premiär: 22 januari, Stora Scenen Regi: Margareta Garpe ”Hon är så underbart vulgo, så fruktansvärt fel” Nu är det snart premiär för ”make over” komedin Pygmalion. En pjäs om språk, klass, kön, identitet – och kärlek. Bernard Shaw skrev Pygmalion redan 1913, men nu utspelar sig pjäsen i vår egen tid, och utforskar vår tids klassmarkörer. Pjäsen handlar om förortstjejen Eliza (Alexandra Rapaport) som träffar språkprofessorn Henry Higgins (Johan Ulveson) och blir erbjuden att genom språklektioner förvandlas till en riktig ”lady”.

- Det finns mer eller mindre godkända sätt att prata på. Hur låter ett förändrat språk? Blir man svagare eller starkare för att man bytt bort sin härkomst? Vad vinner man och vad förlorar man? säger regissören Margareta Garpe. Till sin hjälp för att träffa rätt i förortsspråket har ensemblen haft en referensgrupp med ungdomar från olika förorter, som kommit med synpunkter och språkliga tips genom hela arbetsprocessen. En annan central fråga i pjäsen är också ”make over” temat. - Ingen duger som den är idag, man kan alltid se bättre ut och uppföra sig mer belevat. Och särskilt är det den övre medelklassens ideal som präglar hela samhället. Pygmalion är en komplex historia, som samtidigt är en radikal och enkel komedi, säger Margareta Garpe. Liksom i det ursprungliga manuset utspelar sig handlingen i London, och kostyminspirationen kommer delvis från den bespottade brittiska chavkulturen. Pygmalion har inspirerat till en rad musikaler, filmer och berättelser som exempelvis My Fair Lady och Pretty Woman. I rollerna Alexandra Rapaport, Johan Ulveson, Irene Lindh, Mats Bergman, Per Svensson, Erik Ehn, Zardasht Rad, Gunnel Fred, Janna Granström Översättning Göran O Eriksson Scenografi Sören Brunes Kostym Maria Geber Ljus Rudolf Schuster Peruk och mask Peter Westerberg, Melanie Åberg