Minnesdag för DC-3:an - 65 år sedan flygplanet försvann
På morgonen den 13 juni 1952 gav sig åtta män iväg i en DC-3:a på ett rutinuppdrag i den svenska signalspaningen mot Sovjetunionen. Strax före lunch sköts flygplanet ned av sovjetiskt stridsflyg och det skulle dröja 50 år innan gåtan fick sin lösning.
Den 13 juni är det 65 år sedan som den svenska DC-3:an sköts ned i höjd med Fårö.
- Nedskjutningen av DC-3:an var inledningen på en lång dimridå från både svensk och sovjetiskt sida. I 50 år gick åtta familjer och undrade vad som hänt med deras anhöriga som försvann i juni 1952, säger Torsten Nilsson, chef för Samlingsenheten på Flygvapenmuseum i Linköping.
När de åtta männen gick till jobbet den 13 juni 1952 var det för att göra ännu ett av många rutinuppdrag i den svenska signalspaningen mot Sovjetunionen. Strax före lunch var flygplanet på väg norrut i mitten av Östersjön. Sedan gick allt fort. I höjd med Fårö sköts planet ned av sovjetiskt jaktflyg. Trots ett intensivt sökande hittades inte mer än livbåt med kulhål från DC-3:an och de åtta besättningsmännens öde blev länge ett stort mysterium. Först 2003 hittades flygplanet och det bärgades i mars 2004.
På Flygvapenmuseum i Linköping kan man i dag kliva rakt in i den spännande historien om DC-3:ans försvinnande och nästan ta på den. Här finns flygplansvraket, spanings- och avlyssningsutrustning och besättningens personliga tillhörigheter som kläder, plånböcker och chokladbitar. Sedan 2009 finns flygplanet utställt i samma skick som det hittades på Östersjöns botten. Att stå och se det sönderskjutna flygplanet skapar en närmast kuslig närvarokänsla.
– DC-3:an är ett unikt tidsdokument, det är det kalla krigets Vasa-skepp. Det är ett stort ansvar att förvalta både historien och föremålen, säger Torsten Nilsson.
Men det är inte bara det sönderskjutna planet som bidrar till den starka närvarokänslan. I utställningen finns stora delar av besättningsmännens utrustning. Som piloten Alvar Älmebergs vigselring. Ett par plånböcker, några cigarettpaket och damstrumporna som navigatören Gösta Blad hade med sig som lyckobringare. Föremål som plötsligt gör storpolitiken väldigt mänsklig.
- Besättningsmännen i planet var inga James Bond-typer. Det var vanliga makar, pappor eller söner som gick till jobbet en dag och som lämnade sina familjer för alltid. Hur deras fruar, barn och andra anhöriga sedan behandlas av det officiella Sverige är svårt att sätta ord på. Det dröjde 50 år innan de till slut fick reda på sanningen, fortsätter Torsten Nilsson.
För besättningens anhöriga blev det en lång kamp för att få klarhet i vad som hade hänt de åtta männen. Det skulle dröja ända fram till 1991 innan Ryssland officiellt medgav att planet var nedskjutet. Och inte förrän 2004, då DC-3:an bärgades, kunde familjerna få några definitiva svar.
- En mycket omfattande utredning gjordes på DC-3:ans fyndplats, och så småningom kunde alla pusselbitarna sammanfogas till ett händelseförlopp. Varje enskilt föremål som kommer från DC-3:an och fyndplatsen berättar sin del av historien, säger Linnea Holmberg Wensby, intendent vid Samlingsenheten.
Förutom flygplansvraket, utrustningen och de personliga ägodelarna ger utställningen om DC-3:an en spännande bild av det storpolitiska spelet kring det nedskjutna planet. Utställningen tar upp olika aspekter av det dåtida mysteriet, men även den tragedi och ovisshet som följde besättningens anhöriga under så många år.
Händelsen med den försvunna DC-3:an 1952 fick ingen större uppmärksamhet i media 1952. När ett svenskt sjöräddningsplan som letade efter DC-3:an sköts ner av sovjetiskt flyg, kom det att skymma det egentliga dramat.
- För både svenska och sovjetiska myndigheter kom Catalina-affären väldigt lägligt. Nedskjutningen fick stor uppmärksamhet och ledde till en politisk kris mellan Sverige och Sovjetunionen. Catalina-affären slutade lyckligt. De fem besättningsmännen ombord på flygplanet räddades, säger Torsten Nilsson.
Att händelserna på Östersjön i juni 1952 också fick namnet Catalina-affären speglar också den svenska officiella hållningen till DC-3:ans försvinnande:
- Ju mer som glömdes bort om DC-3:an, desto bättre. På det sättet är den här utställningen en upprättelse för alla inblandade. Här finns hela historien bevarad och berättad. Det som gör DC-3:an så unik och spännande som fynd är inte heller bara dess historia. Det är också kombinationen av ett relativt modernt flygplan, som samtidigt är ett marinarkeologiskt fynd.
- Hur kommer föremålen från vår tid att bevaras till framtidens historiker och arkeologer? Fynden från DC-3:an kan ge oss några av svaren, säger Linnéa Holmberg Wensby.
Historien om DC-3:an sammanfattar Sveriges historia under kalla kriget, en historia full av hemlighetsmakeri, stormaktspolitik och tystnad gentemot besättningens anhöriga. Flygvapenmuseum uppmärksammar minnesdagen av DC-3:an med två specialvinsingar den 13 juni.
Flygplanet som försvann
Tisdag 13 juni 14:00-15:00
Specialvisning av utställningen Hemliga handlingar – DC-3:an som försvann. Din guide under visningen är Thure Svensson, som deltog i såväl restaureringen av flygplanet som i skapandet av utställningen.
Bakom kulisserna på DC-3:an
Tisdag 13 juni 16:00-17:00
Magasinsvisning med koppling till DC-3:an. Följ med bakom kulisserna och se vrakdelar och föremål som inte visas i utställningen. Du får också titta in i den miniubåt som Försvarsmakten använde vid bärgningen av flygplanet – ett nytillskott i Flygvapenmuseums samlingar.
Kontakt: Torsten Nilsson, enhetschef, telefon: 013-495 97 21, e-post: torsten.nilsson@flygvapenmuseum.se
Flygvapenmuseum är ett modernt teknik- och kulturhistoriskt museum med utställningar om militärflygets utveckling från det tidiga 1900-talets pionjärer fram till dagens JAS 39 Gripen. Flygvapenmuseum är också en plats där kunskap och lek möts på ett självklart sätt. I Flyglabbet, museets science center, finns flygsimulatorer och experimentstationer på tema flyg. På museet finns också butik, restaurang, faktarum och konferensmöjligheter. Flygvapenmuseum ingår i myndigheten Statens försvarshistoriska museer tillsammans med Armémuseum.
