Figaros bröllop som storslagen discokabaré på Dramaten

Report this content

När Tobias Theorell sätter upp Figaros bröllop blir Beaumarchais pjäs från 1778 en kabaré. Nyskriven discomusik blandas med Mozart, Andreas T Olsson guidar publiken genom handlingen och Eric Stern och Bahar Pars blir Figaro och Susanna. Premiär på Stora scenen den 12 januari.

Figaro och Susanna ska gifta sig. Båda är tjänstefolk till en greve som lider av åldersnoja och sviktande framgångar hos det motsatta könet och därför försöker använda alla möjliga maktmedel för att få till det med Susanna. Något som Figaro, Susanna och grevens hustru tänker förhindra. Att husan Marcellina älskar Figaro i hemlighet och att grevens unge page Cherubino är galet attraherad av alla kvinnor gör inte bröllopsbestyren enklare… Innan dagen är över har alla roller och relationer vänts upp och ned.

– Det är en pjäs med högt i tak – den är lekfull och anarkistisk och byter hela tiden skepnad på ett oväntat sätt. Jag tilltalas av skådespelarnas lek med sina roller och med varandra, men också med publiken. Eftersom pjäsen har ett så direkt tilltal till publiken, passar det att vrida den mer åt kabaréhållet, säger regissören Tobias Theorell.

Pjäsen Figaros bröllop, förlaga till Mozarts älskade opera med samma namn, blev en stor succé efter urpremiären 1784 – och ett subtilt startskott till den franska revolutionen genom sitt fräcka förkastande av adelns privilegier. Pjäsen skrevs 1778 av P.A.C. de Beaumarchais som vid sidan av författarskapet också var urmakare, diplomat, vapenhandlare, spion och domare, bland annat. På Dramaten spelades den för första gången redan 1799.

Tobias Theorell, som nyligen satte upp operan Figaros bröllop på Staatstheater Kassel i Tyskland, skapar i denna uppsättning en vild blandning mellan olika stilar som förstärker verkets ytterligheter. En utgångspunkt som anknyter till pjäsens ursprungliga titel: Den galna dagen, eller Figaros bröllop.

Uppsättningen fylls med nyskriven discomusik av Janne Tavares i kombination med personliga tolkningar av Mozarts operaörhängen. Publiken guidas genom handlingen av Andreas T OIsson som vill förklara så att allt blir precis rätt för publiken och samtidigt se till att alla håller tiden.

I rollerna
Greve Almaviva Andreas Rothlin Svensson
Grevinnan Almaviva Tova Magnusson
Figaro Eric Stern
Susanna Bahar Pars
Marcellina Tanja Lorentzon
Antonio/Bartolo Pontus Gustafsson
Cherubino/Brid’Oison Rakel Benér Gajdusek
Bazile/Fanchette/Rättstjänare med flera Andreas T Olsson

Regi Tobias Theorell
Scenografi Herbert Barz Murauer
Ljus Torben Lendorph
Kostym Maria Gyllenhoff
Musik Janne Tavares och W.A. Mozart
Sångtexter Janne Tavares
Musiker Janne Tavares och Göran Martling
Peruk och mask Lena Strandmark och Anne-Charlotte Reinhold

 

För mer information:
 

Christina Bjerkander
Christina.bjerkander@dramaten.se
0703-726147

Taggar:

Media

Media

Dokument & länkar

Citat

Det är en pjäs med högt i tak – den är lekfull och anarkistisk och byter hela tiden skepnad på ett oväntat sätt. Jag tilltalas av skådespelarnas lek med sina roller och med varandra, men också med publiken. Eftersom pjäsen har ett så direkt tilltal till publiken, passar det att vrida den mer åt kabaréhållet
Tobias Theorell