Forenas ordförande Anders Johansson har idag uppvaktat statsrådet Ardalan Shekarabi och överlämnat förslag om en human arbetsskadeförsäkring

Vid mötet överlämnades Forenas förslag om dels ett uppdrag till Försäkringskassan om att införa en fast tidpunkt för prövning av arbetsskador i sjukskrivningsprocessen. Dels ett utkast till lagförslag för att förstärka samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen. Förslag som snabbt skulle förbättra arbetsskadeförsäkringen för alla som skadas i arbetslivet och som idag riskerar förlora rätten till ersättning.

- Jag är glad att Forena genom tålmodigt arbete satt frågan om arbetsskadeförsäkringen på regeringens dagordning. Det är glädjande att regeringen vill lyssna till Forena och våra tankar om hur vi kan rädda arbetsskadeförsäkringen. Vi har haft ett väldigt konstruktivt samtal och jag upplever att statsrådet vill åstadkomma en förbättring. Nu hoppas jag att regeringen återkommer med skarpa förslag som ger alla de som dagligen drabbas av arbetsskador på Sveriges arbetsplatser en försäkring värd namnet. Vi kommer från Forenas håll naturligtvis att fortsätta att följa frågan och driva på för att få till stånd en förbättring, säger Forenas förbundsordförande Anders Johansson i en kommentar.

Forenas förslag till lagändring angående arbetsskadeförsäkringen

En fast tidpunkt för prövning av arbetsskadan är nödvändig, men inte tillräcklig för att arbetsskadeförsäkringen ska leva upp till de åtaganden som Sverige har förbundit sig till enligt ILO-konventionen nummer 121 (se bilaga 1). Även om prövningen vid en fast tidpunkt visar att en individ har en nedsatt förvärvsförmåga på grund av arbetsskada kan emellertid nedsättningen bedömas bestå i mindre än ett år. Därmed saknas rätt till arbetsskadelivränta, men även till sjukpenning ifall individen har varit sjukskriven i mer än 180 dagar och bedöms kunna utföra ett normalt förekommande arbete. Det nya undantaget för denna prövning som infördes den 15 mars kan förväntas tillämpas på arbetsskadade individer med anställning och läkarintyg eller plan för behandling eller rehabilitering som kan anses uppfylla kraven som talar för övervägande skäl. Undantaget kan alltså inte tillämpas ifall den arbetsskadade saknar anställning, behandlingsplan eller att återgången till arbetet kan antas ske först efter den 365:e ersättningsdagen. I en sådan situation hamnar arbetsskadeförsäkringens och sjukförsäkringens respektive definition av förvärvsförmåga och arbetsförmåga i kollision. Arbetsskadeförsäkringen utgår från förlust av förvärvsförmåga (eller intjänandeförmåga) som måste uppgå till en inkomstförlust på minst 15 procent. Hänsyn ska även tas till individens medicinska status, utbildning, ålder och bosättningsförhållande. I sjukförsäkringen vilar rätten till sjukpenning från och med den 180:e ersättningsdagen på att individen är förhindrad att utföra ett normalt förekommande arbete på grund av medicinsk nedsättning av arbetsförmågan på minst 25 procent. Alltså ingen koppling till förmågan att förvärva tidigare inkomst. Denna skillnad i definitionen av oförmåga att förvärva en inkomst respektive att arbeta har funnit sedan 1950-talet, men löstes tidigare genom en samordning där sjukpenning ersattes av arbetsskadesjukpenning eller att sjukpenning utbetalades tills arbetsskadelivräntan prövades. Så sker inte längre och konsekvensen blir att personer med arbetsskador förlorar rätten till ersättning. Därmed uppfyller inte arbetsskadeförsäkringen kraven som ställs i ILO-konventionen nummer 121. Enligt konventionen ska kontantförmåner utgå vid sjukdomstillstånd som förorsakar inkomstförlust vid arbetsskador. Vidare framgår att rätten till förmåner ska utbetalas så länge som följderna av sjukdomstillståndet består.

För att återställa samordningen mellan arbetsskadeförsäkringen och sjukförsäkringen behövs därför en förändring av lagstiftningen som reglerar rätten till sjukpenning efter 180 ersättningsdagar. Forena föreslår två alternativa förändringar. Antingen görs ett tillägg i nuvarande paragraf 48 i kapitel 27 i socialförsäkringsbalken enligt följande (tillägget är i fet stil):

Särskilt om bedömningen efter 180 dagar

48 §   Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska det dessutom beaktas om den försäkrade har sådan förmåga att han eller hon kan försörja sig själv genom

1. sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller
2. annat lämpligt arbete som är tillgängligt för honom eller henne.

Vid bedömningen tillämpas 47 § andra stycket.

Den försäkrades arbetsförmåga ska, trots det som sägs i första stycket, från och med den tidpunkt då han eller hon har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar bedömas enligt 46 och 47 §§ om

1. övervägande skäl talar för att den försäkrade kan återgå till arbete som avses i 46 och 47 §§ före den tidpunkt då han eller hon har haft nedsatt arbetsförmåga i 365 dagar, eller
2. det i annat fall kan anses oskäligt att bedöma den försäkrades arbetsförmåga enligt första stycket.
3. det kan antas att en arbetsskada har satt ned den försäkrades förvärvsförmåga.

Eller tillförs en ny paragraf direkt efter paragraf 48 i kapitel 27, som lyder enligt följande:

Bedömning av arbetsförmågan vid arbetsskada

49 §   I de fall den försäkrade kan antas ha en nedsättning av sin förvärvsförmåga på grund av arbetsskada ska bedömningen enligt 48§ utgå.

Forena bedömer att lagförändringen skulle kunna genomföras vid kommande årsskifte under förutsättning att regeringen omgående tillsätter en intern arbetsgrupp som skyndsamt lämnar en promemoria för remisshantering och därefter presenterar en proposition för riksdagen.

Lagförändringen beräknas höja utgifterna för sjukpenninganslaget med drygt 1,1 miljarder kr per år.^[1] Uppskattningen baseras på att 7 000 personer beviljas sjukpenning mellan dag 181 till dag 365 på grund av arbetsskada. Antagandet om antalet arbetsskadade baseras på att mellan 4 000 till 6 000 personer årligen beviljas ersättning från AFA Försäkring. Kostnaden kan antingen finansieras genom en höjning av arbetsskadeavgiften eller sjukförsäkringsavgiften som ingår i arbetsgivaravgifterna. Samtidigt bör den allmänna löneavgiften sänkas i samma utsträckning för att göra förändringen kostnadsneutral.

[1]

Beräkningen baseras på en genomsnittlig sjukpenning på 720 kr/dag under 180 dagar för 7000 personer, inklusive statliga ålderspensionsavgift. Nettokostnaden blir dock lägre i och med att ersättningen beskattas vilket ger en skatteintäkt som motsvarar drygt 27 procent av den totala ersättningen.