Marie-Louise Ekmans Dödspatrullen till Göteborg

Report this content

I Marie-Louise Ekmans Dödspatrullen möter vi en kvinna som flyttar in på ett äldreboende. Inspirationen har författaren hämtat från sin egen mor. Gästspelar på Stora Teatern den 21 och 22 november. Församtal med Marie-Louise Ekman innan föreställningen.

Marie-Louise Ekman tar sig åter an temat åldrande med nyskrivna Dödspatrullen, som är en fristående uppföljare till hyllade Gäckanden (2007). Pjäsen utspelar sig på ett äldreboende. Huvudkaraktären bygger till stor del på Marie-Louise Ekmans egen mor som var ”en vandrande motståndsrörelse”, enligt författaren själv. Titeln Dödspatrullen är hämtad från moderns smeknamn på hemtjänsten.

– Som gammal är det vanligt att man blandar ihop dröm och verklighet, och inte blir trodd. Den här pjäsen är en fri fantasi om en kvinna i detta tillstånd, säger Marie-Louise Ekman och fortsätter:

– Jag vill göra en drastisk och humoristisk pjäs, för det är med humor man överlever. Men det ska förhoppningsvis också bli gripande. Att bara ses som oviktig, obegriplig och otillräknelig är en väldigt sorglig slutstation för en människa. 


FÖRSAMTAL MED MARIE-LOUISE EKMAN
Marie-Louise Ekman välkomnar till föreställningen och pratar kort om sitt arbete med Dödspatrullen.

Fredag och lördag i Kristallfoajén ca kl 18.15-18.35.

"Marie Göranzon och Örjan Ramberg äger scenen" DN
"grandios Marie Göranzon" SR Kulturnytt
"underbara rolltolkningar" SvD

I rollerna
Modern Marie Göranzon
Kurt Svalsjö Örjan Ramberg
Dottern Lil Terselius
Föreståndaren Lena Nilsson
Git Basia Frydman
Nisse Lars Amble

Regi: Marie-Louise Ekman

Scenografi & kostym: Marie-Louise Ekman/Jan Lundberg
Ljus: Schuster Rudi
Peruk och mask: Barbro Forsgårdh

För mer information:

Mimmi Fristorp
Pressansvarig
08-6656175
0703-726175
mimmi.fristorp@dramaten.se 

För mer information:

Mimmi Fristorp
Pressansvarig
08-6656175
0703-726175
mimmi.fristorp@dramaten.se 

Taggar:

Media

Media

Dokument & länkar

Citat

Som gammal är det vanligt att man blandar ihop dröm och verklighet, och inte blir trodd. Den här pjäsen är en fri fantasi om en kvinna i detta tillstånd.
Marie-Louise Ekman
Jag vill göra en drastisk och humoristisk pjäs, för det är med humor man överlever. Men det ska förhoppningsvis också bli gripande. Att bara ses som oviktig, obegriplig och otillräknelig är en väldigt sorglig slutstation för en människa.
Marie-Louise Ekman