Premiär för Sanna Sundqvists manifest för rädsla
Den 1 november är det premiär för Jag borde få något slags pris - en komisk, fysisk och mörk monolog om rädsla, oro och medberoende av och med Sanna Sundqvist.
Skådespelaren Sanna Sundqvist gick ut Stockholms Dramatiska Högskola (StDH) våren 2010, men har redan hunnit medverka i ett flertal produktioner på Dramaten, senast med en uppmärksammad roll i Lillian Hellmans De oskyldiga på Lilla scenen. Nu debuterar hon som dramatiker med monologen Jag borde få något slags pris, skriven tillsammans med Elin Brogan. Sanna Sundqvist gör även scenografin tillsammans med sin bror Joel Sundqvist.
Pjäsens tema är rädsla och medberoende, och hon utgår till viss del från egna erfarenheter.
– Jag är fascinerad av rädsla och oro. Särskilt den oron många bär på i onödan. Så det handlar om det, men också om medberoende och om vilka beteenden man får när man är medberoende, säger Sanna Sundqvist.
I monologen rensar karaktären Eva barnsandlådan fri från kattbajs, taggiga kvistar, fimpar, utspottade tuggummikulor och hälseneuppskärande konservburkar. Om nätterna bygger hon enorma trygghetssystem och flätar slitstarka skyddsnät. Hon bryr sig om sitt närområde.
– Jag tycker ju inte att rädsla är något bra, men just därför vill jag vända på det och testa att se rädsla som något positivit. Kan rädsla vara en produktiv drivkraft? Det här är ett manifest för rädsla, mot rädsla.
Text Sanna Sundqvist, Elin Brogan
Regi Sanna Sundqvist
Animationer Joel Sundqvist
Scenografi Sanna Sundqvist, Joel Sundqvist
Musik Simon Steensland
Urpremiär den 1 november, Målarsalen
För mer information:
Mimmi Fristorp
Pressansvarig
08-6656175
0703-726175
mimmi.fristorp@dramaten.se
Taggar:
