Enligt en ny undersökning är osäkerheten på arbetsmarknaden och omorganisationer i företagen de vanligaste orsakerna till arbetsrelaterad stress.

• Hälften av arbetstagarna i Europa anser att arbetsrelaterad stress är en vanlig företeelse, och fyra av tio tycker inte att stressen hanteras på rätt sätt på deras arbetsplatser.

• Osäkerheten på arbetsmarknaden och omorganisationer i företagen anses vara de vanligaste orsakerna till arbetsrelaterad stress i Europa.

• Trots att program och policyer som underlättar för arbetstagarna att fortsätta arbeta fram till pensionsåldern eller längre har ett brett stöd är medvetenheten om att sådana finns låg.

Dessa är de viktigaste resultaten av den tredje upplagan av den europeiska opinionsundersökning som Ipsos MORI har genomfört på uppdrag av Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha). 

Arbetsrelaterad stress
Undersökningen visar att omkring hälften av arbetstagarna i EU (51 procent) upplever att arbetsrelaterad stress är vanligt förekommande på deras arbetsplatser, och 16 procent säger att sådan stress är ”mycket vanlig”. Andelen kvinnor som uppger att arbetsrelaterad stress är vanlig är större än andelen män (54 respektive 49 procent), och i åldersgruppen 18–54 år är andelen större (53 procent) än för arbetstagare över 55 år (44 procent). Upplevelserna av arbetsrelaterad stress varierar också mellan olika sektorer. De som arbetar inom vård och omsorg lider mest av arbetsrelaterad stress (61 procent inklusive 21 procent som säger att den är ”mycket vanlig”).

EU-Oshas direktör Christa Sedlatschek framhåller att  ”41 procent av arbetstagarna i Europa säger att arbetsrelaterad stress inte hanteras på ett bra sätt på deras arbetsplatser, och 15 procent uppger att den ”hanteras illa”. Vi lägger ned stor möda på att motverka psykosociala risker, såsom stress, på arbetsplatserna. Nästa år lanserar vi vår nya kampanj Ett hälsosamt arbetsliv med temat ”stresshantering”. Det budskap som ska spridas till europeiska företag av olika storlekar och i olika branscher är att det går att hantera psykosociala risker på samma logiska och systematiska sätt som andra arbetsmiljöproblem.”

Det finns ett samband mellan andelen arbetstagare som säger att arbetsrelaterad stress är vanlig där de arbetar och andelen arbetstagare som säger att arbetsrelaterad stress inte hanteras på rätt sätt. Sju av tio (72 procent) arbetstagare i Europa som uppger att arbetsrelaterad stress är ovanlig på deras arbetsplatser säger också att den hanteras väl, medan däremot sex av tio (58 procent) arbetstagare som säger att arbetsrelaterad stress är vanlig där de arbetar också anser att den hanteras illa. 

De vanligaste orsakerna till arbetsrelaterad stress i Europa anses vara osäkerheten på arbetsmarknaden eller omorganisationer i företagen (72 procent), följda av antalet arbetade timmar eller arbetsbelastning (66 procent). Yngre arbetstagare i åldersgruppen 18–34 år sätter dock dessa två orsaker främst (båda på 69 procent). De som arbetar inom vård och omsorg uppger dessutom mycket oftare än genomsnittet att antalet arbetade timmar eller arbetsbelastningen är den främsta orsaken (77 procent).

I länder som har högre statsskulder uppger arbetstagarna oftare att osäkerheten på arbetsmarknaden eller omorganisationer i företagen är en orsak till arbetsrelaterad stress. 73 procent av arbetstagarna i länder där statsskulden överstiger 90 procent av BNP säger att osäkerheten på arbetsmarknaden eller omorganisationer i företagen är en vanlig orsak till arbetsrelaterad stress. Motsvarande siffra i länder där statsskulden understiger 60 procent av BNP är 66 procent[1].

Sex av tio arbetstagare (59 procent) upplever att oacceptabla beteenden som mobbning och trakasserier är en vanlig orsak till arbetsrelaterad stress. Andelarna av arbetstagarna som anser att brist på stöd från kolleger eller överordnade (57 procent), otydlighet i fråga om roller och ansvar (52 procent) eller begränsade möjligheter att hantera arbetssituationen (46 procent) är vanliga orsaker till arbetsrelaterad stress är lägre.

Aktivt åldrande
Hälften av de européer som deltog i undersökningen (52 procent) förväntar sig att andelen arbetstagare över 60 år på deras arbetsplatser kommer att vara större 2020 (43 procent anser inte att detta är troligt). Det är vanligare att arbetstagare över 55 år tror att andelen arbetstagare över 60 år på deras arbetsplatser kommer att vara högre 2020 (59 procent) än att arbetstagare i åldersgruppen 35–54 (54 procent) och yngre arbetstagare 18–34 (45 procent) tror detta.

Var åttonde arbetstagare (12 procent) känner till att det finns policyer och program som underlättar för äldre anställda att fortsätta arbeta fram till pensionsåldern eller längre. Medvetenheten om policyerna ökar med storleken på arbetsplatsen, från 7 procent på de minsta arbetsplatserna (1–10 anställda) till 19 procent på de största arbetsplatserna (fler än 250 anställda). 61 procent av de som inte känner till dessa program och policyer anser att sådana borde införas. Kvinnor, deltidsanställda, vård- och omsorgspersonal och anställda på större arbetsplatser stöder oftare sådana policyer. Äldre arbetstagare, över 55 år, är bara något mer positiva till sådana policyer än yngre arbetstagare (64 procent jämfört med 61 procent av arbetstagarna i åldersgruppen 35–54 år och 60 procent i åldersgruppen 18–34 år).

När deltagarna tillfrågades om de ansåg att äldre anställda hade en större benägenhet för vissa beteenden än andra arbetstagare blev resultaten följande:

• §  Bara två av tio arbetstagare (22 procent) upplever att äldre anställda råkar ut för fler arbetsplatsolyckor än andra (storleksordningen är densamma i de flesta grupperna, men något högre bland kroppsarbetare).

• §  Cirka tre av tio (28 procent) anser att äldre anställda, över 60 år, är mindre produktiva på arbetet än andra arbetstagare.

• §  Fyra av tio (42 procent) tycker att äldre anställda tenderar att drabbas av arbetsrelaterad stress i större utsträckning än andra arbetstagare, medan något fler (48 procent) tycker motsatsen.

• §  Sex av tio arbetstagare (60 procent) anser att anställda över 60 år är sämre på att anpassa sig till förändringar på arbetet än andra. Hälften (49 procent) av de arbetstagare som är äldre än 55 år har denna uppfattning (även om man ska notera att en tredjedel (33 procent) av alla arbetstagare tycker att andra arbetstagare är sämre på att anpassa sig till förändringar på arbetet).

Länkar
Fullständiga resultat på EU-nivå och per land
Läs den översiktliga rapporten på engelska

Pressfrågor
Birgit Müller - Internationell press +34 94 479 35 52 | news@osha.europa.eu  
Marta Urrutia - Spansk press +34 94 479 57 46 | noticias@osha.europa.eu
Brenda O’Brien - Samverkanskontoret i Bryssel +32 2 401 68 59 | obrien@osha.europa.eu 

Meddelande till redaktörerna

1. Europeiska arbetsmiljöbyrån (EU-Osha) bidrar till att skapa säkrare, hälsosammare och produktivare arbetsplatser i Europa. Byrån analyserar, utvecklar och distribuerar pålitlig, balanserad och opartisk information om arbetsmiljöfrågor och organiserar paneuropeiska informationskampanjer. Byrån inrättades av Europeiska unionen 1996 och har sitt huvudkontor i Bilbao i Spanien. Den samlar företrädare från Europeiska kommissionen, medlemsländernas regeringar, arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer samt ledande experter från samtliga 27 EU-länder och från övriga världen.

Nu kan du följa oss på Twitter, läsa byråns blogg och prenumerera på vårtmånatliga nyhetsbrev OSHmail. Du kan också anmäla att du vill ha nyheter och information från Europeiska arbetsmiljöbyrån via RSS-kanaler.http://osha.europa.eu

2. Europeiska arbetsmiljöbyrån gav Ipsos MORI i uppdrag att utarbeta och genomföra en undersökning om arbetsmiljöfrågor bland heltids- och deltidsanställda samt egna företagare. Undersökningen genomfördes i 31 europeiska länder (de nuvarande 27 EU-medlemsländerna samt Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz). Under perioden 23 november 2012–5 februari 2013 gjordes totalt 16 622 intervjuer. Antalet intervjuer per land varierade från 200 i Liechtenstein till 770 i Schweiz, och var i genomsnitt 536.

I 26 länder gjordes intervjuerna per telefon. I Bulgarien, Tjeckien, Malta, Rumänien och Slovakien genomfördes intervjuerna öga mot öga. Omnibusundersökningar användes när det var möjligt (i Österrike, Tjeckien, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Nederländerna, Norge, Polen, Rumänien, Sverige, Schweiz och Storbritannien). I övriga länder gjordes särskilda undersökningar.

Efter fältarbetet gjordes viktningar för att korrigera resultaten för eventuella små skillnader mellan den faktiska fördelningen av intervjuerna och målen för respektive land (utifrån ålder, kön och region). När övergripande resultat för de 31 länderna sammanställdes viktades uppgifterna också med hänsyn tagen till den totala arbetskraften i varje land, så att mindre länder inte blir överrepresenterade och större länder inte blir underrepresenterade.

[1] Uppgifterna om statsskulderna som andel av BNP är hämtade från Eurostat, andra kvartalet 2012. Grekland, Italien, Belgien, Irland, Portugal, Frankrike och Island har statsskulder som överstiger 90 procent av BNP. Polen, Finland, Lettland, Danmark, Slovakien, Sverige, Tjeckien, Litauen, Slovenien, Rumänien, Luxemburg, Bulgarien, Estland, Schweiz, Liechtenstein och Norge har statsskulder som understiger 60 procent av BNP.