Shanti Roney som utbränd ekologisk skogsbrukare i Ivanov på Stora scenen
En hoppborg, ett misslyckat gröna-vågen projekt och ett knippe besvärliga människor. Det är några av ingredienserna när Alexander Mørk-Eidem sätter upp Tjechovs Ivanov på Stora scenen. Premiär den 27 oktober.
Ivanov har gått in i väggen. Han är knäckt. Inte så konstigt kanske när frun – som han inte ens längre älskar – är döende, tjejen på granngården är vacker, skulderna växer som ogräs och vännerna misstror allt han gör. Och vad är egentligen poängen med att vara en anständig människa om ingen annan är det?
– Folk är ganska jobbiga i den här pjäsen, som alltid hos Tjechov. Jobbiga och igenkännbara. De är inte kungar eller drottningar som krigar eller dödar sina barn, de har istället hyfsat vanliga problem och futtiga konflikter som alla kan känna igen sig i. I Ivanov finns den gnällige mannen, den giriga mamman, den sega pappan, den unga besserwissern och de söndercurlade barnen. Ingen är jätteond eller jättegod, de är bara människor som försöker få ihop det så gott det går, säger regissören Alexander Mørk-Eidem.
Alexander Mørk-Eidem, som tidigare hyllats för sina uppdaterade och humoristiska Tjechov-uppsättningar, placerar Ivanov på ett ekologiskt skogsbruk i Norrland. Men det är inte så idylliskt som det låter. Ivanovs gröna vågen-energi är slut. Som tur är finns det alkohol, en hoppborg och power tools.
Det ryska och svåröversatta ordet ”poshlost” – som innebär en blandning av vulgaritet, småaktighet, själslig tomhet och allmänt låga mänskliga egenskaper – vilar tungt över Ivanov. Han har länge försökt vara en världsförbättrare, men nu har alla hans idealistiska projekt gått åt skogen och han har bara sin anständighet kvar.
Anton Tjechov (1860-1904) räknas som en av världshistoriens främsta författare, ständigt aktuell på teaterscener med sina sena mästerverk Måsen, Onkel Vanja, Tre systrar och Körsbärsträdgården som alla skrevs mellan 1895 och 1904. Ivanov tillhör hans något mindre kända verk men har ändå satts upp många gånger sedan premiären 1887. Tjechov fick en beställning på en komedi, men efter att ha skrivit i tio dagar hade han färdigställt ett mäktigt drama i fyra akter, precis så mångfasetterat och melankoliskt som bara han kunde. Humorn finns hela tiden närvarande, även om den är svart.
Alexander Mørk-Eidem debuterade som Dramatenregissör med Rampfeber tidigare i år. Dessförinnan har satt upp många succéer på Kulturhuset Stadsteatern, däribland Tjechovs Tre systrar som blev en stor framgång både hos publiken och bland kritiker. Svenska Dagbladets Lars Ring kallade uppsättningen för ”ett storverk” i sin recension, ”en suverän tolkning som på en gång är lättillgänglig och sofistikerad” och påpekade att regissören är ”en utomordentlig personinstruktör”. Samma tidnings Ylva Lagercrantz skrev att Alexander Mørk-Eidem ”har bjudit publiken på ännu en lyckad teaterfest” i recensionen av hans uppsättning av den tidiga Tjechovpjäsen Lycka. Han har även satt upp Onkel Vanja i Det Kongelige Teater i Köpenhamn och Måsen i Det Norske Teatret i Oslo. Det är alltså med van hand som Mørk-Eidem nu än en gång beträder Tjechovland. En stor händelse för alla teaterälskare.
För scenografi står Erlend Birkeland, som även samarbetade med Alexander Mørk-Eidem i Rampfeber och tidigare gjort scenografi till Dramatenuppsättningar som Tigern, Ett dockhem och Alice i underlandet.
I rollerna
Ivanov Shanti Roney
Anna Nina Zanjani
Douglas Bengt CW Carlsson
Sami Hamadi Khemiri
Gunilla Gunnel Fred
Janne Johan Ulveson
Emelin Ida Engvoll
Justus Adam Pålsson
Babsan Nina Fex
Källa Hulda Lind Jóhannsdóttir
Anita Inga-Lill Andersson
Mackan Michael Jonsson
Översättning Staffan Skott
Regi Alexander Mørk-Eidem
Scenografi och kostym Erlend Birkeland
Ljus Ellen Ruge
Peruk och mask Linda Hyllengren
Premiär den 27 oktober, Stora scenen
För mer information:
Mimmi Fristorp
Pressansvarig
08-6656175
0703-726175
mimmi.fristorp@dramaten.se
Taggar:
