Ny chans att ta del av läsningen Kriget har inget kvinnligt ansikte

Report this content

Efter stort publikintresse för den dramatiserade läsningen av Svetlana Aleksijevits Kriget har inget kvinnligt ansikte, som tidigare getts en handfull gånger på repsal inför en mindre publik, gör Dramaten nu ytterligare en läsning. Skådespelare och publik tar denna gång plats bakom ridån uppe på Stora scenen.  Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk och Ellen Jelinek ger röst åt Röda arméns bortglömda kvinnor, i regi av Jenny Andreasson. Efter läsningen deltar inbjudna gäster i ett samtal.

I år är det 70 år sedan andra världskriget tog slut.  Svetlana Aleksijevitjs omtalade dokumentärroman Kriget har inget kvinnligt ansikte bygger på hundratals intervjuer med de kvinnor som tidigare förbisetts när krigets historia har nedtecknats: prickskyttar, sjukvårdspersonal, piloter, och signalister. Tillsammans var de över 800 000 kvinnor. Boken ingår i Aleksijevitjs stora livsverk Utopins ­röster, ett försök att beskriva den sovjetiska erfarenheten utifrån den lilla människans perspektiv. 

– För mig är det en pacifistisk text, vittnesmålen är så starka att ingen som läser eller hör dem kan vilja att någon ska behöva uppleva ett krig, säger regissören Jenny Andreasson. Samtalet efteråt är ett sätt att sammanföra de historiska rösterna med reflektioner från människor som lever med erfarenhet av krig idag.

Gästerna som deltar i samtalet presenteras vid ett senare tillfälle.

Av Svetlana Aleksijevitj / Dramatisering av Hedda Krausz Sjögren och Jonas Jarl
Medverkande Rebecka Hemse, Inga-Lill Andersson, Anna Björk, Ellen Jelinek
Översättare Kajsa Öberg Lindsten
Regi Jenny Andreasson

28 maj, kl 19.00, på Stora scenen. Obs. Samling sker i Stora scenens foajé senast 18.45. Läsningen varar i ca 55 min.

Biljettsläpp 13 maj klockan 09.00 på dramaten.se. Biljettkassan öppnar kl 12.00.

För mer information:

Emma Englund
Pressansvarig (vik)
08-6656175
0703-726175
emma.englund@dramaten.se

Taggar:

Media

Media

Dokument & länkar

Citat

För mig är det en pacifistisk text, vittnesmålen är så starka att ingen som läser eller hör dem kan vilja att någon ska behöva uppleva ett krig
regissören Jenny Andreasson