Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid – ny utställning på Hallwylska museet
Pressvisning onsdag 9 juni kl. 9-11 på Hallwylska museet.
Hur kunde man mötas som homosexuell man i en tid då sexuella relationer mellan personer av samma kön var olagliga i Sverige och vilka var de platser som blev till fristäder för homosexuella möten mellan män?
Utställningen Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid öppnar 11 juni på Hallwylska museet i Stockholm. Den tar sin början i ett växande Stockholm vid sekelskiftet 1900 fram till 1944 då homosexuella handlingar avkriminaliserades i Sverige.
- Det är inte så länge som vi förstått att vår berättelse är värd att berätta. Tidigare har man gömt undan och osynliggjort, i många fall bränt brevväxlingar, raderat spår och till och med förfalskat historien. Därför blir en utställning som ”Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid” så angelägen, säger Jonas Gardell, författare och medproducent.
Utställningen Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid berättar om den tid då kärlek mellan personer av samma kön var olaglig i Sverige. Ett förbud som försvårade möten och förhindrade ett öppet liv tillsammans. Men hur kunde man ändå ta plats i samhället som man och homosexuell och hur var samhällets syn på det vid denna tid? Utställningen ger också en inblick i hur den manliga homosexualiteten gjorde avtryck inom konsten, scenen och filmvärlden. Många av de verk som skapades av homosexuella kreatörer och konstnärer hör till våra klassiker inom kulturområdet.
- Wilhelmina von Hallwyls barnbarn Rolf de Maré var en av dem som levde öppet som homosexuell i en tid då detta var olagligt eller ansågs som sjukligt. Museet lägger lager på lager med olika perspektiv som undersöker sekelskiftet 1900. Och det är det här perspektivet som vi vill lyfta fram. I sin ägo har museet en samling anteckningsböcker där en före detta museianställd har dokumenterat klottret i Stockholms offentliga toaletter där män sökte kontakt med män, ett unikt tidsdokument i ämnet, säger Heli Haapasalo, museichef på Hallwylska museet.
Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid är producerad av Hallwylska museet tillsammans med bland andra Jonas Gardell, författare, Jon Voss, förlagschef tidningen QX.
- De stora förändringar till det positiva som vi varit med om senaste decennierna skulle aldrig ha skett utan de som i stort och smått tog de första smällarna. Det är viktigt att dessa personer synliggörs för att inspirera nya att våga och orka ta den ständigt pågående striden för individens rätt att leva i frihet och värdighet, säger Jon Voss, förlagschef tidningen QX.
Utställningen visas i fem rum, högst upp i museets gästrumsvåning.
Inbjudan till pressvisning onsdag den 9 juni på Hallwylska museet.
Med hänsyn till restriktionerna ber vi om anmälan till en av visningstiderna: Kl. 9.00 eller kl 9.45
Innan varje visning sker samling med kaffestund och presentation av utställningen i museets uteservering.. Museichef Heli Haapasalo och intendent Emelie Höglund finns på plats.
Vänligen anmäl närvaro på pressvisningen med namn, uppdragsgivare och vald tid till pressansvarig Maria Rosén. Maria.rosen@shm.se eller 08-402 30 15
Obs! På grund av begränsat antal gäller pressvisningen endast för förbokad anmälan.
Om inte tiden för pressvisningen passar går det bra att höra av sig till pressansvarig för bokning av ev. enskild visning av utställningen.
Utställningens delar
Ny syn på människan
Decennierna runt sekelskiftet 1900 var en tid då synen på människan var stadd i förändring. Homosexuella handlingar tar plats i lagrummet. Polisrazzior skapade rädsla och i pressen förekom hårda skriverier. I utställningen möter vi bland andra tenngjutaren Nils Santesson, vars straff på tio månader väckte debatt. Straffet ansågs hårt och bidrog till en förändring i synen på homosexuella handlingar.
Den som avslöjats som homosexuell blev dubbelt ensam. Ofta tog vänner och familj avstånd, och man kunde tvingas gå från sitt jobb. Men också den egna gruppen kunde bryta kontakten. Att umgås med någon som blivit avslöjad var en stor risk.
Samtidigt fanns också röster och talespersoner som argumenterade för att homosexualitet skulle ses som en sjukdom och därmed inte vara straffbar. Några av dem som var viktiga talespersoner för de homosexuellas situation var redaktören för Jämtlandsposten, Viktor Hugo Wickström som skrev om fallet Santesson och filosofen och författaren Pontus Wikner med skriften Psykologiska självbekännelser.
Möten i staden
Förutsättningen för att mötas med likasinnade, som homosexuell man, varierade beroende på social och ekonomisk status. Överklassen hade tillgång till privata rum och kunde också anställa sina älskare i olika roller för att dela sina liv. Man kunde finna fristäder på exklusiva sanatorier, hos konstnärskretsar, eller genom resor till mer öppna samhällen. De möjligheterna hade inte minst Rolf de Maré, barnbarn till Wilhelmina von Hallwyl (grundare till Hallwylska museet) som kunde leva som öppet homosexuell både i Sverige och utomlands.
För andra, som bodde trångt och saknade privata rum och levde i trångboddhet var offentliga toaletter, så kallade urinkurer, parker, badhus och cafémiljöer mötesplatser. En ny subkultur växte fram i Stockholms kvarter.
Klotter och kontakter
I det tidiga 1900-talets stadsbild i Stockholm kom de offentliga toaletterna att bli en viktig kontaktyta för homosexuella män. Vissa toaletter var mer kända än andra som t. ex den urinkur låg vid Vasabron och som kallades ”Sista försöket”. Toaletterna var dessutom, bokstavligt talat, klotterplank med kontaktannonser och kommentarer från besökarna. På väggarna gavs råd och erfarenheter delades och ibland varnade man för farliga män.
Bengt Claudelin, en tidigare museiarbetare på Hallwylska museet, dokumenterade under sin fritid klotter och kontaktannonser systematiskt i de så kallade ”Klotterböckerna”, som finns bevarade i Hallwylska museets arkiv. Böckerna skrevs under åren 1905-1932.
Män som sökte kontakt på hemliga mötesplatser och togs på bar gärning arresterades av polis. Vid polisen fanns en särskild avdelning som bekämpade så kallade sedlighetsbrott. Poliser från denna avdelning patrullerade platser i Stockholm som Nybrokajen, Berzelii park, Berns salonger framför allt för att försvåra kontaktskapandet.
Ikoniska konstverk och manliga stjärnor
I utställningen Bögar. Mötesplatser i en förbjuden tid skildras också hur den manliga homosexualiteten tog sig i olika uttryck inom konst- och kulturlivet vid början av 1900-talet. Här ges exempel på homoerotiskt bildspråk av till exempel Gösta Adrian Nilsson (GAN) med sitt maskulina bildspråk, Eugen Janssons måleri och även Nils von Dardels första akvarellskiss till målningen Den döenden dandyn, ett av hans mest kända konstverk.
Flera manliga stjärnor i vårt land inom filmen, teatern och på musikarenan under första halvan av 1900-talet talet var homosexuella; Mauritz Stiller, Hjalmar Bergman, Karl-Gerhard och många fler. Otaliga av verken som skapades av homosexuella kreatörer och konstnärer hör till våra klassiker inom kulturområdet än idag.
1944 avkriminaliserades homosexualitet i Sverige.
Ny bok om Rolf de Maré
I samband med utställningen har Hallwylska museet låtit ta fram en ny publikation; Vänskaper – Rolf de Maré och hans krets. Författare: Erik Näslund.
I boken om Wilhelminas barnbarn Rolf de Maré får vi följa berättelsen om hans privata liv, med betoning på kärleksrelationerna. Genom Rolf får vi en bild av hur man kunde mötas och knyta kontakter som homosexuell i en tid då detta var olagligt i Sverige, närmare bestämt om man hörde till den samhällsklass som hade råd att vara privat. Men också hur samhällets syn på kärlek mellan samkönade skapade motgångar. Boken säljs i museets butik. Museets böcker | Hallwylska (hallwylskamuseet.se)